Beck - Josef och Alex

Offret🩸

Josef och Alex satte sig i bilen för att prata om vad de skulle göra. Men istället ringer Alex mobil. Hon svarar, "hej Martin!" sa hon och kollade på Josef. "Jaha... okej. Ja, vi-jag kommer in direkt," sa hon och bet sig i läppen. Josef tittade på henne och skrattade tyst. "Har du ringt dem andra?" frågade hon och tittade på Josef. Josef tittade på henne och startade bilen för att åka mot jobbet. "Nej, okej. V-jag åker ut till platsen direkt, hämtar upp Josef på vägen. Skickar du adressen?" sa hon och kollade på Josef. Josef flinade åt henne för att hon nästa sagt vi igen. "De blir bra Matin, hej!" sa hon och flinade mot Josef. Hon la på. "En död kvinna har hittats ute i Norrtälje." sa hon medans hon väntade på att få adressen av Martin. "Men åå, vad hände med vår lediga helg?" sa han och kysste hennes kind. Alex flinade och sedan gick in på sms från Martin. Alex sökte upp adressen han skickat, och vägledde Josef vägen dit.

När de kom fram hoppade de ut ur bilen och gick mot Erika som kom mot dem. Hon kollade på Alex och hennes hoodie. "Oj, bytt stil?" sa hon på skämt och tog med sig dem innanför avspärrningen. "Nja, men det var det första jag hittade" ljög Alex och kikade på Josef med ett flin. Josef flinade tillbaka och sedan kollade han tillbaka på Erika som ledde dem mot kroppen som var lite längre bort. "Kvinna, 40 års ålder, runt 165, inget id eller likande. Ingen identitet med andra ord." Erika stannade till, "det är ingen trevlig syn direkt" sa hon, sedan fortsatte hon gå. Alex och Josef kollade på varandra sedan sprang de ikapp Erika. "Gå försiktigt här," la Erika till och vände sig mot Alex och Josef när hon kommit fram till kroppen. Josef stanna till, Alex också. Han stirrade på kroppen, sedan vände han sig om... "Vad i-" sa Alex och kollade på kroppen, sedan på Josef. Hon gick närmare kroppen, det var hon! Alex vände sig mot Josef i medlidande, sedan gick hon till Josef. "Det var hon va?" frågade Josef i chock. Alex nickade, "ja..." svarade hon i chock och tog tag i hans axel. Han var inte ledsen riktigt, men han var i chock. Alex kände av det på honom, men hon kund ringde hjälpa att bli lite svartsjuk för det som hände sist. "Är du säker på att du vill se? Du ska inte sätta dig i bilen istället?", frågade hon och klappade honom på axeln. "Nej, jag blev chockad bara. Jag mår bra... det går bra", sa han och kollade på henne. Alex försökte le lite, men hon kunde inte släppa funderingarna riktigt, skulle Josef klara en hel utredning om henne? "Okej..." sa Alex. "Om det blir jobbigt på något sätt så har jag full förståelse om du vill stå över denna utredningen!" la hon till och kollade in i hans chockade ögon. Han nickade sedan vände han sig om och gick emot kroppen. När han var där så satte han sig på huk framför kroppen. Erika kollade undrande på dem, hon fatta inte vad som hände. "Kände du henne?" frågade Erika och kollade på Josef som satt och kikade på liket. Josef nickade långsamt. "Cecilia/Cissi Karlsson, barndoms...kompis", sa han och undrade om det var rätt ord. Han kände henne knappt som ungdom, nästan bara genom Tobban. Hon var definitionen av en engångsgrej, motsatsen till det som Alex är. Han ställde sig upp igen. "Hur dog hon?", frågade han. "Ja, gissa tre gånger", sa Erika eftersom det var ganska uppenbart. "Dog av blodförlust skulle jag gissa, men rättsmedicin ger er mer sedan. Hon har tydliga sticksår i halspartiet på båda sidor, även ett knivsår på hennes handled." sa hon och pekade på de olika delarna. "Jag skulle gissa att hon varit död cirka 5-6 timmar något." Josef vände huvudet ett ögonblick för att andas. Alex märkte hur han kollade bort, det samma gjorde Erika och hon pausade att förklara. "Josef, gå och sätt dig i bilen. Jag kommer strax." insisterade Alex och gick närmare honom. Josef skakade på huvudet, sedan vände han sig mot kroppen igen. Alex förstod att han tyckte det var jobbigt, men samtidigt visste hon att han inte skulle ge sig.

Josef ville gå därifrån någon minut, men han kände knappt Cissi. Och han ville inte att Alex skulle tro att han kände något för henne fortfarande. Inte för att han trodde att han gjorde det sist heller, hon var en distraktion från hans känslor för Alex. Josef kollade på kroppen med en tom blick. "Fortsätt", sa han till Erika. Erika tittade på Alex för att få en bekräftelse att det var okej att fortsätta. "Josef-", sa Alex och tog tag i hans arm. "Nej, det är lugnt" sa han klart och väntade på att Erika skulle fortsätta. Alex gav upp, hon nickade emot Erika för att fortsätta. Alex kollade upp på Josef några gånger, men han döljde känslorna bra, nästan för bra tyckte Alex. Men bara på utsidan, hon kände honom bättre än någon nu för tiden, han tyckte det var jobbigt. En strålning av svartsjuka sköt igenom Alex, men hon slängde ut känslan direkt. ~Skärp dig Alex!~ tänkte hon och kikade på Josef. Sedan på kroppen igen.

På vägen tillbaka var det knäpp tyst i bilen. Alex körde denna gången, hon tvingade honom att ge henne bilnycklarna. Josef tyckte att han skulle klara av det, klara av att göra. Han klarade sig alltid. Men Alex tvingade honom att sätta sig i passagerarsätet, vilket var bra för Alex såg hur Josef stirrade ut i tomma intet. Han var inte ledsen, men han var i en pågående chock. Alex kollade på honom emellanåt, men inga kallblåa ögon mötte hennes. Han tittade inte på henne, bara ut genom fönstret. "Jag kör hem dig Josef." sa hon och tog hans hand, han ryckte till när hon tog hans hand. "Nej, jag klarar det!" sa han och kollade äntligen på henne. "Ja det tror jag säkert, men hur mycket kommer du vara till hjälp," sa Alex och kollade på honom. "Du kan komma in imorgon igen" sa hon och kollade tillbaka på vägen, svartsjukan gick igenom hennes kropp igen, hon tryckte bort känslan. "Nej, du har min bil, jag följer med!" sa han och kollade på henne. Han log försiktigt. Hon log tillbaka, ännu försiktigare. "Okej, men du stannar vid ditt skrivbord under genomgången. Du får infon när vi är klara," bestämde Alex "okej?", sa hon och kollade på honom. Josef kollade på henne med en seriös blick. "Nej, jag är med Alex!" sa han tydligt. "Nej, Josef, du är bara med i hörnet av denna utredningen. Det är bäst så för dig och jag tror du vet det själv också, du vill inte inse det bara!" sa hon bestämt och svängde vänster. Josef kollade på henne, han sa ingenting. Sedan kollade han ner i sitt knä. Det var tyst hela vägen tillbaka till stationen.

Alex gick in till mötesrummet där dem andra satt och väntade. De kollade på Josef som satte sig på sin kontorsstol utanför. De kollade tillbaka på Alex fundersamt. "Då så hörni," började hon och kollade på Josef som satt utanför. Hon stängde dörren, sedan la hon ner några papper framför sig. Beckgruppen kollade på henne, sedan på Josef som satt och kliade sig lite i sitt korta hår. "Ska han inte vara med?" frågade Jenny och kollade på Alex. "Nej, det-..." började hon och rotade fram bilder av offret. Hon ignorerade dem för de skulle få svar på sin fråga strax. "Offret heter Cecilia Karlsson, ofta Cissi, 40 år, och vi har ju henne lite bekant från en tidigare utredning för ungefär två år sedan." sa Alex och kollade ut på Josef som snurrade uttråkat på stolen. Sedan kollade hon på dem andra som tittade på bilderna hon just satt upp. Beckgruppen gav ut ett litet "aha" i kör och kollade mot Josef. "Hur gör vi med Josef?" frågade Martin och kollade på Alex. "Han... jag sa att han kan vara med på ett hörn, men han ska inte ut och göra så mycket. Han kan leta information och liknande." nickade Alex. "Alltså så ska han inte med mig till rättsmedicin om några timmar. Någon som vill hänga på där?" frågade hon och kollade på Josef genom fönstren igen. "Jag kan följa med!" sa Steinar och räckte upp pennan i luften. "Tack." sa Alex. "Ayda, jag vill att du kollar upp hennes ekonomi, boende, och så vidare. Det vanliga alltså", sa Alex. "Ni andra kan börja kolla upp hennes bakgrund. Närmsta familj som behöver underrättas... you name it..." sa Alex och kollade runt i gruppen. Alla nickade. "Då var vi klara för nu", sa Alex och log mot dem medans hon vände sig om för att skriva lite saker på tavlan. Gruppen ställde sig upp och började dra sig utåt. Martin satt kvar och kollade på Alex medans hon skrev klart på tavlan. "Martin," sa Alex med en frågande ton i rösten när hon vänt sig om igen. Martin kollade upp på henne, sedan vände han sig om för att ta en snabbkik på Josef som satt och pillade med sin penna. Alex följde hans blick och bet sig lite i läppen. Sedan kollade hon ner på Martin. "Är du säker att han klarar det?" frågade Martin och la sina händer uppe på bordet. Alex tänkt efter, hon ville säga ja direkt. Men hon visste inte riktigt. Kanske han skulle klara det om han fick vara med lite grann, men om hon skulle klara det...? Det var en annan femma det. "Jag tror det..." svarade hon tillslut och bet sig i läppen igen. "Tror du... tror du han vet något om det?" frågade Martin. Alex kollade chockat på honom medans han ställde sig upp. "Det tror jag verkligen inte att han gör." sa Alex och la armarna i kors. Delvis visste hon det, de hade ju varit med varandra hela natten. "Okej..." sa Martin och la hans hand på hennes axel. "Jag trodde inte det heller, men jag ville bara kolla med dig som känner honom bättre", sa Martin och började gå ut från rummet. Alex vände sig mot dörren och kollade sedan på Josef. De fick ögonkontakt genom fönstret och han insåg att Martin hade ifrågasatt Alex val kring hans delaktighet. Hans blick skönt från hennes ögon. Josef ställde sig upp från sin stol, sedan gick han till fikarummet för att ta ett glas vatten och kaffe...