Beck - Josef och Alex

Yrsel 🥴💫

Josef och Alex gick igenom korridoren med varsitt papper i handen från hamburgarna de ätit i bilen. De öppnade en toalettdörr och kastade dem i papperskorgen. Sedan småsprang de till sina skrivbord och plockade upp sina saker. Sedan gick de mot mötesrummet, nästan krockade i dörröppningen. Josef stannade och släppte in henne, hon vände sig om och flinade mot honom. Han smålog tillbaka och Alex fortsatte gå så att Josef kunde komma in. Kollegorna flinade.

Slutet av briefingen

"Vi behöver leta information om 'L' tatueringen. Kanske prata med föräldrarna om den, se om de vet något." sa Alex och pekade på bilden som hon satt fast på tavlan. "Resten är mer saker som kommer vi hittar ju längre vi kommer, men nu när vi har hennes identitet så kan vi börja att kolla jobb, vänner, familj, senaste rörelserna... you name it", avslutade hon och log lite, hon tog tag i stolen och blundade lite. Sedan öppnade hon dem som om inget hände. Josef rynkade pannan.

De nickade och antecknade det hon sa. "Vi splittar upp oss lite på de olika sakerna, går snabbast", hon log lite och de alla ställde sig upp från sina stolar. Packade ihop sina saker och gick ut till sina skrivbord.

"Alex, ska vi ta föräldrarna nu eller ska vi åka till hennes jobb istället?" frågade Jenny i dörröppningen till Alex kontor. "Ta jobbet, föräldrarna ska hit imorgon för att identifiera kroppen så vi kan ta det då..." sa hon och log. Jenny gick ut och Alex tittade ner i datorn igen.

"ANALYSEN HAR KOMMIT IN FRÅN LABBET!" ropade Ayda och Alex ställde sig upp för att gå ut till henne. Josef och Steinar stod redan lutandes över hennes skrivbord och läste rapporten. "Vad säger de?" frågade Alex och ställde sig bredvid Ayda, lugnt och försiktigt. "DNA:t under naglarna gav inget i registret.... luddet från hennes hår kom från en röd fleecetröja. Resten vet vi redan..." avslutade Ayda. Alex suckade och kliade sig i pannan. "Okej, inget nytt alltså?" bekräftade Alex. "Tröjan är ju ändå något man kan gå på..." tyckte Josef och tittade på Alex med ett leende. Hon nickade lite och försökte le tillbaka, men slutade fort. Josef tittade bort från henne med huvudet på sne.

"Jag kan kolla hennes sociala medier om det hjälper", sa Josef till Ayda. Ayda nickade, "gör det så kan jag kolla lite kameror". Josef nickade och satte sig i sin stol. "Ska jag hjälpa till med något? Samtalslistor kanske? sa Steinar och Josef nickade. De satte igång . Nu var det bara att vänta på att någon skulle hitta något, bara något litet, för att de skulle kunna fortsätta. Eller få information från Jenny och Oskar som var på offrets jobb.

Jenny och Oskar var tillbaka, alla stod samlade vid skrivborden och diskuterade. "Hon jobbade i en liten butik i Stockholm, 1 mil från där hon hittades mördad ungefär. Butiken säljer smycken och den typen av saker." började Oskar med sitt block i handen. "Hon var omtyckt av de vi fick pratat med där, vi skulle prata med hennes kollega, Linnea. De var tydligen bra vänner från jobbet och hängde mycket utanför arbetet. Hon ska jobba imorgon." sa Oskar och Alex nickade lugnt. "Linnea?" sa Josef som tänkte högt. De andra tittade på honom. Josef lyfte blicken och mötte deras ögon. "Bara en tanke, jag tar det sen..." sa han och lyfte an halv 'hands-up' charad. De skrattade till med en frågande blick på det han verkar ha kommit på, "vi kan åka ut och prata med henne imorgon Josef..." log Alex och Josef nickade.

"Hur var Sigrid som person då enligt sina kollegor?" frågade Alex och tittade på Jenny och Oskar. Oskar började bläddra i sitt block, men Jenny började prata istället. "Trevlig, alltid glad förr." Alex lyfte blicken. "Förr?" flikade Steinar in med. "Ja, de tyckte att hon varit nedstämd den senaste månaden eller två. Inte lika glad och pigg", sa Jenny. "Tänker att vi kan ta det med föräldrarna imorgon också..." sa Jenny och letade bekräftelse hos Alex. Hon nickade med ett leende mot Jenny. "Har ni fått fram något annat?" frågade Alex och gick laget runt. "Senaste uppdatering på Instagram var för någon vecka sedan, då la hon ut den här bilden där de här två var taggade." Han la fram en kopierad bild på inlägget och vred sitt block så Alex kunde se vad de två taggade hette. "Linus Ek och Simon Ström", läste Alex högt. "Kollat upp dem också eller?" frågade hon. Josef nickade. "Båda två är 25 år, Linus jobbar på ett Ica och Simon på Volvo. De dyker upp alla tre lite då och då, barndomskompisar kanske." han pausade. "Även hon här", han tog fram en bild. "...dyker upp i foton tillsammans med Sigrid, Linus och Simon. Hon heter Linnea..." sa han och Alex tog intresserad upp bilden. "Se där..." sa Oskar och flyttade sig närmare Alex som höll i bilden. Hon gav den till honom. "Vad har du på henne då?" frågade Alex med ett leende. Josef läste i sitt block. "Linnea Zetterström, 23 år, bor i Huddinge i en lägenhet. Står inget om någon partner eller liknande på insta iallafall. Du kanske kan kolla upp henne Ayda?" sa Josef och kollade upp på henne. Ayda nickade och började skriva in henne i databasen. "Linnea... Zetterström, här ska vi se." började hon. "23, Huddinge... nästan ostraffad, tagen för fortkörning en gång för två år sedan, böter på 2'000. Men det är samma Linnea, hon jobbar i samma butik", avslutade Ayda. "Ja fortkörning har man ju blivit tagen på någon gång... eller två", erkände Josef och kliade sig i bakhuvudet. Kollegorna skrattade och Josef flinade. Hans blick föll på Alex flin, hon blinkade på honom och rätade på sig.

"Har ni fått fram något?" frågade Alex och tittade på Ayda och Steinar. "Hon har haft kontakt regelbundet med några, vi ska kolla upp det strax..." sa Steinar kort. "Inget märkvärdigt på kamerorna heller", sa Ayda och la huvudet på sne. Alex suckade lite. "Ja, okej... Ta en kort paus hörni, få i er något så kör vi igång om någon timma igen." sa Alex och gick försiktigt in mot sitt kontor. Kollegorna nickade och rörde på sig lite, gick in till köket och tillbaka. Josef stannade och kikade in på Alex kontor. Hon stod vid sin stol. Höll sin hand på stolen och blundade med sin andra hand på hennes panna. Såg ut att ge sig själv pannmassage. Josef rynkade ögonbrynen, hon såg inte ut att må bra alls.

Han gick mot hennes kontor, knackade på dörren så hon inte skulle få en hjärtattack. Han öppnade dörren innan hon hann reagera. Hon vände sig mot honom, "hej", sa hon mjukt och kort. "Hur är det?" frågade han och gick närmare henne, han satte sig på hennes skrivbord. Hon skakade lite på huvudet med ett svagt leende. "Jag vet inte, helt borta..." sa hon tyst. Han drog i henne, hon flyttades några steg närmare honom. Han la sin handled på hennes panna, sedan på sin. "Du är lite varm, fryser du?" sa han och hon nickade. "Kallsvettas och är yr", erkände hon och log lite mot honom. "Men det är ingen fara." Hon la sin hand på skrivbordet för att inte ramla, hon hade fått en yrsel attack. Han tog tag i hennes axlar, stabiliserade upp henne. "Du mår inte alls bra", sa han och blev allvarlig i blicken. "Det är ingen fara", tyckte Alex och skakade på huvudet som gjorde att hon fick en ännu värre yrsel. Josef hoppade ner från bordet och hjälpte henne att stå på fötterna. Han satte ner henne i hennes kontorsstol. Hon försökte hålla inne tårarna, hon hatade att vara svag. Men hon kunde inte låtsas, hon ramlade nästan ihop i en hög varje gång hon försökte vara stark. "Jag kör hem dig..." sa Josef. "Nej!" svarade Alex bestämt. "Snälla, jag vill inte!" sa hon. Hon ryckte till av en rysning och Josef la huvudet på sne. Han satte sig på huk framför henne, "du mår inte bra, älskling..." sa han lugnt. Alex hatade när han hade rätt, eller snarare när hon hade fel... hon klarade inte att vara kvar på jobbet...

"Ska jag hämta något iallafall..." frågade Josef och la sin högra hand på hennes knä. "Äpple? Kaffe? Vatten?" Något?" rabblade han upp och Alex skakade på huvudet. "Jag kan inte äta just nu..." sa hon och tog sig på pannan. "Då kör jag hem dig!" bestämde Josef och hämtade hennes jacka. "Snälla, nej, Josef... Jag klarar mig." sa hon luddigt och följde hans rörelser. Josef skakade på huvudet, "det gör du inte, kom nu", sa han och drog upp henne. Han satte på henne jackan och tog upp hennes väska. Alex gjorde inget motstånd längre, hon följde efter honom bara.

"Jag kör hem Alex, hon mår inte så bra..." ropade Josef in till de andra som stod och pratade i köket. De pausade och tittade på dem. Josef höll Alex väska på ena axeln och höll i Alex med andra armen. De tittade allvarligt på henne, "hur är det?" frågade de i kör. "Det är ingen fara... Josef tvingar mig att -", började hon virrigt, men Josef avbröt. "Du mår inte bra, Alex!", sa han och tittade ner på hennes glansiga ögon. Sjuk-glansiga ögon... "Jag kommer tillbaka snart..." sa han och kollegorna nickade. "Krya på dig, Alex!" ropade kollegorna efter dem och Alex och Josef fortsatte gå.