Beck - Josef och Alex

Vi vann!🙌🏼

Josef och Alex öppnade restaurangdörren. Det plingade till och Oskar ställde sig upp för att vinka dit dem. Och hälsa såklart. Josef och Alex gick fram till dem, och vid den här tiden var kollegorna inte chockade längre att de kom tillsammans. De tänkte inte ens kommentera det.

"Hej!" hälsade de glatt och kramade varandra med stora leenden på läpparna. "Hur är det med dig?" frågade Steinar när han kramade Alex. "Bra tack, själv?" frågade hon och släppte kramen. Han nickade, "bra!". "Du mår också bra ser jag", sa Steinar och tittade på Josefs stora leende. Josef nickade och de kramade varandra lätt, "man kan ju undra vad du har hittat på..." flinade Jenny, undvek Alex och Josefs ögon som stirrade på henne med chockade blickar. Josef och Alex tittade på varandra, sedan tillbaka på kollegorna. De försökte slappna av lite, Josef släppte ut några skratt för att låtsas som inget. "Ska jag ta din jacka?" frågade Josef och vände sig mot henne. "Jag kan följa med..." log hon mot honom och gick mot kapprummet, med Josef efter sig.

"Vi måste säga något", sa Alex samtidigt som hon skakade av sig sin kappa. Josef nickade, "jag vet, vi har sagt det ett tag..." flinade han och knuffade henne på höften. Hon tog ett steg åt sidan för att inte ramla och Josef skrattade lite. Hon flinade mot honom, "följ med, diskret..." sa hon och han gick mot henne samtidigt som hon backade. Josef flinade och lutade sig fram till hennes läppar, sedan ner i nacken. Han placerade flera kyssar i nacken på henne och hon tog några djupa andetag med ett leende. Deras djupa andetag och höga puls spred värme inom varandra. Josef kysste henne så långt ner som gick i hennes v-ringade tröja. Hon stönade försiktigt, inte högt men högt nog för att det skulle kunna höras ut. Josef la en hand över hennes mun snabbt, slutade kyssa hennes kropp och tittade med en spänd blick på henne. "Schhhh", sa han och skrattade tyst. Hon blundade, bet sig i läppen under Josefs hand och skrattade. Han släppte sedan sin hand från hennes mun och drog den över hennes rygg. Hon log och la sina händer i hans nacke. De tittade på varandra, log stort och sedan kysste de varandra några gånger. "Oj", sa Alex och skrattade, hon gnuggade sitt finger över hans läppar. Han flinade mot henne, undrade vad som hänt. "Vad?" frågade han. "Du fick läppglans på dig, har jag runt munnen eller?" frågade hon och flinade. Han skakade på huvudet, lutade sig sedan mot henne för att kyssa henne. Men istället tog han sin tumme och smetade ut läppglanset. "F@n, Josef!" sa hon och skakade på huvudet samtidig som hon flinskrattade. Han skrattade stolt. "Så himla barnslig!" skrattade hon, gick sedan till en av toaletterna som fanns i kapprummet, tog ett papper och blötte ner ena kanten. "Kom", sa hon och Josef följde med henne. Hon drog bort det lilla som han fått runt läppen. "Så, så gott som ny!" flinade hon och började ta bort sitt. "Kan du hämta min väska?" frågade hon. "Vart är den?" log Josef och lutade sig mot dörrkarmen. Hon skrattade lite, "på stolen hos de andra." Josef gav henne en dödsblick. "Så bra... kommer strax", sa han och vände i dörröppningen.

"Vart tog ni vägen?" flinade Steinar och tittade på Josef som tog upp Alex väska från ryggstödet. Josef försökte komma på en anledning, men kom inte på något riktigt. "Vi diskuterade lite, inget olagligt eller?", sa han och flinade för att inte rodna. Kollegorna flinade och tittade på honom när han gick tillbaka till Alex.

Han räckte fram den till henne, "tack!" Hon tog fram sitt läppglans och tog lite. "Gå tillbaka till dem så de inte undrar", flinade hon. "Det gör de redan", svarade han och gick mot de andra, Alex småskratt hördes bakom honom.

"Vad har ni för planer framåt?" frågade Oskar alla runt bordet, sedan tog han en gaffel med mat in i munnen. "Min bror har permis så honom ska jag träffa imorgon, annars har jag inte några speciella planer", svarade Josef och sneglade på Alex bredvid honom som svalde hårt. Kollegorna nickade som om de inte alls precis såg Alex reaktion. "Härligt! Hur länge har han kvar?" frågade Jenny. "Två- tre veckor, tror jag", sa Josef och log. Han tog en klunk av sitt rödvin. "Vart ska han bo?" frågade Alex snabbt och tittade seriöst på honom. Josef tittade på henne och log, "han har kollat på en lägenhet två av gångerna han haft permis", han pausade kort. "Han gillade den så han ville lägga bud på den", nickade han. Kollegorna nickade. "Trodde du att han skulle få bo hos mig eller?" frågade Josef och flinade mot henne. "Hade det påverkat dig... Alex?" sa Jenny och tittade på Josef och Alex som satt och tittade på varandra. Alex försökte se normal ut i ansiktet, tittade sedan på Jenny och sina kollegor som flinade. Hon svarade inte, istället stoppade hon in mat i munnen. Josef skrattade för sig själv innan han vände blicken tillbaka på sin mat. ~Avslöjad!~ tänkte han med en sjungande ton.

"Okej..." sa Jenny tillslut, la ner sin gaffel och knäppte händerna med armbågarna i bordet. "...ni ska inte bara ta tillfället i akt till att erkänna att ni har en relation, för det börjar bli löjligt med era ursäkter!", sa hon med ett seriöst flin. Kollegorna rätade på sig, tittade mellan Josef och Alex som tittade på varandra. De suckade... Det var tyst några sekunder, Alex nickade försiktigt, det var dags...

"Har det varit så tydligt..." suckade Josef efter några sekunder i tystnad, försökte att inte få ögonkontakt med dem. "YES!" hurrade Jenny och Ayda. "Vi vann, ha ha, Oskar!" hånskrattade Ayda och tittade på Oskar. Han rynkade pannan. "Vad snackar ni om? Jag tyckte ju som er!" konstaterade Oskar och tittade på Jenny och Aydas nöjda flin. "Har du inte gjort, du har inte fattat något!" svarade de i kör. Alex och Josef tittade på varandra men frågande blickar. Sedan på sina kollegor som bråkade över något. "Du har inte sett det över huvudtaget, Oskar!" sa Jenny och fnissade.

"Förlåt, men vad snackar vi om nu?" skrattade Josef och Alex nästan samtidigt. Kollegorna tittade på dem, de visste ju såklart inget. "Vi har haft en gissningslek ett bra tag nu, och Oskar har stått ensam på sin sida", flinade Ayda. "Okej, vad för lek?" fnissade Alex och tog en sipp av sitt vin. "Vilka som trodde att ni var ett par", sa Jenny och skar en bit av sin mat. "Jaha, vadå, hur länge har ni misstänkt det?" frågade Alex lite generat. De fnös till och var nära på att sätta i halsen med antingen mat eller dricka. "Ja, sedan du jobbade undercover typ", sa Steinar och tittade på Josef som satte i halsen med sin mat. Alex och Josef skrattade, "skojar ni?" la de till, "nej!" skrattade kollegorna.

"Så hur länge har ni varit tillsammans... officiellt?" frågade Jenny och petade med gaffeln i luften mellan dem. De tittade på varandra, Josef lutade sig bak mot ryggstödet. "Jadu..." tänkte han högt. Alex tänkte efter, "dagen du blev utskriven tror jag", började hon. "Skjutningen", avslutade hon och log mot sina kollegor. De utbrast med ett 'oj'. "Det är ju över 7 månader sedan!" sa Oskar chockat. Alex och Josef nickade, log mot varandra och värmen stålade mellan dem.

"Grattis, får vi väll säga då!" log Oskar stort. Steinar tog upp sitt glas i en skål, "en skål för er, och grattis!" sa han, alla runt bordet skrattade lite innan de tog upp sina glas i en skål. Glasen klingade mot varandra, "skål för det!" log Martin. Stolt och lycklig över dem... Josef och Alex tittade på varandra, klinga sina glas mot varandra och drack med kollegorna. De tackade sina kollegor lite chockade och generade fortfarande. Alex klappade hans arm. De tittade in i varandras tindrande ögon och log stort. De kunde äntligen slappna av lite...

"Ska vi ha lite dessert?" frågade hon när alla blivit klara med sin mat. De nickade glatt och staplade sina tallrikar på varandra.

Alex tittade på Josef. Han höll sin hand på hennes lår som ingen annan verkade ha märkt, tack och lov. Han lutade sig tillbaka och hade blicken bortvänd från Alex, försökte få kontakt med en servitris för att få in menyer för desserten. Han lyfte två fingrar i luften och nickade lite när han fick kontakt med en servitris. Bara de rörelserna han gjorde var attraktivt, gjorde henne helt pirrig och varm i kroppen. Men nu skulle de vara sociala med sina kollegor, det var dags att vakna, Alex!