Beck - Josef och Alex

Bokhandeln📚🩸

Alex slängde in sina saker på kontoret och satte sig på stolen. Hon kunde inte göra något på några minuter, hon satt och flinade för sig själv med 'Josef' i huvudet.

Plötsligt knackar det på dörren och hon rycker till. Det var Martin som stod där, Alex nickade, var han här redan? Han öppnade dörren och steg in. "Godmorgon!" log Martin och kollade på hennes leende. "Godmorgon på dig med!" sa hon och snurrade stolen mot honom. Martin satte sig i stolen framför henne. "Har du... sovit gott?" frågade han och kollade på hennes tröja. Alex stelnade till och kollade på honom. Hur kunde han se att det var hans? Hon sa inget på en stund. Hon bara stirrade på hans flin. "Ja, det har jag..." sa hon tillslut och kliade sig i bakhuvudet. Martin nickade och slickade sig lite runt munnen. Hon svalde hårt, "var det något eller?" frågade hon och Martin skakade på huvudet. "Nej, tänkte bara kolla hur det var med dig..." sa han och blinkade med ena ögat. Hon log lite och gjorde tummen upp. "Det är bra med mig! Tack som frågar!" log hon stort och snurrade lite på stolen. "Jo, jag vet... kan förstå det." flinade han och Alex kollade med ett stelt leende på honom. Sedan ställde han sig upp och gick ut från hennes kontor. Lämnade Alex där, ganska förvånad över Martins plötligt intresse i hennes kärleksliv...

Kl: 07:46

Jenny och Josef kom gåendes i korridoren, småpratade lite. Oskar, Steinar och Ayda var redan vid sina skrivbord, jobbade undan de få pappren de hade. "Tja!" hälsade Josef och drog av sig sin jacka. "Godmorgon!" svarade Oskar och kollade snabbt upp på dem innan han återgick till sin dator. De andra hälsade med en nick. Josef hängde jackan över stolen, sedan satte han sig med blicken mot Alex kontor. Hon satt vid sitt skrivbord och kollade på datorn med sina glasögon på. Han log lite för sig själv, sedan startade han sin dator.

5 minuter senare

Alex kollade upp från sin dator, ut mot de andra. Hon fick syn på Josef som satt och tittade på sin dator, han skrev lite då och då. Hon såg Josef lyfta blicken mot någon på andra sidan väggen till hennes kontor och hon försökte se vem det var. Men hon behövde inte röra på sig förens Martin knackade på hennes dörr. Alex nickade, med blicken redan på honom. Han öppnade dörren, "vi har ett mord ute i Vårberg", sa han och vinkade med henne ut. Alex log snabbt, ~äntligen något att göra!~ tänkte hon men valde såklart att inte säga något. Inte alla som önskar att mord ska inträffa bara för att mordutredare ska få något att göra...

Alex ställde sig upp och gick ut. Hon mötte Josefs blick och log. Han log tillbaka, sedan kollade de på Martin. "Vad vet vi?" frågade Alex och log lite. "Knappt något, en kvinna hittades i en gammal och nedlagd bokhandel för några minuter sedan i Vårberg", sa han och kollade på henne. Hon nickade lite, "okej, jag och Josef åker ut nu direkt, skickar du adressen?" sa Alex och kollade på Josef med ett snabbt leende. Sedan kollade hon på Martin. "Absolut!" sa han och började skriva adressen i ett sms till henne direkt. "Tack", sa hon kort och gick in för att hämta sin kappa. Josef satte på sig sin jacka, mötte Alex i farten och gick mot hissen.

De mötte Erika utanför lokalen. Hon ledde in dem och innan de var allt för nära vände hon sig om. "Det är väldigt brutalt gjort, så känn er inte tvingade att kolla för länge", sa hon förstående. Alex och Josef kollade lite på varandra, sedan kollade de fram igen.

"Åå fy f-" började Josef när han fick se henne. Alex la sin hand över munnen och kollade bort med blicken mot en vägg. "Ja, inget trevligt direkt." sa hon. Offret hade en tydlig skallskada, djupt intryckt vid tinningen och blod över hela huvudet och ner på halsen. De djupa såren gick ner även framför hennes ansikte, kunde bli svårt att identifiera henne.

"Vad vet ni om henne?" frågade Josef och kollade på Erika för att försöka se på något annat än offret. Hon ryckte lite på axlarna, "20-30 års ålder, runt 170 lång, skostorlek om ni vill veta det, 39. Inte mycket på den fronten", sa hon först. "Och själva... dödandet?" la han till, viftade lite med handen mot offret och Alex kollade på honom med ett flin för hans ordval. "Ja kraftigt slag eller liknande vid tinningen, eller flera slag... Bortsätt från det så hittade vi DNA under hennes naglar, det är redan skickat på analys." hon pausade och gick fram emot kroppen. "Vi vet visserligen mer när hon är klar på rättsmedicin, men kolla här." hon drog ner offrets tröja en bit på bröstkorgen, ett stort blåmärke syntes. "Shit", sa Alex och kollade på det. "Ja, det kan man säga. Vi har inte letat men saken är den att hon har några andra synliga blåmärken och skador, i nacken och magen.." avslutade Erika och tittade upp på dem. Josef tittade lite snett på offrets blonda hår. Inget märkvärdigt med just det, förutom att det var nästan rött av allt blod, men det var något som inte stämde tyckte han. Alex kollade på honom med en frågande blick, "vad är det, Josef?" frågade hon och han kollade snabbt på henne innan han tittade tillbaka på kroppen, sedan ut över butiken. "Något som inte känns... 100", sa han tyst men tydligt, Alex nickade lite med huvudet. Hon kände likadant. "Nej, något känns.. off", sa hon och nickade. "Som ni förstår har vi ingen identitet på henne", sa Erika med en blick som sa att det var självklart. "Ja jo, det har vi ju förstått", sa Josef med ett flin och Alex log med ena mungipan i ett flin. "Ring mig när de är klara med henne", sa Alex och tog upp sin mobil för att uppdatera Martin. "Yes", sa Erika. Josef tittade runt lite i den gamla bokhandeln medans Alex pratade med Martin. Gamla och dammiga bokhyllor såklart och bord lite överallt. Fyrbord med enstaka trebord. Han kollade i taket och ner på golvet lite längre fram. Han blinkade några gånger, hade han fått något i ögat? Nej, något var skumt med golvet. Han blinkade flera gånger igen, men inget hände. Han gick närmare och tittade ner i golvet. Golvet bytte färg, en stor cirkel har bytt färg. Han la huvudet på sne och tittade runt sig lite. Han gick runt en av bokhylleraderna. Inget. Han gick runt till nästa, DÄR! Där låg en stor rund matta under ett utav borden. Han drog fram en plasthandske ur fickan och tog på sig den på sin vänstra hand. Han gick långsamt mot mattan, och satte sig på huk framför den. Han tog sin vänstra hand försiktigt mot mattan och lyfte lite på den. Han tog ett djupt andetag och vände sig om för att hitta någon. Men det var ingen i ögonsikte. Han ropade: "ALEX!" Han hörde klickljud bakom sig från hennes skor. Han vände sig om och mötte hennes chockade blick. De var tysta och bara bevittnade i några sekunder. "Det där... är inte lite blod..." sa hon. "ERIKA!" ropade hon och kollade ner på Josef. Han kliade sig i nacken och väntade in Erika. "Vi har vår mordplats..." viskade Josef. Alex nickade lite, "det var ju något som kändes skumt...." sa hon och vände sig om för att se om Erika var påväg....

"Tack ska ni ha!" började Erika när Josef och Alex hoppade in i bilen. "Ni har väl troligtvis eran mordplats också då!" sa hon och flinade lite. "Jag ringer när hon är klar!" nickade Erika och backade undan från bilen. "Tack!" sa Alex och stängde dörren. Hon startade bilen, men de satt helt tysta en stund. Rörde sig inte en fena. Alex kollade på honom, "hungrig?" Josef kollade på henne och skakade långsamt på huvudet med en allvarlig blick. "Nej, inte jag heller på ett lååångt tag..." flinade Alex och tog tag i ratten. Josef skrattade lite och kollade på henne med ett leende och tindrande ögon. Alex mötte dem och värmen spred sig genom hennes kropp. Hon flinade lite, sedan backade hon ut...