Beck - Josef och Alex

Brunchen🥐🥓💞

Josef öppnade dörren för Alex till bilen. Innan hon satte sig gav hon honom en puss på kinden. Han log och stängde dörren när hon fått in benen. Han gick runt och satte sig i förarsätet, därefter startar han bilen. "Vart ska vi då?" frågade han och kollade på henne. "Överraska mig!" flinade hon och kollade in i hans kalla, blåa ögon. Han flinade tillbaka och körde ut från parkeringen. Han körde mot ett café han varit på med några polare för något halvår sedan. Han satte på radion i bilen, dem båda satt och småtrallade till låtarna som kom på. Alex tog Josefs varma hand, hon kollade på honom. Han kollade på henne och log. Hon log tillbaka.

Han körde till ett caféet, parkerade bilen och steg ut från bilen. Alex hoppade ut och följde med Josef in. Dörren plinga till när dem öppnade dörren. Det var några sällskap här redan, men det var ju lördag så det var inget konstigt med det. Josef kollade runt och kallade till sig en servitris, "Tja" sa han, "finns det ett bord för två?" Frågade han, han antog att det fanns kvar för det var inte fullsatt, men han visste att detta caféet snabbt blev fullbokat mellan brunchen och lunchen. När han var här med sina vänner blev det nämligen fullsatt väldigt fort. "Ja, det ska gå att ordna! Välkomna, följ mig" log servitrisen och visade dem vägen till ett tvåbord lite längre in i caféet. "Varsågoda," sa servitrisen och ställde ner två menyer på bordet. "Tack!" sa Josef och Alex och log mot honom. Alex och Josef tog av sig sina jackor och hängde dem på sin stol. Sedan satte de sig. "Finns det mer än en brunch meny?" frågade Alex och kikade upp på honom innan hon öppnat menyn. "Nja, lite annorlunda är dem nog. Inte helt olika i alla fall." trodde han. "Kanske något med allergier att göra, jag vet inte" skrattade han och ryckte på axlarna. Alex skrattade till. De öppnade menyerna och diskuterade de olika brunchrätterna. Dem kollade över på varandras menyer för att se vilken den andra pekade på, och de kom fram till att dela på en av dem. De stängde sina menyer och Josef tog hennes och la i en hög på sin. Servitrisen kom fram till bordet och samlade in menyerna. Han la dem i armhålan och tog upp sitt block och en penna. "Då ska vi se, vad kan vi ge er?" frågade han och klickade på sin penna. "Vi tar en brunch nr.3" sa Alex och tittade på Josef med ett leende. Servitrisen skrev upp det och nickade på huvudet. "Var det bra så? Vatten att dricka?" frågade han. "Jo, men vatten blir bra, tack." svarade Alex och Josef, dem log mot servitrisen och sedan på varandra. Han skrev ner i blocket igen, sedan tackade han och gick från bordet.

"Vad tror kommer hända med Martin?" frågade Alex och tittade på Josef. "Vad menar du?" frågade han och tog ett bacon in i munnen. "Nej men, han har klagat en del det senaste." sa hon. Josef lyfte ögonbrynet. "Privat med mig alltså." la hon till och flinade. "Ahh, få är du verkligen säga det?" frågade Josef och flinade tillbaka på henne. Alex la huvudet på sned och log. Sedan tog hon en gaffel med äggröra in i munnen. "Vadå då? Vad har han sagt?" frågade Josef och torkade sina fingrar på en servett. Alex svalde äggröran, "han har klagat mycket på sin rygg det senaste." sa hon upprört. "Jag är rädd att han ska sluta snart." la hon och tog en till gaffel med äggröra. Josef nickade långsamt och fundersamt. "Tråkigt, fast mig har han ju aldrig riktigt gillat..." sa han och ryckte på axlarna. Alex nickade som svar att han hade rätt på sätt och vis. Men hon visste också en del av anledningen till det. Martin hade berättat för henne en del av hans liv som polis. Gunvald och Lena, Alice och alla där emellan. Men mest hade han pratat om Gunvald, polisen med temperament och "göra först, tänka sen" metoden. Han hade sagt att Josef påminde om honom, och han slutade berätta om Gunvald för henne när det inte fanns mer att säga. Martin slutade att berätta om Gunvald eftersom att han dog, han blev skjuten och det var delvis Gunvalds egna fel. Hans egenskap att gå på magkänsla utan att skaffa hjälp. Han påminde så mycket om Josef. Alex såg det, skotten från spaningen ekade genom hennes huvud, hon rös till och kom tillbaka till verkligheten. "Mår du bra?" frågade Josef och kollade på henne allvarligt. "Ja, förlåt." sa hon och kollade på honom samtidig som hon försökte tränga undan skottljuden i huvudet på henne. "Säker?" frågade Josef och tog hennes hand som låg på bordet. "Ja, lite trött bara" sa hon och kliade sig i nacken. Josef kollade på henne, han läste av henne alldeles för lätt, han visste att hon ljög. Hon slutade titta i hans ögon och kliade sig i nacken, det brukade hon göra när hon inte riktigt sa sanningen. Josef försökte att inte lägga mer vikt i det, om det blev något mer utav det så skulle han märka det tänkte han. Istället så följde han hennes spår, han flinade till det han skulle säga. "Vadå, sov du dåligt inatt?" frågade han och flinade stort. Alex rodna till och slog till hans hand. "Tyst..." skrattgrät hon och kollade runt sig så ingen hörde. Josef skrattade tyst och kollade ner på sin mat. Alex försökte ta en klunk med vatten, men hon kunde inte sluta flina så det var omöjligt för henne av fylla munnen med vatten utan att börja skratta. "Ät" sa hon tillslut för att få tyst på hans flinande skratt, och pekade på hans tallrik. Alex skrattade till en gång till.

Det var tyst några sekunder sedan kom Alex på vad de snackade om innan. "Och Martin tycker inte illa om dig" sa hon. Josef tittade upp på henne, han hade helt glömt bort att det var Martin de pratade om. "Lätt för dig att säga..." sa han och svalde sin äggröra. "Tro mig, det gör han inte..." log hon och kollade på honom. Det var sant, det gjorde han inte. Men han visste vad som skulle kunna hända, och det hände nästan bara för några veckor sedan. Alex hörde skotten i sitt huvud igen. Hon rös till. "Det blir så tomt utan honom om han försvinner bara." sa hon och stoppade in en baconbit i munnen. "Håller med, men han förtjänar det." svarade Josef. "Han har varit polis länge, en grymt duktig en också." avlutade han och åt upp de sista baconen och äggröran på sin tallrik. "Ja, det klart." sa hon och hon kunde bara hålla med i det han sa. Hon nickade samtidigt som hon tog ett bett av en croissant, hon la resten på Josefs tallrik för att han skulle käka upp den. "Jag är mätt," sa han och tittade upp på henne. "Jag med," hon tog upp den och tryckte upp den på hans läppar. Josef öppnade munnen och flinade mot henne. Han tuggade den och kollade in i hennes fina ögon. "Du springer bort det under veckan." sa hon flinade och mötte hans blick. Han flinade tillbaka mot henne, sedan drack han upp sitt sista vatten. "Klar?" frågade han innan han lyfte upp hennes tallrik. Hon nickade, han tog den och ställde den i en hög på sin tallrik. Han ställde i ordning disken lite, en servitris kom strax därefter och tog med sig det.
"Vad ska vi göra nu då?" frågade han och tittade på henne. "Jadu, några idéer?" frågade hon. "Inte direkt, köpa kaffe!" sa han samtidig som en servitris kom med notan. Josef blippade sitt kort och tog sedan kvittot. Han knycklade ihop det och la det i jackfickan som hängde på stolen. Han tittade ut en snabbis, sedan på Alex igen. Han stelnade till och kollade tillbaka ut genom fönstret. "Shit!" utbrast han, Alex vände sig om hastigt. Där kom Oskar och hans dotter Emma gåendes. Och dem gick mot dörren till caféet. Josef och Alex ställde sig hastigt upp och greppade tag om sina jackor. Josef gick längre in i caféet en bit med Alex hack i häl på honom. Dörren plinga till och in kommer Oskar och Emma. Josef gick runt baren som låg i mitten av caféet, Alex kom efter. Josef såg att Oskar blev tilldelad ett bord, dem satte sig och som tur var hade Oskar ryggen mot dem. Josef tog Alex hand och han småsprang till dörren. Han öppnade dörren hastigt och höll kvar det för att Alex skulle kunna komma ut. Dörren plinga till och de gömde sig lite bakom en pelare. De kollade på varandra och började skratta. "Det var nära ögat!" skrattade Alex och kysste honom snabbt på läpparna. "Tack för brunchen! Det var väldigt gott!" sa hon och kysste honom igen. "Vi får åka hit oftare!" la hon till. "Så bra!" sa han och tog tag runt hennes midja, han gav henne en lång och varm kyss på munnen, sedan gick de fort mot hans bil som tack och lov stod längre ner på gatan, bortom synhåll för Oskar...