Beck - Josef och Alex

Dag 1🌤️

Första dagen tillbaka på jobbet

Pling. Hissens dörrar öppnades och Jenny och Oskar gick ut från hissen, de pratade med varandra samtidigt som de gick mot sina skrivbord. De gick förbi Alex kontorsfönster...

Alex puttade bort Josef mot dörren, han ramlade nästan och kollade chockat på henne. "Vad håller du på med?" sa han helt förvirrad. "Jenny och Oskar", sa Alex tyst och flinade. Hon satte sig på skrivbordet och pratade med Josef som lutade sig mot väggen med ett flin. Alex försökte att inte skratta och började prata om jobbet, han lyssnade. Det var det som de faktiskt kommit överens om, fokus på arbetet de ska göra på jobbet, privat är privat.

"Kolla på dem", flinade Jenny. "Som om dem inte märker att vi vet." sa hon och kollade på Alex och Josef genom fönsterdörren. "Men det vet vi ju inte", svarade Oskar och lutade sig över datorn för att se dem inne på Alex kontor. Alex och Josef stod och snackade fortfarande. Jenny kollade på honom lite snett, "det vet vi ju faktist inte!" sa Oskar oskyldigt och kollade på Jennys min som sa att det var självklart. "Värst vad du blivit tråkig under sommaren då." sa Jenny och satte på datorn. "Nej, jag tycker bara att de får ha lite privatliv också!" konstaterade Oskar. "Om de är tillsammans så lyckas de ju hålla sin relation utanför jobbet, jag ser inget problem med det så länge det inte påverkar här." sa han och bläddrade i några papper på hans skrivbord. Jenny tittade upp på honom, "ja, det klart." hon rykte på axlarna innan hon fortsatte. "Dem lyckas ganska bra, vi har ju sett det." Oskar tittade upp på henne igen, "för att du letar efter det ja, annars hade du inte sett det, eller hur?" Jenny flinade lite mot honom och visste att det fanns en viss sanning i det han sa.

"Är det bara detta som ska göras nu eller?" frågade Josef och tog pappren från Alex hand. "Ja, och pappersarbetet vi fått under sommaren", flinade hon och pekade mot hans skrivbord. Han suckade djupt på skämt, sedan gjorde han en honnör i rörelse (🫡 ) och öppnade dörren. Alex skrattade åt hans honnör och följde sedan med honom ut för att hälsa på Oskar och Jenny. "Tjenare!" sa Josef och gick fram för att krama dem. Jenny och Oskar ställde sig upp och kramade tillbaka. "Haft det bra?" frågade Alex och tittade på dem med ett leende. "Ja absolut", log Jenny, "varit med Kim mestadels." "Mysigt," log Josef, "hur gammal är han nu?" Jenny tänkte efter ,"fyller 2", kom hon fram till. "Så gulligt, dem växer så fort, kändes som jag precis träffade honom och då låg han i barnvagn." flinade Josef och vände sig om för att lägga pappren han fick av Alex på sitt bord. "Du får ta med honom till jobbet något gång, så får man gosa lite." flinade Oskar och kollade på en glad Jenny. Josef vände sig mot dem igen och hans blick föll på Alex. Alex stod redan och kollade på honom, dem blev helt varma. De log mot varandra sedan tittade dem på Oskar och Jenny. De kollade på dem redan, båda småflinade lite. "Och du då, Oskar?" frågade Josef för att bryta bebis snacket. "Varit med Emma, inte lika litet barn då", han flinade lite. "Och juste, jag och Petra börjat prata med varandra igen." log han och kliade sig lite i håret. "Mä... grattis!" sa Jenny förvånat, "varför har du inte sagt något innan?" Oskar kollade på deras glada leenden, "nej inte det sättet pratat, jag mena konversationer oss emellan." sa han och flinade mot henne. "Jaha... men ändå, grattis!" sa Jenny. "Det känns väl bra?" log hon och slog till honom löst på axeln. Han nickade, sedan kollade han på Josef och Alex. "Vad har ni hittat på då?" frågade Oskar och la armarna i kors. "Jadu, vad har jag gjort? Hälsade på gamla vänner i Göteborg, varit med Tobban lite... chillat mest." Det var det som kom ut från Josefs mun. Vad han hade kunnat säga var att han varit med Alex 95% av ledigheten. I Italien tillsammans, Göteborg tillsammans med hans vänner, grillat som han lovat henne flera gånger, haft mysiga kvällar på stranden och många stunder där de hade sina läppar över varandras kroppar...

Alex flinade inombords. "Skönt", log hon, lekte lite med hennes och Josefs privatliv framför deras kollegor. Josef nickade, "du då?" frågade han som payback. Hon var tvungen att komma på något fort att säga. "Mmm, jaa...", hon försökte komma på något... "tagit det lugnt mest, varit med några barndomsvänner och kollegor, annars har jag pysslat hemma lite." hon ljög och Josef kände hur hans pokerface snart skulle brista. Han kollade ner i golvet och flinade, sedan upp mot de andra och log lite. "Kul ändå eller? sa Jenny. "Ja absolut!" insisterade Alex. Alla nickade och sedan kom Steinar inrusandes på glatt humör, han nästan skuttade fram till dem. "Hallå vänner!" ropade han och slängde sin jacka mot en vägg. "Tjenare Steinar!" skrattade dem i kör och tog emot hans kramar. "Har du varit uttråkad eller?" frågade Oskar som var lite chockad av hans entré. "Jag har varit med barnen varannan vecka och det har varit väldigt segt under de andra veckorna. Borta bra..." han pausade. "Men hemma bäst, eller hur?" sa han och gjorde charader mot polishuset. Polishuset som är som ett extra hem för dem, och inte minst var kollegorna en extra familj.

Eftersom att det var ganska lugnt på jobbet i början, satte de sig på sina stolar och pratade med varandra. "Vad bra det gick att hänga en kväll hörni!" utbrast Steinar i ironi efter en paus mellan samtalsämnena. De skrattade, nickade och höll med. De hade inte gått bra, dem hade i stort sett glömt bort det och dem träffades aldrig. Josef och Alex hade varit i Italien under den veckan, så de klagade inte direkt. Dem kollade på varandra och flinade diskret, sedan tillbaka till samtalet. "Du bjuder på middag sedan eller?" sa Steinar och kollade på Josef. Steinar älskade att driva med honom och han gjorde det bara med kärlek. Josef skrattade och skakade försiktigt på huvudet mot honom.

Efter dem hade pratat en stund gick Alex mot köket för att hämta kaffe. Innan hon gick innanför dörren så vände hon sig mot dem igen. "Hörni, ledsen att förstöra, ni har pappersarbete som väntat på er, sätt igång!" flinade hon och gick in till köket med fyra djupa suckar bakom sig, hon flinade och hällde kaffe i sin kopp. "Shit juste, Alex!" hörde Alex Josef ropa från sin stol. "Aa?" ropade hon tillbaka och hon hörde fotsteg bakom sig. Josef hällde upp kaffe i sin mugg också och vände sig mot henne. Alex log lite mot honom och väntade på att han skulle berätta det han just kommit på. "Min bror har permis imorgon, är det okej om jag tar ledigt imorgon för att hålla honom sällskap?" frågade han och tog en klunk av sitt kaffe men ångrade sig direkt hans läpp nuddade kaffet, "ouch", sa han och slickade sin läpp där han brände sig. Alex flinade lite, "självklart, det är så lugnt här ändå!" svarade hon och tog fram mjölken ur kylen. "Schysst, tack!" sa han och blåste i sitt kaffe, och slickade sig på läppen. Alex ställde in mjölken i kylen efter hon hällt det i kaffet, och i samma rörelser viskade hon i hans öra. "Jag skulle hjälpt dig med din brända läpp, men det blir lite dumt här!" sa hon, vred sitt huvud och la läpparna nära, nära hans. Det pirrade till i honom, "gärna!" viskade han tillbaka och lutade sig mot hennes läppar, hon backade undan och blinkade på honom. Hon började gå ut från köket, sedan stannade hon upp och vände sig om. "Hälsa Tobban från mig!" hon blinkade på honom och sedan gick hon mot sitt kontor. "Väldigt roligt!" sa han högt till henne med ett skratt. Han kollade på henne och log, Alex vände sig om innan och öppnade kontorsdörren och hon blinkade mot honom. Josef gick och satte sig på sin stol, hel varm och pirrig av henne. Men sedan kollade han ner på skrivbordet, en djup suck, dem andra kollade på honom av hans suck. Han kollade upp och insåg att han hade suckat väldigt högt. "Det är väll bara att sätta igång..." sa han och dem andra skrattade lite. Han kollade ner på pappershögen, drog upp första pappret och började läsa...