Vi två💞

146 11 3
                                    


Josef öppnade dörren, "tjena!" log han. "Tjenare brorsan!" De kramade varandra, Tobban fick syn på Alex som lutade sig mot väggen och tittade på dem. "Nämen, är chefen här!" flinade Tobban och släppte kramen. Josef vände sig om och mötte Alex söta flin. Hon nickade och puttade upp sig från väggen. "Jobbar ni även söndagar?" flinade Tobban, som förstod att de verkligen inte var därför hon var här. Hon fnissade lite, gick fram till honom och räckte fram handen. "Vi hälsade ju faktiskt aldrig sist, Alex", hälsade hon och log. Han tittade på hennes hand, sedan upp på henne igen. Han skakade hennes hand, "Tobban", sa han och flinade, vände sin blick mellan henne och Josef. "Så ni-" konstaterade Tobban och petade i luften mellan dem. De nickade, "stämmer..." log Alex och tittade på sin kille som log mot henne. Tobban släppte sina ytterkläder på golvet i hallen.

Tobban tittade på dem, hans ansikte lyste upp till ett stort leende. "Då stämmer det jag sa när jag var här sist, Josef!" flinade han. Josef nickade långsamt, "eller vilken del?" la Josef till hastigt.

Han hade konstaterat två saker sist han varit hos Josef. Det ena var de två vinglasen som stod i diskhon, och det andra att Josef och Alex hade legat minst en gång... Inget de ville informera Tobban om.

Alex tittade på Josef, han hade inte sagt något om det som kom fram nu, hon rynkade pannan. Josef svalde hårt, och Tobban flinade och skrattade. "Båda antar jag!" sa han och armbågade Josef i sidan. Josef tittade på honom med spända ögon, bet sig i läppen. Det var tyst en stund.

"Vad vill du hitta på, hon är med så ingen pingis", flinade Josef tillslut. Alex öppnade munnen, "förlåt, jag har varit grym på pingis i mina dar!" sa hon och sparkade honom löst på benet. Tobban och Josef fnissade lite, "men det betyder inte att du är det nu..." flinade Josef. Hon himlade med ögonen med sitt roliga flin.

Tobban ryckte tillslut på axlarna, "lägenhet fix och middag!" sa han och log. Alex och Josef nickade med stora, glada leenden. "Har du käkat lunch?" frågade Josef Tobban. Han nickade, Josef tittade på Alex. De flinade. "Vi har inte ens ätit frukost", skrattade Josef. Tobban fnös till, "nä nä, vad gjorde ni istället då?" flinade han och tittade på Josef och Alex som tittade på varandra. "Sovit", sa Josef. "Vi vaknade när du ringde", fnissade Alex och kliade sig på armen. Josef stämde in med några nickar. Tobban tittade mellan dem, "det blev sent igår alltså," sa Tobban. Det var ingen fråga, Tobban sa det som om han redan visste hänt. Det var bara Josef och Alex som frös till, tittade på varandra och försökte le. Men Tobban älskade ställa till det för folk, speciellt för sin bror. "Ni hade väll AW igår?" flinade han, iakttog paret som blev lite röda i ansiktet. De nickade, "ja, precis..." sa Josef, tittade ner i golvet i och kliade sig i nacken för att dölja sitt ansikte. "Eller vad trodde ni?" hånskrattade Tobban med två som försökte allt för att inte visa sina ansikten. De nickade, precis vad de tänkte på...

Klockan var strax efter 14 och de tre hade delvis hjälpt Tobban att lägga bud på lägenheten, och delvis suttit och pratat.

"Ska jag fixa någon mat?" frågade Alex och vände sig mot honom i soffan, la en hand på hans knä. Han tänkte efter lite, tittade på sin armbandsklocka. Han nickade långsamt, "ja, men jag kan göra det annars", sa han, log och lutade sig fram till hennes läppar. Hon flinade lite, "nej, det är lugnt, jag löser..." sa hon och mötte hans läppar. Kysste dem två gånger innan Josef satte sig upp en bit. Alex ställde sig upp och gick till köket.

Josef tittade på henne, bevakade henne från soffan. Han log, han hade aldrig varit så lycklig innan han var med Alex. Hon betydde allt. Tobban smög sig upp bakom Josef, "du gillar det du ser?" sa han och Josef ryckte till. Han hade förträngt att hans bror var här. Han flinade mot honom lutade sig sedan tillbaka i soffan för att fortsätta prata med Tobban.

Josef, Alex och Tobban hoppade ur bilen. Följde med Tobban till porten.

"Varit väldigt kul att få träffa dig på riktigt", log Alex och sträckte fram sin hand. Tobban log, "detsamma!" sa han men ignorerade hennes hand. "Ähh, snart är vi ju släkt!" flinade han och gick in för en kram. Hon skrattade lite över hans kommentar, och kramade tillbaka. Josef log mot dem, fick ögonkontakt med Alex och han log brett. Lyckliga själar och lyckliga ögon mot varandra. Tobban släppte henne och gick upp till Josef, gav honom en kram med ett hejdå. Josef och Alex lutade sig mot och följde Tobban med blicken som släpptes in innanför grinden. Han vände sig om och vinkade mot dem, de höjde sina händer i en vink.

De tittade på varandra sedan, "vad ska vi hitta på nu då?" frågade Josef och log. Alex ryckte på axlarna samtidig som hon gick runt bilen till passagerarsätet. "Vet inte, några idéer?" frågade hon, öppnade dörren och tittade på Josef som kommit fram till dörren. Han öppnade också dörren, "jag behöver röra på mig, ska vi ta en promenad?" frågade han och trummade på biltaket. "Vad är klockan..." tänkte hon ut tyst för sig själv. "18... ja det kan vi väll". Hon log, mötte Josefs blick innan de hoppade in i bilen.

De hoppade ur bilen, gick mot vattnet och sammanstrålade en bit framåt. Alex tog fram sin vänstra hand mot honom, ett tecken för att han skulle ta hennes hand. Han log och tog den, stoppade den andra handen i byxfickan. De gick en sväng runt vattnet, solen i solnedgången som bländade dem i ögonen. Alex stannade vid ett staket, Josef gick nästan in i henne när hon stannade. Hon drog sina armar runt honom, vilade sitt huvud mot hans bröst. Han blev varm i kroppen, ingen pirr-värme. Utan en kärleks-värme som gick genom honom, trygghet och ro. Han la sina armar runt hennes nacke. Kliade henne lite i håret. Hon lyfte huvudet, satte hakan löst på hans bröst och tittade upp på hans ögon. Han log stort, kunde inte sluta, och tittade ner på hennes läppar. Hon log lite och väntade på att han skulle kyssa henne. Han skrattade lite över hennes väntande och otåliga ögon som skrek att han skulle kyssa henne. Han la sina läppar försiktigt mot hennes, hon fnissade lite och kysste honom några gånger till. Sedan la han sina läppar på hennes panna, hon stängde ögonen och njöt av värmen från både hans läppar och solen som nådde deras ena kroppshalva.

När han släppte hennes panna så öppnade hon ögonen, tittade in i hans ögon. Hans ena öga var ljust, nästan lika ljust som is, eftersom att solen nådde det. De tittade bara på varandra en stund, leenden på läpparna och inga andra tankar som störde dem. Det var bara de två, och skulle fortsätta vara så framåt. De skulle klara vad som helst, bara de var tillsammans.

Eftersom stund gick de tillbaka till bilen, när de satte sig i bilen bra klockan strax innan sju på kvällen. När de kom hem till Josef bytte de om och fixade iordning sig. De tog fram lite snacks och satte sig framför tv:n med deras serie. Alex låg i Josefs knä som själv nästan låg ner. Han drog sina händer genom hennes hår, nästan hela tiden. När klockan hade blivit 23 gick de och la sig, det var jobb dagen efter.

När de låg i sängen pratade de en liten stund över hur det skulle bli på jobbet nu. Kollegorna visste, men hur skulle de bete sig? Josef och Alex hade redan bestämt sig att de skulle skilja på privatliv och jobbet, vilket de även skulle göra nu. För att något inte skulle förändras i kollegornas accepterade till deras relation, behövde de kunna dela på de två platserna i livet. Det var så det skulle vara, och självklart var det en sak att ge en oskyldig kyss till varandra på jobbet och att påverka allt man gjorde på jobbet över en relation. Men det hade de lyckats med över ett halvår, jobbet var jobbet trots att de kysst varandra några gånger även där. Det var ingen risk att hela arbetet skulle påverkas, och dessutom skulle det inte bli några kyssar framför deras kollegor. Både för deras skull och kollegornas. Josef och Alex skrattade när de diskuterade den delen, mycket. De fick kramp i magen och det tog lång tid innan de lyckades komma tillbaka till vilopuls för att sova. Men det gick tillslut...

Beck - Josef och AlexWhere stories live. Discover now