Beck - Josef och Alex

Välkommen!🥰

4 veckor senare

Josef svängde in till polishuset. Han parkerade bilen, hoppade ut och låste bilen. Han gick mot ingången till polishuset i vinden. Öppnade dörren och gick mot hissen. Han tryckte på knappen och väntade på att hissen skulle komma. Pling. Hissen öppnade sig och Josef gick in. Han tryckte in rätt våning och sedan ställde han sig mot väggen. Han log för sig själv. Pling.
Hissen var framme och dörrarna öppnades, han steg ut och tog fram sin tag för att öppna dörren in. Han gick innanför dörren och började ta av sig jackan. Han gick vidare i korridoren för att ta sin plats vid skrivbordet. Alex tittade upp när hon såg någon gå utanför. Hon log brett när hon såg honom och ställde sig upp från stolen och gick mot dörren. När Josef kom runt hörnet möttes han av ett jubel. Han ryckte till och skrattade till. "Vad ni skräms!" sa han när han pustade ut. "Välkommen tillbaka, Josef!" sa Steinar och kramade honom. "Välkommet till skiten igen!" skojade Jenny och gav honom en lätt kram. Ayda och Oskar som hämtat kaffe i köket kom tillbaka. "Nämen, hej!" sa Oskar förvånat och slog till honom lätt på axeln när han gick förbi honom. Alex hade ställt sig lutandes i dörröppningen till hennes kontor. Hon bevakade dem och log. Hon tyckte det var skönt att han var tillbaka, och hon kollade på alla som välkomnade honom. För hon tyckte man såg sån skillnad från förr och nu. Alla tvekade och litade inte på hennes val att anlita Josef, men nu var han så extremt omtyckt av nästan alla. Alex log av tanken och kollade på honom. "Josef, välkommen!" sa Martin när han kom gåendes. Han räckte ut handen och de skakade hand och log mot varandra. Det var när Josef sedan märkte att Alex stod i dörröppningen, de fick ögonkontakt. Det pirrade till inom dem två. Alex sköt upp sig och gick fram till Josef, de kramades en liten stund. "Välkommen, Josef!" log Alex med hakan på hans axel. De släppte varandra med alla blickar riktade mot dem. Josef och Alex tittade på varandra en kort stund. Men tillräckligt länge för att resten av Beckgruppen hunnit kolla på varandra och flinat. "Tack så mycket!" sa Josef och kollade runt sig. Han gick fram till sin stol och slängde hans jacka på stolen. Sedan suckade han när han såg pappershögen på bordet. Alla skrattade till, "Som sagt, välkommen tillbaka" sa Ayda och blinka på skoj mot honom. "Ha ha ha," flinade Josef mot Ayda. "Då så hörni, ska vi ta en genomgång?" avbröt Alex och tittade på Josef. Alla nickade och gick in och satte sig. Josef sköt undan pappershögen och ställde sig upp, han gick in mot mötesrummet och Alex skickade honom en mapp med allt från utredningen som de precis fått. "Tack" log Josef, tog mappen och nuddade hennes hand med flit och kollade sedan på henne. Hon blev varm i kroppen och mötte hans blick. De fortsatte in och Josef gick och satte sig samtidigt som han bläddra lite i mappen. Alex tittade på honom en snabbis och sedan började hon prata om mordet.
"Då så, offret heter Lina Henriksson och är 33 är gammal, målare. Gift med en Anton Henriksson och har tillsammans två barn, 4 och 2 år gamla. Hon hittades död i Bergviks området i Södertälje igår kväll, inga synliga skador så vi för utgå ifrån att hon inte blev dödad fysiskt. Kanske droger eller liknade." förklarad Alex samtidigt som hon satte upp bilder på tavlan med magneter. "Har du fått fram mer om familjen nu Oskar?" fortsatte hon och kollade på Oskar. "Inte mycket, men Anton driver en egen resturang i centrum med många anställda, sedan så jobbar han på sidan av restaurangen med aktier." svarade Oskar menade Alex skrev upp informationen han delade på tavlan. "Busy man" sa Josef och tittade upp från mappen. "Kan väll inte ha varit helt lätt i ett förhållande med två småbarn kanske?" antog Josef och ryckte på axlarna. Han svepte med blicken över dem alla, men stannade på Alex. "Det kan väl inte vara det nej..." flinade Alex och kollade på Josef. Ayda och Jenny kollade på varandra med ett flin, Oskar och Steinar tittade mellan Josef och Alex. "Kollar du upp Linas kontoutdrag på senaste tiden, Ayda. Kanske även Antons då." Ayda nickade och svarade med absolut och satte igång. "Oskar och Jenny, tar ni in mannen för ett förhör, kanske barnen också." Dem nickade och ställde sig upp för att gå. "Steinar, skulle du kunna besöka Linas jobb och se vad dem har sett och hört det senaste?" fortsatte Alex. "redan påväg", sa Steinar och ställde sig upp. "Och Martin, vill du kolla på Linas senaste rörelser? Butiker, affärer. Något som kan ge oss en uppfattning om hur hon rörde sig under dagen." "Inga problem", sa Martin också ställde sig upp sakta. "Du och jag Josef åker ut till brottsplatsen igen, tekniska har hittat något de ville vi skulle kika på." log Alex, tog av sina glasögon och fäste ögonkontakt. En värme studsade genom kroppen på dem. Josef rodna till och ställde sig fort upp, han nickade till svar och böjde huvudet för att dölja hans röda ansikte. Alex flinade och tog upp sina mappar. Sedan gick hon ut med Josef strax efter sig.

I bilen

De satt tysta, Alex smålog och kunde inte sluta. Josef kollade på henne ibland, och flinade hela tiden också. Alex tittade på honom, "hur känns det att vara tillbaka?" sa hon för att starta en konversation. Josef tittade på henne också, "bra, skönt." sa han och kollade in i hennes ögon. "Aldrig varit så uttråkad i hela mitt liv", fortsatte han. Alex skrattade till och nickade förstående. "Tränat och sprungit något än?" Alex sneglade på honom. "Korrekt, men gjorde jag redan efter en två veckor" sa Josef och tänkte efter. "Drygt två veckor." rättade han sig. Alex kollade på honom och skrattade, "Du skulle ju inte vara aktiv på 4 veckor!" Alex fnissade och kollade på vägen igen. "Ups" sa han och kollade upp på Alex. "I mitt försvar så sa dem att det beror lite på hur ont jag hade." Hon skrattade till och nickade. "Och jag antar att du fortfarande hade ganska ont när du började träna." Alex kollade på honom och väntade på hans svar. "Också korrekt" sa han och lyfta armarna upp i luften lite. Alex log brett fortfarande över konversationen. Josef log också, och han slappnade av lite. De hade länge undrat hur deras relation skulle se ut efter det som hänt under de senaste veckorna mellan dem. De hade pratat om det också, det skulle inte påverka jobbet hade de bestämt sig för, det skulle vara professionella och inte visa det på jobbet. Men eftersom de var ensamma nu men fortfarande på jobbet gjorde det svårt för dem att veta hur de skulle konversera. Det var svårt att veta hur man skulle vara med varandra när man hade träffats och kysst varandra varje dag de senaste 4 veckorna. Men de skulle klara av det, det visste dem båda.