Beck - Josef och Alex

100 spänn💸

Onsdag

Josef ställde sig upp med koppen i handen från sin stol. Han gick till köket, tog upp kaffekannan och hällde upp i sin kopp. Genom ljudet av kaffet hörde han röster. Det var hans kollegor som plötsligt började prata. Han vände fort huvudet. Han såg hur kollegorna hade ställt sig upp med leenden på läpparna. Han kollade tillbaka på kaffet som nästan rann över kanten. Han ställde tillbaka kannan och drack försiktigt från muggen. Han svalde fort och tog ett djupt andetag för att kyla ner munnen från det bränn varma kaffet.

Han vände sig om igen, vad är det som händer? Han tog med sig kaffekoppen och gick ut från köket mot de andra. Han möttes av att alla kollade in mot Alex kontor och pratade med någon där inne. Josef gick mot sitt bord och kollade in i kontoret, där stod hon. Han lyfte huvudet som hälsning, "hej!" sa han och log. Alex kollade på honom, "hej, Josef!" Hon log stort och låste ögonkontakt med hans kallblåa ögon. Jenny och Ayda kollade på varandra, sedan mellan deras ögonkontakt. De flinade stort.

Josef blinkade med båda ögonen och vakande från deras ögondrömmar. "Du skulle väll inte komma in på någon vecka?" Han gick och ställde sig bredvid Jenny och Ayda som stod utanför Alex kontorsdörr. Han lutade sig mot dörrkarmen, på den sidan som var ledig. Alex nickade, "jag vet, men det var för tråkigt hemma". Josef fnös till som skratt. Alex satte sig på sitt skrivbord. "Sen när följer du inte regler?" flinade han och tog en sipp av sitt kaffe. Alex la huvudet på sned och himlade lite med ögonen. Josef skrattade till. "Jag vet inte om du kommer bli mindre uttråkad här", skrattade Jenny och pekade på pappershögen på hennes skrivbord. Alex följde hennes finger och kollade på högen. Hon suckade högt, "ja, rotelchef låter väldigt coolt", sa Alex och kollade tillbaka på dem. "Tur att man inte är det!" pustade Josef och flinade. "Du hade inte lyckats med det ändå", flikade Ayda in med. Josef kollade på henne, Jenny och Alex skrattade åt Aydas kommentar. "Ursäkta, hur vet du det?" frågade Josef och höjde ena ögonbrynet. Ayda kollade på honom med huvudet på sne. "Jag kanske hade varit en jättebra chef!" drev Josef, han visste att han aldrig skulle platsa som chef på något sätt. Inte i någon form av chef, men han gillade att driva med folk. Särskilt med kollegorna. Dessutom så ville han inte bli chef! "Ska vi ta ett test? Jag bettar 100 spänn på att du f#ckar upp på första frågan!" sa Ayda fullt seriöst men med en glimt i ögat. Josef kollade på henne seriöst, sedan vände han blicken till Jenny och därefter Alex. De satt och flinade. "Jag är på Aydas sida, 100 spänn!" skrattade Alex och ställde sig upp för att hitta ett test till honom. "Åå wow, vilken tillit man får från sin egna chef, det känns ju lovande!" sa Josef och himlade med ögonen. Han gick mot Alex som börjat skriva in i sökhistoriken. "Jag är med er", hojtade Jenny och drog sig in med Ayda till Alex dator.

"Okej, första frågan", sa Alex och läste: "du som ledare tar beslut med medarbetarnas åsikter". Alex brast ut i skratt och skakade på huvudet. "Gör jag ju!" envisades Josef och kollade på henne. Jenny och Ayda skakade på huvudet och skrattade också. "Vi tar ju alltid besluten tillsammans!" påstod han och undrade varför de skrattade så. Alex skakade på huvudet igen, "gör vi inte alls! Du åker ut på dina egna små äventyr hela tiden, senast blev du skjuten, Josef!" sa hon och skrattade igen. Josef himlade med ögonen, "okej... ibland kanske, men-". Alex hyschade honom. "Alltid, direkt du får chansen!" sa hon och flinlog mot honom. "Säg en gång som jag gjort det, bortsett från spaningen!" sa han, ställde kaffekoppen på hennes skrivbord och la armarna i kors. Alex fnös och skrattade. "Det gör du hela tiden, Josef!" Hon kollade in i hans självsäkra, tindrande ögon. Det pirrade till i henne innan hon kunde fortsätta. "Du drog ut själv när du hittade Viktor Eklunds grav, jag visste inget", hon höjde fingret mot honom, "och då blev du skadad av mördaren dessutom!" Han himlade med ögonen och skulle precis försvara sig själv men Alex fortsatte. "Du förhörde Rolf Säter under en internutredning som utredde dig. Och den utredningen påbörjade för att du inte lyssnade på mina order..." hon tog ett andetag och tog ett steg närmare honom. Jenny och Ayda stod och smålog mot händelsen, de var nästan på bio.

Alex fortsatte: "du satte span på Sana Malik och Majid Awani utan att kolla med mig först", hon skulle precis fortsätta men Josef avbröt henne. "Du vet att vi inte skulle löst det mordet om jag inte hade gjort det!" han flinade och höjde ena ögonbrynet, Alex la huvudet på sne och himlade med ögonen. "Poängen är... Josef, listan är lång på alla gånger du kört dina egna race utan min tillåtelse." Josef höjde ena mungipan, han gick ett steg närmare henne. "Men ändå... Alex, så är jag kvar här. Jag undrar varför det är så..." Hans ögon glittrade in i hennes ögon och hon blev helt varm i kroppen. Alex slickade sig runt läppen med blicken i Josefs ögon. "Du har väll haft tur...!" smålog Alex på sitt speciella, nästan flörtiga sätt. Jenny och Ayda stirrade på dem, sedan på varandra. De visste precis vad som försiggick mellan dem. Det var tyst, Alex och Josef bara kollade på varandra med sina flörtiga flin. De skulle kunna hoppa på varandra när som helst. "Swishar du 100 spänn till oss då, Josef?" frågade Jenny och avbröt deras 'tension'. Alex och Josef vaknade upp och släppte varandras ögon. Josef himlade med ögonen mot dem alla och skakade skämtsamt och långsamt på huvudet.

"Nöjda?" frågade han och viftade med skärmen mot dem. "Ja... tackar, tackar!" smålog Alex, tog upp sin kopp och gick mot fikarummet. Hon klappade honom på axeln på vägen ut och han skakade lätt på huvudet. Jenny och Ayda log och gick ut från kontoret. Sedan tog han upp sin kopp, och gick och satte sig i sin stol igen.