Beck - Josef och Alex

Middag hos Martin❣️

Tre månader senare - mitt i sommaren och alla i Beckgruppen har ledigt

"Kommer du Josef?" ropade Alex från Josefs hall. "Jag kommer, ta det lugnt!" ropade han tillbaka från sin garderob. Josef satte på sig en vit t-shirt. "Kan man ha jeans och kavaj?" ropade han högt till Alex. Alex skrattade till och himlade lite med ögonen, "Ja, det är fint! Kom nu, vi kommer sent!" Josef kom gåendes till henne med kavajen över armen. Han började sätta på sig sina skor och ta ner jackan från kroken. "Kom hit", sa Alex och slickade sig på fingret. Hon började gnugga bort lite smuts som Josef hade på kinden. "Smuts, nu är du snygg igen", flinade Alex och kysste honom. "Tack då!" flinade han tillbaka, kysste henne en gång till och satte sedan på sig sin kavaj. Alex öppnade dörren och de sprang ner till taxin. "Har Martin bjudit in oss tidigare till hans sommarstuga?" frågade Josef och kollade på Alex som hoppade in i baksätet. Han hoppade in efter henne och kollade på henne. "Har hänt några gånger... Du har inte varit med bara." svarade hon och flinade mot honom. "Den ena gången så var du deppig för din käraste Cissis syster hade dött", flinade Alex för att retas med honom. "När ska du släppa henne?" skrattgrät Josef och kliade sig på halsen. Sedan tänkte han efter lite och insåg när det var. "Juste, och du kom till mig efter den middagen, eller hur? Desperat till att jag inte glömt bort dig", Josef kollade på henne och försökte att inte börja garva. "Men nu är det din tur att sluta!" Alex rodna. "Aldrig!" retades Josef och flinade mot henne. Alex slog till honom lätt på låret samtidigt som hon flinade. "Aj!" skattade Josef. Alex skrattade med honom och tog hans hand.

Josef och Alex klev ut ur taxin, de gick mot ljusslingorna som var tända i hela trädgården. De stannade, "showtime", sa Alex och kysste honom en gång innan de gick ner. Josef flinade mot henne och följde efter henne ner till dem andra som gick runt och minglade med champagne i handen. Doften fyllde dem, doften av sommarvärme och grillen som var igång. "Välkomna!" ropade Martin och gick mot dem och gav först Alex en kram. Sedan gick Martin och kramade Josef, Alex kollade på och log. När Martin vänt ryggen mot de kollade Josef och Alex på varandra. "Sen när kramar han mig?" viskade han och Alex skrattade till. Sedan gick dem till de andra som var där. Båda blev chockade av att se Ayda sitta bredvid Oskar och Jenny, hon var ju nästan aldrig med. Eller till och med aldrig med. De gick fram och hälsade på varandra och sedan tog de var sig glas champagne. "Kom ni tillsammans?" frågade en väldigt nyfiken Ayda med ett flin i ansiktet. Alex och Josef kollade på varandra, de hade de inte tänkt på... "Ja, jag hade ändå ett ärende i närheten hos dig så jag tänkte att vi kunde åka samtidigt", Alex kollade på Josef med en blick som sa "hjälp mig!". Josef log lite och kollade tillbaka på dem andra som satt och flinade eller drack champagne för att dölja flinet. "Jaha, ni åkte bil hit?" sa Steinar och gick fram för att ta Josefs glas ur hans hand. "Nej, eller du åkte bil till mig, men sedan tog vi taxi hit", ljög Josef, tog tillbaka glaset från Steinars hand och kollade tillbaka på Alex blick. "Åkte du utan förvarning?" skämtade Oskar och Alex och Josefs blick föll på honom. "Nej, jag hade ringt och frågat..." ljög Alex och tog glaset till munnen. "Jaha, okej", nickade Ayda och Jenny. Alla flinade lite. Det var tyst några sekunder. "Jag går och hälsar på Inger, ska du med Josef?" sa Alex och kollade på honom. "Ja, absolut!" svarade Josef och följde med Alex.

Vilhelm som stått bredvid Steinar kollade på Jenny och dem andra. "Vadå ni tror... ahaaaaa..." sa Vilhelm och insåg vad de andra trodde. "Det känns ganska rimligt faktist när jag ser dem tillsammans." flinade han och kollade på Josef och Alex som pratade med Inger och Martin vid bordet. "Yezz, 4-1, Oskar. Du är väldigt ensam om att tro att de inte ligger." hånlog Jenny och kollade på Oskar som satt helt oskyldigt på en plaststol. "Har jag någonsin sagt att jag inte tror det? Jag menar bara att jag inte ser det lika tydligt som ni gör!" sa han högt och dem andra var tvungna till att hyscha honom. Vilhelm kollade på dem, "vadå har ni trott det länge?" Alla nickade och sedan kollade dem på Josef och Alex som stod och pratade med varandra över bordet.

Josef, Steinar och Vilhelm stod vid grillen och pratade, Josef blev den som fixade käket. Alex kollade på honom, iakttog honom från där hon och Inger stod och pratade lite avsides. Alex släppte inte riktigt blicken från Josef där han stod och petade vid grillen och pratade. Inger petar på henne, "Alex? Lyssnar du eller?". Alex rycker till, släpper blicken från Josef och skiftar till Ingers flin. "Någon du tycker ser intressant ut?" viskade hon och kollar på Alex fallande blick mot Josef. Alex stelnar till och kollar på henne med en chockad blick. Inger visste precis vad den blicken betydde. Inger kom närmare henne och viskade, "ingen fara, er hemlighet är säker med mig." Inger blinkade mot henne och kollade sedan på Josef som kolla på dem snabbt. Alex log inombords, men hon visste inte hur hon skulle reagera på att Inger visste.

Klockan var nu runt 20 men solen var fortfarande uppe i sommarvärmen. Det blåste lite, men precis lagom som bara svalkade ner dem. "Slå er ner!" ropade Martin och sätter sig "maten börjar bli klar va, Josef?". "Jajamen!" svarade han och petade på köttet och kycklingspetten på grillen. Alex sätter sig ner bredvid Martin med blicken på mästerkocken, Josef. Dem andra stod lite längre bort och pratade, dem vände sig om när han ropade och dem började dra sig mot bordet. Steinar stod fortfarande och pratade med Josef, men så fort Martin sa till dem att sätta sig började Steinar dra sig mot bordet. När Josef hade lagt maten i formen så tog han med den mot bordet, men han behövde tränga sig lite för ställa ner den. Han la sin ena hand på Alex axel och tryckte bort henne lite. "Sorry Alex", sa han med ett flin och ställde ner formen på bordet. "Det är lugnt, men du är bra på att skrämmas!" svarade hon med ett flin. Inger som satt mitt emot Alex flinade mot henne, hon visste precis vad flinen Josef och Alex gjorde betydde. Och Alex sparkade löst på henne under bordet för att hon skulle sluta le. Inger tog handen framför munnen och skrattade lite.

Klockan var strax efter tolv på kvällen och solen hade precis gått ner. Därför började det bli kallt ute, alla hade tagit in disken och tagit in allt som inte skulle stå ute under natten. Martin hade tänt en brasa inne i stugan och alla började slå sig ner runt den i de två sofforna. Martin hade slagit sig ner i fåtöljen redan medans Inger, Alex och Oskar diskade.

Josef hade slagit sig ner i soffan med en filt över sig, Steinar och Jenny satte sig medvetet i den andra soffan och låtsades prata om något viktigt. När Inger, Oskar och Alex var klara med disken gick de bort mot dem andra. Josef följde henne när hon satte sig ner bredvid honom, hon lyfte lite på hans filt och stoppade in sina ben. Josef flyttade filten mot Alex för att ge henne mer filt, Alex log mot honom och han log tillbaka. Resten av Beckgruppen kollade på dem medans dem satt och småpratade och skrattade om något. Vilhelm som stod bakom dem lutade sig närmare dem. "Ja, de är absolut en grej!" Vilhelm flinade, alla satt och nickade till det han sagt, men alla kollade fortfarande på Josef och Alex som inte kunde låta varandra vara i mer än 10 sekunder.

En timma senare började alla dra sig, alla var trötta och skulle sova länge under natten. Alla var extremt taggade på ledigheten som låg framför dem, alla roliga saker som de skulle göra själva, med familjen eller med varandra. De skulle försöka träffas på en restaurang senare under ledigheten, ungefär veckan innan de började igen. "Ska vi också dra oss kanske" sa Alex till Josef när de precis sagt hejdå till Ayda, Jenny, Oskar och Steinar som alla skulle samåka. "Ni vill väll säkert sova lite också?" skojade Alex och gick fram för att krama dem hejdå. "Ni får gärna stanna längre om ni vill, det är så kul att ni kom!" sa Inger, log mot dem, men när hon mötte Alex för att krama henne, flinade hon istället. Josef kramade Inger lätt och de gick fram till Martin och sa hejdå. Vilhelm följde dem till dörren och de småpratade lite om hur polisutbildningen gick. Det gick väldigt bra för honom och det visste alla i rummet redan, men det var ändå kul att höra vad Vilhelm kände. De stod och pratade i några minuter vid dörren, sedan kramades de hejdå och gick ut från stugan.