Ren naturbegåvning🍃😎

132 10 7
                                    

Två timmar senare (ca 12:00)

Alex gick långsamt ut från sitt kontor till fika rummet, hon haltade knappt jämfört med de tidigare dagarna. Josef snurrade på stolen och suckade högt. "Någon som är sugen på pizza?" frågade han och tog upp sin mobil för att beställa. Steinar hojtade till, "ja tack!" suktade han och rullade stolen fram och tillbaka med hällarna i golvet. De andra sjöng 'ja' i kör. Josef insåg att han aldrig skulle komma ihåg alla pizzor, så han rev ut ett blad från sitt anteckningsblock och skickade runt det med en penna. "Skriv vilken pizza, så blir jag inte offer om det blir något fel..." flinade han mot deras leenden. Han vred stolen mot köket för att kolla om Alex var påväg tillbaka. Men hon hade inte kommit tillbaka än, han fick en liten klump i magen. "Alex? Ska du ha pizza?" ropade han, det var tyst några sekunder. "Äöööö, nja, jag kan ta en bit bara, åt precis innan jag åkte hemifrån", ropade hon från köket. Klumpen försvann, han tog upp pennan, "någon speciell?" frågade han, och både han och Alex verkade glömma bort att de var på jobbet... "Nej, den vanliga om du vill dela," ropade hon igen, gåendes tillbaka i korridoren från köket. "Yesss..." nickade Josef och skrev ner på pappersbladet.

Jenny, Oskar, Steinar och Ayda kollade med frågande blickar. Så ofta beställde de inte pizza till jobbet att han skulle komma ihåg vilken hon gillade... och dessutom dela på. Josef lyfte blicken och möttes av sina kollegors frågande och blinkande ögon. Josef kollade ner i skrivbordet igen, sedan skrev han in telefonnumret till pizzerian och ringde.

Steinar och Josef klev in med sammanlagt 7 pizzor i famnen. En var och en extra om någon ville ha mer, eller att ha som mellanmål i kylen på kontoret. De möttes av skratt och musik från kontoren, de kollade på varandra med små 'vad är det som händer?' leenden. De fortsatte till kontoren och ställde ner pizzorna på ett bord som står mot väggen. Alex kom ut från sitt kontor, trallandes på låten som var på från högtalaren kollegorna satt på under tiden som Josef och Steinar var ute. "Fy vad gött det luktar", sa hon glatt och hämtade tallrikar från köket till alla. Josef följde efter för att hämta en sax att klippa pizzabitar med.

Alex sträckte sig efter tallrikarna i ett skåp och Josef iakttog henne. Han kollade bakom sig så ingen var i närheten, sedan gick han upp bakom henne. Han la händerna runt hennes midja och drog henne närmare sig. Hon ställde ner tallrikarna på bänken framför sig och vilade sitt huvud mot hans axel. Han kysste hennes kind, sedan ner långsamt. Till hennes hals och nyckelben. Hon blev helt varm och pirrig. Josef drog långsamt sina händer in innanför hennes tröja, hon tog några djupa andetag och blundade med ett leende på läpparna. Han vandrade med kyssarna till hennes baksida nacke och hon tog fram sitt huvud så han skulle nå. Hon andades tungt och hjärtat bultade hårdare för varje sekund i bröstet på henne. Josef kysste henne länge på nyckelbenet, sedan släppte han henne. Han öppnade lådan framför henne och tog ut en sax. Hon vände sig om med ett flin och lutade sig närmare honom för att ge honom en kyss, men i ögonvrån såg hon någon komma förbi och hon backade undan direkt. Josef vände blicken mot dörren, där stod Steinar. "Kommer d-", han pausade. Han hade inte direkt sett något hända, men inga står så nära varandra med den blicken tänkte han. Han kollade mellan dem. Josef och Alex kollade på honom som om inget hänt. "Var det något eller?" frågade Josef och Steinar kollade på honom. "Saxen, kommer du med saxen...?" fick han ut och Josef viftade med saxen i handen. Steinar nickade, men det var som om han var fastfrusen i golvet. Han rörde sig inte på några sekunder, men tillslut gick han. Josef och Alex kollade mot dörren i någon sekund till, sedan flinade de mot varandra och gick ut med tallrikarna och saxen.

Alla stod och åt, skrattandes och pratandes med varandra. Eftersom det inte var så mycket på jobbet tyckte Alex att de kunde ta en chill-eftermiddag. Lite som en AW. Martin kom ut glatt och dansandes till musiken. Alla vände blicken mot honom och skrattade. "Sätt på någon bra bugglåt, den som har musiken!" ropade han och svängde på höfterna. Alla skrattade med munnen full med mat, av Martins danssteg. De skrattade så de fick ont i magen! Ayda satte på någon låt som Martin nappade på direkt. "Jag dansade alltid till sånt här när jag jobbade förr, eran tur!" skattade Martin och drog blicken över dem. "Kör Josef!" skrattade Steinar, tog hans tallrik och puttade ut honom på golvet. Josef kollade bak på Steinar med ett flin och Martin skrattade till Josefs chockade blick. Josef visste att han kunde dansa bugg, något han inte ville visa så gärna men vad skulle han göra? Han körde lite och alla jublade med skratt. "Du kan ju", garvade Alex och torkade bort en tår som bildats av skratten. Josef nickade och bet sig i läppen, fullt medveten om att han kunde, sedan gick han fram till henne, tog hennes tallrik och ställde ner den på hans skrivbord hon lutade sig mot. Han tog hennes händer och drog upp henne. Hon följde chockat med honom upp på 'dansgolvet' där han svängde runt henne och hon skrattade så mycket att hon hade kramp i magen. De andra skrattade och hejade på dem, kanske mest på Josef som var förare och visste hur man dansade, men på Alex som följde honom bra också. De körde de vanliga fyrtakts stegen, sedan släppte han hennes vänstra hand och körde en vänster snurr med henne. Hon skrattade och släppte inte hans glittrande ögon. Han log stort. Sedan drog han över armarna över deras huvuden (typ såhär ♾️). Han gick ett halvt varv, sedan släppte han hennes vänstra hand som var över deras huvuden så hon sakta gled bort från honom. Deras händer drog längs med varandras armar och Josef tog tag i hennes hand innan den försvann bort. Han drog henne mot sig i en snurr och fångade upp hennes andra hand igen. Alla skrattade så mycket och klappade i takt med musiken, Jenny hade tagit upp sin mobil, hon stod och filmade allt för deras dans var för roligt för att kunna gå miste om. Josef snurrade runt henne igen, sedan ut och korsade hennes armar. Så när Josef drog in henne igen 'kramade' hon sig själv med sina korsade armar och Josef stod nära hennes rygg med sina händer bundna i hennes. De skrattade så mycket att de var helt röda i ansiktet, "sista 10 sekunderna!" skrek Martin som kunde hela låten utantill. Josef snurrade ut henne och släppte hennes vänstra hand, sedan drog han in henne igen lagom till att musiken nästan var slut. Han snurrade henne två varv och tog sin lediga hand på hennes rygg och välte henne lätt bakåt. Där tog musiken slut. Alex och Josef fäste ögonkontakt och garvade okontrollerat, Alex var nära på att dö av magkrampen hon fått utav alla skratt. Alla runt omkring dem jublade. De alla nästan låg på golvet av sitt garvande och
nappade efter luft. Martin klappade högt och glädjen strålade genom honom. Att se dem, Alex och Josef, tillsammans glada gjorde hela hans dag. Dessutom försökte han få dem att inse att de behövde säga de till resten av gruppen, men utan att stressa dem. Alex satte sig på huk av sitt skratt och Josef höll kvar hennes händer så hon inte skulle ramla bakåt. Josef skrattade andfått och hade blicken fäst på Alex som satt 'död' på marken. "Vart har du lärt dig det där?" skrattade Ayda. Josef rodna, han hade förträngt att andra hade kollat på honom, inte bara han och Alex. Han vägrade säga vart, han tyckte nästan det var pinsamt. "Ren naturbegåvning!" sa han och lungorna gick i högvarv. Han drog upp Alex från golvet och klappade henne på axeln. Hon slog till honom lätt på axeln och hon andades häftigt. "Det där-", började Alex och tog några snabba andetag. "var inte bara ren naturbegåvning!" pustade hon och skrattade igen. Josef ryckte på axlarna, la ett finger på sina läppar och hyschade. Alex och Josef kollade på varandra, med stora och breda leenden. De kunde inte sluta le.

"Jag skickade videon till er", flinade Jenny och la armarna i kors. Alex och Josef kollade allvarligt på henne, "filmade du?" grät dem och täckte över sina ansikten av rodnat. De skämdes så men de skrattade samtidigt så mycket att det bara blev kul. Alla andra skrattade över deras reaktion och Josef och Alex kollade på varandra, fortfarande andfådda.

"Nej, vi gör om det snart tycker jag!" skrattade Steinar och slog igen händerna. Han vände sig mot pizzakartongerna. "Mer pizza?" frågade han och vände sig mot Alex och Josef med kartongen i handen. Men han fick ställa ner den igen lika fort, Josef och Alex stod och pratade andfådda och fnissande. Steinar bara insåg att det skulle vara omöjligt att bryta deras konversation...

Beck - Josef och AlexWhere stories live. Discover now