Beck - Josef och Alex

Josef!

En dag senare

Josef var ute med Steinar på en uppgift. De skulle  kolla på ett ställe ute i Vårberg. En butik med kopplingar till morden. När de kom fram frågade de ut personalen där, och sökte upp personen som de ville ta tag på. Allt hade gått bra. När de var påväg ut så kollade Steinar på Josef. Josef satte sig i förarsätet och Steinar i passagerarsätet. Josef startade bilen och började backa ut från parkeringen. Steinar kollade på honom igen. Josef märkte att han hade kollat på honom ett antal gånger nu. "Vad är det?" frågade han när de var ute på en större väg. Steinar kollade på Josef igen. "Nej nej, inget", svarade han men fortsatte sitta och fundera på något, Josef såg det på honom. "Säg vad det är!" sa Josef igen och svängde höger. "Vet du vad som är fel på Alex?", frågade Steinar tillslut och kliade sig i håret. Josef tittade på honom, sedan på vägen sedan på han igen. Josef tänkte efter, behövde han inte göra länge. Han hatade att han inte hade en aning vad som var fel. Till slut svarade han, "ingen aning", han skakade lite på huvudet. "Säker?" la Steinar till och kollade på honom. "Jag vet inte mer än ni gör..." svarade han och kollade rakt ut på vägen. "Okej då..." sa Steinar och tittade på vägen.

Senare på eftermiddagen

Josef satt i sin stol. Han jobbade undan så mycket som gick, han hade fortfarande kvar några av pappren som låg på hans skrivbord när han började för några veckor sedan. Han, Jenny och Oskar var kvar vid sina skrivbord och Alex var på sitt kontor.  "Redo Jenny?" frågade Oskar och började ta på sig sin jacka. "Yes," sa Jenny och stängde av sin dator. Sedan satte hon på sig sina jacka. "Hejdå Josef", vinkade Jenny och Oskar. "Ses imorgon!" svarade Josef och kollade på dem. Han fortsatte skriva, sedan ställde han sig upp och hämtade kaffe. Alex tittade upp när hon såg honom gå förbi. Sedan kollade hon ner i pappren igen. Plötsligt började ögonen svarta för henne, hennes ben började skaka och hon blev illamående. Hennes händer började skaka och hon kunde knappt andas! "J-Josef!" skrek hon fram, och sedan ramla hon till golvet. Josef hörde en smäll samtidig som han hällde upp kaffe i en kaffekopp. "Alex?" sa han högt. Han ställde tillbaka kaffekannan och tog med sig koppen mot sitt skrivbord. Han gick förbi Alex dörr, där inne låg hon. Han släppte koppen till golvet och kaffet rann ut. Han smällde upp Alex dörr och slängde sig ner på knä. "Alex!" sa Josef högt och lyfte hennes huvud till hans knä. Han la fram sitt ansikte över hennes mun, hon andades. Han klappade henne löst på kinden för att försöka väcka henne. Hon reagerade inte. Josef tog Alex väska och la den som kudde till hennes huvud. Han ställde sig på knä bredvid henne istället och skakade henne lätt.

"Alex!" hörde Alex dovt. Det tjöt i öronen på henne, allt var ljust runt omkring henne, en skugga närmade sig henne och den sa "Alex" några gånger. Tillslut hörde hon klart igen. "Är du vaken?" sa Josef och tog sin hand på hennes kind. Alex kollade runt lite i rummet, ljuset började försvinna. Hon försökte sätta sig upp, Josef hjälpte henne. Han höll hennes händer. Josef tog sin handled på Alex panna, sedan på hans och sedan på hennes igen. "Du är varm!" sa han och tittade gråtfärdigt på henne. Han var tyst en stund, Alex började precis inse vad som har hänt. "Vad är det sker Alex?!," sa han och tittade in i hennes fina ögon. Han kollade på henne länge utan något svar. "Alex!" sa han igen. Alex tittade bort och tårar började bildas i hennes ögon. Josef flyttade hennes ansikte med sin ena hand, så att hon kollade på honom. Hon kunde inte hålla tårarna längre. Tårarna började rinna, Josefs hjärta gick fortfarande i högvarv av chocken. Han tittade på henne, han fattade inte vad som hände. Han hoppade närmare och han kramade Alex, hårt och tajt. Hon grät så mycket, Josefs vänstra axel blev dränkt i tårar. Alex sa ingenting, hon grät bara. Josef vände henne så hon tittade mot Josefs höger. Han drog henne nära sig, han gjorde så att hennes huvud vilade på Josef vänstra axel. Hon grät en stund till och Josef kunde inte göra mycket, det ända han gjorde var att smeka hennes kind och försöka trösta henne.

Tårarna började torka ut, ta en paus. Alex nappade lite efter luft och Josef satt fortfarande och höll om henne. Det var tyst, bara Josefs andetag och Alex som sökte efter luft hördes. Emellanåt hörde man några bilar som körde förbi utanför. "Hur mår du, Alex? Vad har hänt?" frågade Josef tillslut. Alex kände hur tårar bildades i hennes ögon igen, men hon lyckades hålla inne dem. Alex ville prata om det, och det skulle göras ikväll, men hon ville till Josefs lägenhet. Hon ville hem, hem till tryggheten och säkerheten. Hon sa det till Josef och Josef ställde sig först upp. Sedan satte han sig på huk och tog sina armar under Alex armar. Han lyfte upp henne och höll om henne så hon inte skulle ramla. Hon hittade balansen och satte på sig sin kappa. Josef tog hennes väska, gick ut genom dörren och tog tag i hans jacka på hans stol. Josefs huvud snurrade i chocken, han tittade på Alex som var helt förstörd. Hela hon var förstörd på insidan, och det smittade av sig ut.
Josef hjälpte henne in i bilen, sedan körde han iväg till sig och hjälpte henne in.