Beck - Josef och Alex

Tröjan

De steg in på stationen och mötte sina kollegor. "Då kör vi hörni!" sa Alex, slängde in sin kappa och gick in i mötesrummet. De andra började dra sig inåt. Josef slängde sin jacka på sin stol och gick in till de andra. "Här är några bilder..." sa Ayda och puttade fram dem till Alex. "Tackar!" sa hon, tog på sig sina glasögon och bläddrade lite i dem. "Ja..." hon ställde sig upp och gick fram till tavlan. "Den här kvinnan då verkar ha blivit mördad på denna platsen, Erika trodde att det skulle ha hänt sent igår kväll men inget bekräftat. Vi saknar identitet på offret, det blir just nu vårat största problem och uppgift att ta reda på..." sa hon och satte upp bilderna. "Usch, vad brutalt!" sa Steinar och kollade på de andra som satt med äcklade grimaser. "Ja, det var inte det trevligaste vi sett..." sa Josef och flinade lite. Alex flinade lite för sig själv, vänd mot tavlan. "Det här hittade vi på plats, alltså är lokalen troligtvis även mordplatsen...", sa Alex, satte upp två foton på mattan och blodet under den. Josef satt fundersamt och studerade bilderna. Det var något ögonfallande med bilderna. Han ställde sig upp till de andras förvåning, han gick mot tavlan och tittade noga på bilderna. "Tror du en stol han vara mordvapnet?" sa han och kollade på Alex frågande blick. Hon kollade skumt på honom och sedan på bilden han studerade. "Va?" frågade Oskar och la armarna i kors. "Ja, alla bord var fyrbord, med detta bord har bara tre stolar", sa han och pekade på bilden. Alex följde hans finger till bilden. "Det är väldigt möjligt..." sa hon och log mot honom. De kollade in i varandras ögon, det pirrade till i dem, sedan kollade de bort.

"Finns det kameror i närheten?" frågade Steinar och pillade sig i skägget. Ayda skakade på huvudet, "inget, närmsta ligger över 1 km bort", sa hon och ryckte på axlarna. Oskar suckade. "Säker kolla trafikkameror iallafall, man vet aldrig vad man kan hitta..." log Alex.

Alex mobil ringde, hon tog fram den och tittade vem det var. Erika. Hon tittade på klockan och sedan på de andra. "Vad?" frågade Josef. "Erika..." sa hon osäkert och svarade. "Alex..." sa hon. Det var tyst men hennes läppar höjdes mer och mer för varje sekund som gick. Hon skrattade lite, "det är ingen fara, det är bra att du ringde! Tack... Hej!" sa hon och la på. De kollade på henne fundersamt. "Hon glömde nämna det bara, dörren var uppbrutet", log hon och kliade sig på kinden. De andra nickade.

"Vem hittade henne?" frågade Jenny och öppnade en ny sida i sitt anteckningsblock. "Ägaren av lokalen, han skulle dit och tömma den sa han. Han var såklart väldigt chockad så han var lite svår att prata med tyckte yttretjänst. Men vi pratar med honom igen lite senare tänker jag." svarade Alex och tittade på Jenny. "Men om han är ägaren har han ju nyckel, är det så trovärdigt att han har brutit sig in då och mördat över huvud taget?" frågade Oskar med en frågade blick. Josef vände blicken mot honom. "Ja såklart, för om jag hade velat mörda någon, hade jag självklart valt att mörda henne i MIN lokal med en dörr som öppnats med MIN nyckel som JAG har. Du kommer säkert vara helt ointressant då för utredningen," sa Josef och himlade med ögonen lite skämtsamt. Kollegorna fnös till lite skämtsamt och Alex flinade mot honom. "Förlåt som fråga!" sa Oskar oskyldigt.

"Ayda, jag skulle vilja att du kollar om det finns något om saknade kvinnor som kan stämma in på henne. Hon har ju inte varit borta länge, men om något har ringt in som matchar henne..." sa Alex och log mot henne. Ayda nickade. "Det finns knappt något att säga, men vi ska ha 'stolmordvapen'- tanken kvar", sa hon och blinkade mot Josef. Han log tillbaka snabbt och det strålade en värme genom honom. Alex såg precis vad som gick genom hans kropp och hon vände sig om med ett flin. "Vi gör det vi kan hörni! Tekniska kommer skicka in lite saker till oss om någon timma eller två. Och jag och Josef åker ut till rättsmedicin när de vill ta emot oss", sa hon och avbröts av Josef. "Alex, blåmärkena!" flikade han in med. "Juste, bra, glömde nästan dem!" sa hon och log. Hon letade fram två bilder och satte upp dem på tavlan. "Offret hade blåmärken, nacken och bröstkorgen bland annat, Erika sa att de vet mer efter rättsmedicin", nickade hon och alla med henne. "Då så, gör det vi kan, leta lite efter försvunna personer. Vi har ingen bra bild som ni förstår som vi kan skicka ut i media så vi får gräva istället", sa hon och tog av sig glasögonen. "Då så, då kör vi", sa hon och alla ställde sig upp.

"Alex, jag skulle behöva prata lite med dig, en snabbis bara", log Jenny och Alex nickade och log tillbaka. "Här eller?" frågade Alex när hon plockat ihop sina saker. "Ja, eller ditt kontor det spelar ingen roll", log hon. Alex nickade och gick till sitt kontor med Jenny efter sig. Hon stängde dörren efter dem och gjorde en charad för Jenny att prata. "Jag skulle behöva ta ledigt om det skulle kunna funka, bara två dagar i nästa vecka", sa hon och log lite. Alex nickade, "absolut... det går väll att lösa", hon letade fram sin kalender och öppnade upp sidorna för nästa vecka. "Kom, vilka dagar?" sa hon och Jenny ställde sig bakom henne. De lutade sig framåt över bordet och kalendern. Jenny pausade och tittade på hennes tröja... sedan upp på henne. Alex väntade på att hon skulle säga vilka dagar, så när hon inte fick något svar så kollade hon upp på Jennys blick. "Vad?" frågade Alex och Jenny försökte att hålla det inom sig. "VAD, Jenny?" frågade hon igen tydligt. "Har du ny parfym eller", frågade Jenny högt. Alex tittade frågande på henne, "va? Nej?" sa Alex och kollade lite skumt på henne. "Okej, du- du luktade bekant, kan inte sätta fingret på det bara..." log Jenny. Alex pausade, hon sa inget. Det hade hon glömt, det var Josefs tröja... det klart den inte luktade Alex. På ren automatik tittade Alex snabbt på Josef som satt vid sitt skrivbord... Jenny följde hennes snabba blick och stannade på Josef. Hon tittade ner på Alex igen, polletten föll ner. "Den är inte din, den är Josefs!" utbrast Jenny och la armarna i kors med ett skratt. Alex stelnade till, hon kollade bak på henne med stora ögon. "Det ÄR hans!" sa Jenny och tappade hakan. Alex sa inget, hon bara skakade på huvudet. Alex kollade ner i bordet för att dölja sitt röda ansikte. Det var tyst en stund, "skulle du ha ledigt eller inte?" frågade Alex och tog upp sin penna. Jenny försökte vakna från händelsen. Hon skrattade för sig själv och sedan pekade hon på två dagar. Alex skrev ner det och Jenny var redan påväg ut från dörren med blicken på Josef. Alex gick ut från mötesrummet efter henne. Hennes blick föll på Josef direkt, med en liten panikslagen blick, lika så Jennys flin. Josef kollade mellan dem med frågande ögon. Han stannade på Alex, hon försökte le lite samtidigt som hon fort gick in till köket.

Jenny satte sig ner med ett stort flin, Oskar tittade upp på henne. "Vad hände?" frågade han och Jenny kollade upp med samma flin på honom. "Nej, inget... fick veta saker bara..." sa hon och skrattade för sig själv. "Jag berättar senare..." viskade hon och tittade på Josef som satt och gungade på stolen.