Chapter Seven - Meet the Parents

9.1K 523 43
                                    


Surprise ulit! I wanted to share with you how Alden wanted to win over Maine's parents and couldn't wait for next weekend to do the update. So here it is, hope you like how it turns out. I may not update as fast as I did this weekend because adulting is a sad reality:( But hey, i will do my best to update as often as I can. 

Thank you, thank you for sticking it out with me, I hope this chapter is a good weekend gift to all you readers before we go back to reality tomorrow. Let's chat on the comments section, shall we? Ciao!


MAINE

Maine anxiously waited for Tatay Ted to pick up the phone. Although Alden promised to talk to her parents on Skype, she just wanted to be sure Tatay Ted would not terrorize Alden and listen to what Alden had to say. She still remembered her Ate Nikki's feedback upon talking to their parents right after she and Alden talked to both Nikki and Coleen.

"Maine, I tried," Nikki said, a bit out of breath. "Nagtulong na kami ni Coleen pero talagang hindi umimik si Tatay eh, hindi naming alam kung galit. Intindihin mo na lang, nagpaalam ka na mag-isa kang mamamasyal, tutuloy ka naman sa kakilala mo kaya ka pinayagan. Akala kasi niya may kasama ka pa rin maglilibot, di niya akalain si Alden pala kasama mo, tapos nanliligaw pa sayo."

"Anong sabi ni Nanay?" Maine asked, close to tears.

"Si Nanay na lang pag-asa natin. Sabi niya, papaliwanagan daw niya si Tatay. Baka naman nahimasmasan na si Tatay mamaya. Pag nakakain na kami sige subukan mong tawagan."

And so she's ringing him now but he won't pick up. She tried her Nanay's number, which rang thrice before Nanay finally answered.

"Hello, Nay? Menggay po."

"Meng, anak, kumusta? Ok ka lang ba diyan? Miss ka na namin dito."

"Miss ko na rin kayo, Nay. Galit ka po ba sakin?"

"Tungkol ba ito kay Alden? Anak, nabigla naman kami na kasama mo siya diyan. Aaminin ko kinabahan ako pero okay na ko ngayon. Naniniwala naman akong hindi mo sinadyang magkita kayo diyan, alam kong hindi ka sinungaling. May tiwala ako sa Menggay ko, alam kong di ka gagawa ng ikapapahamak mo."

"Nay.." Her tears fell, and for a few minutes she just cried, partly out of relief because one hurdle was done, Nanay seemed to be on her side. "Salamat po sa tiwala, lagi naman po akong nag iingat kahit saan ako mapunta. Si Tatay po ba galit sakin?"

"Naku, kilala mo naman Tatay mo. Parang laging galit pero kausapin mo, lambingin mo lang, kita mo makikinig yan. Teka, tatawagin ko ha mag-usap na kayo ngayon."

She suddenly felt homesick, she missed her sisters, her nephew Matti and her brothers. Her job as a flight attendant took time away from her family bonding, such that she realized now how much she had taken them for granted.

"Menggay?" Tatay Ted's voice was deep and gravelly but he did not sound angry.

"Tay.." She said tearfully. Her choked up greeting might have softened his emotions, if he was still angry.

"Umiiyak ka ba bunso? Tahan na, hindi ako galit sayo."

"Tay, sana maniwala ka na hindi ko binalak na magkita kami ni Alden dito. Hindi rin po niya alam na andito ko, talaga lang pong nagkataon sabay kaming andito."

"Hindi naman ako galit kay Alden eh. Pero bunso, artista siya. Ayoko siyang pangunahan dahil hindi ko siya kilala, pero paano mo masisigurong tapat siya sayo? Kayo lang ang nandiyan, magandang paligid at may pera siya, paano kung may balak siyang gawin tapos..."

Love, Anonymous (COMPLETED)Where stories live. Discover now