The boy

10. Jag kan inte gå i mina klackar!!

Leonoras perspektiv

Jag tror på dom, jag kan se framför mig att dom stod helt tysta och körde tystaleken. Dom är ju för roliga. Inte för att det hade gjort någon om det hände något. Okej det kanske hade känts lite konstigt men Sarah är ju bättre än alla andra tjejer i skolan.

Efter sanning eller konka började alla dansa istället. Och bara efter ett tag så blev jag så trött så jag gick till sofforna för att bara sova lite. Jag han inte ens komma fram innan någon tog tag i min arm. Jag kollade bak och såg en suddig Lucas.

"Nämen hej" sa jag lite sluddrigt.
"Du borde kanske gå hem?"
"Nej, nej jag tänkte bara sova lite och sen fortsätta dansa." Sa jag och pekade på soffan.
"Okej men det låter inte som en genomtänkt plan, jag kan skjutsa hem dig"

"Du som också har druckit ska skjutsa mig hem, tror inte det va. Jag vill gärna leva tills imorgon." Sa jag ironiskt.
"Men om jag går med dig hem då?"
"Visst" sa jag lite kortfattat och började gå mot dörren. Och jag kände honom tät bakom mig.

"Hade du med dig någon väska eller jacka?"
"Nej pappa" sa jag på skämt och fnissade till sedan. Han log och skakade på huvudet.

När vi kommit ut ur huset så kom jag på att det kanske var bra om jag smsade Jesper att jag åkte hem. Jag tog upp mobilen och knappade in ett sms.

Hann jag skriva men Lucas avbröt mig.

"Ska du ha hjälp att skriva?." Jag skakade på huvudet och förklarade.
"Min smarta borda fattar"

"Vänta vänta" sa jag efter en stund. Jag stannade upp och det gjorde även Lucas.
"Jag kan inte gå hem" sa jag och han rynkade på ögonbrynen.
"Nähe, varför inte?
"Det tog typ 20 minuter att åka hit med bil, jag bor långt här ifrån." Sa jag lite sluddrigt och långsamt.
"Okej, men sov över hos mig då, jag bor inte så långt här ifrån" Föreslog han med sitt flin.
"Dröm vidare." Sa jag och snurrade med ögonen.

"Jag vara en gentleman och sover på soffan om du vill." Han gav sig inte.

" Okej, bara om du sover på soffan." Sa jag och fortsatte gå. Jag vill bara sova.
"Vänta vänta." Sa jag igen och stannade upp.
"Vad är det nu då?" Sa han och vände sig om mot mig med en irriterad blick.
"Jag kan inte gå i mina klackar"
"Men Gud" sa han och kom gåendes mot mig. Sedan gjorde han en ges att jag skulle hoppa upp på hans rygg. Och det gjorde jag. Sedan gick vi så helt knäpptysta hem till honom.

Han började gå upp mot ett stort hus som antagligen var hans.
"Kan jag släppa ner dig nu?"

"Mm" sa jag lite trött. Jag hoppade ner från hans rygg och han höll i mig några sekunder för att vara säker på att jag hade balansen. Sedan gick han upp mot dörren, låste upp och öppnade dörren.

"Kommer du eller?" Sa han och kollade på mig.
"Det här kommer skapa så mycket problem." Sa jag men struntade ändå i vad konsekvenserna kunde bli. 

Jag gick vinglig fram till dörren och väl inne i hallen tog jag av mig mina klackar och fortsatte sedan in i huset. Det var ljust och väldigt smakfull inrett. På soffbordet såg jag en en liten billeksak. Han kanske har syskon?

"Vilka bor här då?" Han kollade upp mot mig och svarade.
"Jag, min mamma och min lillasyster."
"Hur gammal är hon?"

"Min mamma eller syster" skämtade han.
"Din syster?" Förtydligande jag.
"Snart tre. Det är en väldig ålderskillnad, jag vet."
"Nej inte alls. Är dom hemma nu?" Frågade jag. Det känns konstigt att vara här i så fall.
"Nej, dom är hos mormor och morfar under helgen."
"Okej, din pappa då?" Han blev tyst ett tag och kollade ner  i marken. Varför har jag så mycket frågor. Efter en tyst synd fortsatte han.

"Han lämnade min mamma när hon var gravid med Stella." Han svalde och mötte mina ögon.
"Oj, jag är verkligen så ledsen." Sa jag.

"Nej, va inte det. Det hände ändå för snart 4 år sedan så." Jag nickade tillbaka.
"Min pappa var otrogen. Det kanske du redan visste" sa jag och slog händerna i sidorna. Han nickade sakta och beklagade sedan sig.

"Otrohet är det värsta som finns" sa jag allvarligt. Det är verkligen det fulaste som finns. Han nickade sakta och en aning rädd. Jag gäspade.
"Vi kanske ska lägga oss?"
"Mm" sa jag trött tillbaka.

Från inge stans började jag snack om pizza incidenten.
"Just, jag måste ge dig penagar för pizzan också" mumlade jag lite otydligt fram. Mitt huvud var inte helt klart. Han sa först nej men jag lyckades ändå övertyga honom att jag skulle swisha. När jag fört över en liten slant fortsatte vi uppåt till övervåningen.

När vi kommit upp gick han till ett utav rummen, som antagligen var hans. Rummet hade en stor dubbelsäng, vit målade väggar, en stor garderob och en gitarr i hörnet.

"Spelar du?" Sa jag.
"Lite grann" sa han medan han öppnade sin stora garderob.

"Äh du kan sova i den här, om du inte vill sova i din klänning." Sa han och drog fram en tröja.
"Aa tack" sa jag, han slängde tröjan till mig med ett leende. Det var en stor grå tröja.
"Vart kan jag byta om?" Sa jag lite sluddrigt.

"Här om du vill, jag kan vända mig." Sa han med ett flin på läpparna.
"Okej"sa jag och började dra ner klänningen. Han ögon blev stora som klot.
"Jag skämtade" sa han.
"Men det funkar för mig." Konstaterade han. Jag skakade på huvudet och gick snoffsigt förbi honom ut ur rummet. Klart jag inte tänkte byta om där inne. Så full är jag inte.

Lucas perspektiv

Jag bäddade soffan som jag skulle sova på och väntade på att hon skulle komma tillbaka. När jag var klar drog jag av mig min gråa t skirt och satte på mig ett par gråa mjukisbyxor. Hon får stå ut med att jag sover utan tröja. Lite kroppsdelar måste jag visa.

Nu hade hon vart där inne i 20 minuter, herregud hur lång tid tar det. Jag gick ut ur rummet och gick  fram till badrummet, jag knackade på dörren och sa hennes namn. Inget svar. Asså hon måste ha tuppat av eller något. Så jag öppnade dörren och blev först lite förvånad att hon inte låst.

Innan för dörren satt hon jätte söt lutad mot skåpet. Jag log för mig själv men gick sedan fram till henne. Jag lyfte upp henne i min famn och gick tillbaka till rummet.  Jag la henne i min säng och bäddade om henne. Hon är fan den finaste tjejen jag sätt. Men bara det. Inget annat Lukas.