The boy

11. Jag kan gå själv!

Sarahs perspektiv

Det var mindre och mindre människor kvar på festen och jag började känna mig ganska färdig här. Jag behövde bara leta reda på Leonora vilket kommer bli ett problem eftersom att jag inte har sätt henne på en timme. Jag skannade igenom dansgolvet men såg inte Leonora. Lite längre bort vid baren satt Jesper med en annan kille. Så jag började gå dit för att höra med honom om han sett henne.
Jag var lite vinglig men när jag kom fram till honom låtsades jag hosta lite och han vände på huvudet. Han flinade och sa.

"Hej"
"Hej, jo jag undrar om du sätt Leonora?"
"Hon skickade ett sms och sa att hon gick hem" Jag rynkade lite besviket på ögonbrynen. Attans då måste jag gå hem själv.

"Toppen" sa jag ironiskt och lite flummigt.
"Men jag ska dra nu om du vill ha skjuts hem?" Sa han och log. Hans leende fick mig att tappa koncentrationen.

"Men du har ju druckit" Konstaterade jag.
"Inte lika mycket som du." Sa han och skrattade till.

"Okej, men kör sakta. Om mina föräldrar får reda på att jag fick skjuts av en kille som druckit skulle dom döda mig. Och dig ." Tilläggde jag.
Han skrattade och reste sig sedan. Jag vände mig om och vi båda gick för att komma till hallen. Vid hallen fick jag jätte ont i huvudet och satte båda händerna på tidningarna och grimaserade lite.

"Är du okej?" Sa Jesper oroligt. Jag nickade och sedan var huvudverken borta. Bara på ett en sekund.
"Jag är bara trött och vill hem."
"Jag förstår" sa han och la sin hand på min axel.
"Kom så går vi" sa han och tog bort handen. Vi gick ut ur huset och bort mot hans bil. Jag vinglade lite då och då och höll på att ramla lite.

"Ska jag hålla i dig" sa han skrattandes.

"Haha" sa jag ironiskt. "Jag kan gå själv" sa jag allvarlig. Strax efter snubblade jag till, men som tur var kom han snabbt fram till min sidan och la ena armen runt min rygg.

" Tror inte det" sa han och flinade.
"Jag ska aldrig dricka såhär mycket igen." Sa jag ångrande och skakade på huvudet. Han skrattade bara lite lätt.
"Varför är inte du såhär?" Frågade jag honom.
"Jag tål nog lite mer än dig." Sa han och log mot mig.

När vi kommit fram till mitt hus stängde han av motorn och gick ut. Jag öppnade min dörr och han hjälpte mig ut.

"Gud det känns som att jag är en gammal kärring."
"Är du inte det då?" Jag kollade på honom och flinade.
"Säger du som är äldre" sa jag och fick honom att börja as garva.

"Aa det är sant."
"Men tack för skjutsen" sa jag och kollade in i hans ögon. Han nickade och sa.

"Det var så lite så" sedan stod vi där helt stilla och tysta i några sekunder. Han avbröt blicken i mina ögon och kollade på mina läppar. På samma sätt som han gjorde i garderoben. Sedan gick han fram till mig fort och tryckte sina läppar mot mina. Först blev jag lite chockad men sedan besvarade jag kyssen och la mina händer runt hans nacke. Det kändes som att hela jag skulle explodera, Gud vad jag hade längtade efter hans läppar. Han tog sina händer runt min midja och gick några steg fram så jag hade bilen bakom mig. Jag lutade mig bak mot bilen och han började kyssa mig ner mot halsen. Jag väcktes upp ur min fantastiska värld och kom på att mina föräldrar kunde se.

"Jag borde gå in" sa jag och han avbröt allt kyssande och kollade in i mina ögon lite sorgset.

"Mina föräldrar kanske är vakna och ser." Sa jag direkt efter så han skulle fatta. Han nickade förstående.

"Vi ses imorgon" sa han och log. Sedan gick han till sin sidan av bilen och hoppade in. Jag började gå upp mot dörren och öppnade upp den. Sedan vände jag mig om och vinkade lite lätt till honom. Han vinkade tillbaka och körde sedan iväg. En fantastisk känns befann sig i min mage.

( Man kan kolla på bilden där uppe om man vill få en bättre bild.)

**************************

Så kapitel 11 klart. Var ett tag sedan nu, visste inte riktigt hur jag skulle börja detta kapitel. Nästa blir roligt och kanske lite längre.

Tänkte börja skriva lite under varje kapitel. Eller om jag har något att säga. :)