The boy

20. Vem ska du mörda?

Leonoras perspektiv

Klockorna ringde äntligen och första lektionen var klar. Jag började gå mot skåpet igen men påväg dit ser jag Chloè stå och snackar med sina tjejkompisar, eller 'slavar' rättare sagt. Precis när jag går förbi hör jag hon säga.
"Asså ni skulle bara vet hur skönt det var" Jag stelnade genast till men fortsatte gå till mitt skåp. Usch Usch Usch var det ända jag hade i huvudet. Det här var droppen. Jag kan inte gå runt och låtsas som att inget hänt. Jag måste säga till Jesper på skarpen.

Med arga steg gick jag till mitt skåp, slängde in böckerna och smällde igen skåpet med en smäll.

Jag fortsatte gå med arga steg i hopp om att jag skulle hitta Jesper någon stans. Efter en liten stund märker jag att någon kommit upp vid min sida. Jag vände på huvudet och såg Lucas.

"Vem ska du mörda?" skrattande han. Jag blängde på honom argt.
"Jag ska inte mörda någon, jag ska bara slå ihjäl min brorsa." Sa jag med blicken vänd framåt. Han fnissade åt mitt svar och fortsatte gå vid min sida.
"Okej, och varför om man får fråga?"
"Nej man får inte fråga. Vet du vart han är förresten?" Frågade jag surt och vände mig om till honom.
"Han borde vara vid sitt skåp, vi slutade precis."

"Okej, föresten du kan inte gå vid min sida alla kommer tolka det fel." Sa jag och gav honom en snabb blick.
"Aha, men jag tror det kommer kännas bättre att gå bredvid mig än att gå själv, när du går igenom korridoren där en massa dreglande äldre killar står." Han kanske har rätt. Jag vill inte bli påhoppad av en massa kåta treor.
"Okeeej!" Sa jag osäkert och drog ut på E:.
"Kommer du bli svartsjuk när alla dreglar eller?" frågade jag snofsigt och kollade på honom.
"Absolut" sa han och flinade.

När vi kom in i treornas korridor vänds genast alla blickar till oss. Killarna flinar äckligt och alla tjejer ger bitch blickar som att jag har tagit deras kille. Om jag ska vara helt ärlig gillar jag att gå bredvid Lucas såhär och få alla blickar. Men när jag vet vad konsekvenserna blir host host Chloe-hoppar-på-mig så avstår jag hellre.

Jag kände en arm lägga sig runt mina axlar och jag kollade genast på Lucas eftersom att jag förstod att det var han.
"Vad gör du?" viskade jag tyst och försökte inte röra på läpparna.
"Du ville väll inte bli påhoppad av alla killar." sa han utan att möta min blick.
"Nej och inte av tjejerna heller" sjöng jag fram. Jag skakade bort hans arm vilket fick honom att skratta.

I slutet av korridoren kunde jag se Jesper luta sig mot ett skåp. Han skrattade och pratade med några andra killar.

"Du får inte följa med längre." sa jag till Lucas och gick ifrån honom. Jag kunde se i ögonvrån att Lucas lydigt gjorde som jag sa. Han ställde sig lutande mot skåpen tvärsöver och började snacka med några andra killar.

Jag och Jesper fick ögonkontakt och när han såg mig ändrades hans min. Typ som " Vad gör min syster här"
"Tjena syrran" sa han när jag bara var några meter ifrån.
"Hur fan kan du spela som att inget hänt?"skrek jag och ångrade mig genast att jag skrek för alla blickar vändes mot oss nu.
"Vad pratar du om" frågade han förvirrat och höjde på ögonbrynen.

"Asså är du seriös? Hela helgen har du bettet dig som ingenting har hänt. Tycker du att det här schysst mot mig?" jag kände hur jobbigt det blev. Jag blev faktiskt rörd över att peta med honom av det här. Han såg fortfarande ut som ett frågetecken.

"Jag kan hjälpa ditt minne på tvären lite. Jag var hemma kvällen efter festen."
"Okej och?" sa han fortfarande chockat.
"Och" härmade jag honom. Vad är det för fel på honom.
"Jesper du är min bror. Hur fan tänkte du när du låg med 'Chloe" sa jag fast jag sänkte rösten när jag sa hennes namn. Av den dum reflex smällde till honom över kinden. Hans huvud vreds lite åt ena hållet och sedan vände han sig och kollade på mig. Han lät mig smälla till honom varför försvarade han sig inte. Han skulle ha hunnit ta tag i min hand.

(Video där uppe ungefär hur hon slår honom :)

Jag skulle precis gå när jag hörde någon säga något bakom mig.
"Det var jag"
Jag vände mig om fort och fick syn på Sarah. Vänta Sarah. Hon sa ju att hon var hemma.
"Va?" frågade jag förvirrat och argt.
"Ja!" Sa hon och kollade ner i marken. Med dom orden sagt så rusade jag där ifrån. Jag kunde känna alla blickar bakom mig och hörde även hur både Jesper och Sarah ropade mitt namn.

När jag kom ut ur korridoren fortsatte jag ut ur byggnaden. Jag såg en bänk lite längre bort på skolgården och riktade mina steg dit. När jag var framme satte jag mig ner och pustade ut. Dörren till skolan öppnades och ut kommer Lucas. Det trodde jag inte, jag var ganska säker på att Sarah eller Jesper skulle komma. Han började närma sig mig och när han var framme satte han sig bredvid mig. Väldigt nära. Nästan lite för nära.

"Varför kunde dom inte bara säga sanningen. Nu har jag skämt ut mig inför hela skolan." sa jag medan jag kollade rakt ut över skolgården. Att möta hans oemotståndliga ögon klarade jag inte av just nu.
"Dom kanske inte visste hur du skulle ta det." sa han och jag kunde se i ögonvrån att han kollade på mig.
"Men varför? Dom känner mig väll ändå så pass bra för att veta att jag inte skulle bli arg."
"Det såg ut som att du blev arg när du sprang ut ur skolan" sa han förvirrat.
"Nej, allt kom bara så plötslig och jag visste inte vad jag skulle säga. Och alla stod ju och lyssnade." Jag pausade men fortsatte sedan och sa lite ångestfullt.
"Jag kan inte fatta att jag slog honom."
"Ja du fick till en riktig smäll." hans kommentar fick mig att skratta.
"Hela skolan kommer tro att jag är värsta misshandlaren."
"Aa, men å andra sidan kanske det är bra." jag rynkade på ögonbrynen och vände mig mot honom.
"Och varför är det bra?" frågade jag förvirrande.
"För då kanske ingen vågar slå ner dig"

Vi båda satt och skrattade ett tag tills dörren till skolan öppnades igen. Och nu kommer Sarah och Jesper ut.
"Lyssna Leonora" började Sarah oroligt.
"Om du inte vill att vi ska vara tillsammans så är det okej. Vi har pratat igenom det och vi vill verkligen inte att något sånt ska förstöra våran vänskap." Hon tänkte fortsätta men jag avbröt henne.
"Du behöver inte säga något. Det är jag som ska be om ursäkt. Jag trodde du legat med Chloe." sa jag och rykte på axlarna.
"Tror du att jag skulle sjunka så lågt?" frågade han och satte sig bredvid mig. Jag skakade lite genant på huvudet och kollade blygt upp mot honom.
"Jag förstår dig" sa han och la sin arm runt mina axlar. Jag lutade mitt huvud mot hans hals och där satt vi en tyst stund innan jag kom på att jag slog honom.
"Förlåt för att jag slog dig" sa jag ångrande och drog hastigt ifrån honom. Han sprack upp i ett leende.
"Ja jag är lite rädd för dig nu" jag skrattade lite rädd. Verkligen?
"Det är lugnt" förtydligade han. Jag log och kollade upp mot Sarah.

"Jag blir inte alls arg om ni vill vara tillsammans. Det blir säkert bara kul. Men en sak.... ni behöver ju inte ligga med varandra när jag är hemma."
"Uppfattat" sa Jesper kort och jag kunde se att Sarah blev lite generad.
"Oj, det kan inte ha varit kul att vara hemma då" sa Lucas bakom mig. Jag vände mig om och svarade.
"Det var jävligt tur att jag var så full som jag var"
"Hur kom du ens hem?" frågade Jesper. Lucas räckte upp handen bakom mig och Jesper nickade medan han skrattade till.
"Passa dig för vår mamma bara." sa Jesper.
"Jo då det har jag lärt mig" svarade Lucas lite rädd.
"Ska du säga" sa jag till Jesper.
"Det är ju du som ska berätta för mamma att du låg med en som är yngre"
"Det behöver vi inte berätta än." sa Jesper och la sin arm runt Sarahs axel.
"Så allt är lugnt?" frågade Sarah igen osäkert.
"Ja allt är lugnt" förtydligade jag och log.

Vi fyra fortsatte in i skola igen och skoldagen fortsatte som vanligt. Helt ärligt är det faktiskt lugnt att dom är tillsammans. Sarah är en jätte trevlig, jordnära och snäll person och Jesper är världens bästa. Dom passar perfekt.

Jag kan verkligen inte glömma att Lucas la sin arm runt mina axlar när vi gick genom treornas korridor. Var det för att visa för killarna att jag var upptagen? Är det äkta det han gör eller är det något spel ha spelar?