The boy

36. Vi måste till sjukhuset.

Leonoras perspektiv:

Hela veckan har jag suttit i min säng och stirrat ut i tomma intet. Inte för att tänka, utan bara känna tomheten och lugnet. Jag hade vart hemma hela veckan bara för att jag inte ville möta alla i skolan och framför allt inte Lucas. Jag ser framför mig hur alla skulle viska till varandra och fnittra åt mig.

Förra gången mådde jag så dåligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Nu tänker jag inte tillåta den smärtan igen. Mamma hade vart den bästa denna vecka, hon sjukanmälde mig utan att fråga mig först.

Det var nätterna som var värst, jag vaknade panikslagen, svettig och grät varje natt. En återkommande dröm kom tillbaka då jag hörde vad Lucas sa i korridoren. Mamma hade kommit in rusande varje natt och tröstat mig, jag somnade i henne famn varje natt.

Sarahs perspektiv:

Det var fredag och jag skulle precis hämta mina böcker för att sedan gå hem till Leonora. Jag vill verkligen göra allt så hon ska må bra igen. Jag vet hur dåligt man mår efter ett breakup. Jag var själv nere i den svackan i ett halvår.

Jag smällde igen skåpet och började gå men jag kom inte långt då någon tog tag i min handled och snurrade runt mig. Det var Lucas. Han hade inte varit i skolan på hela veckan.

"Vad vill du" sa jag trött och drog tillbaka min arm.

"Leonora vägrar prata med mig" Hann han säga men jag avbröt honom.

"Åh vad konstigt" sa jag ironiskt.

"Men snälla lyssna, hon hörde inte allt. Jag sa till Chris att jag aldrig låg med henne för vadet. Aldrig i livet att jag skulle göra det. Säg det till henne. Snälla." Jag nickade svagt tillbaka och gick sedan ut ur skolan. Pratar han sanning eller ljuger han igen. Aja jag kan ju iallafall nämna det till henne. Inte för att det skulle lösa allt.

När jag kom fram till deras hus knackade jag på dörren och bara en stund efter öppnade Jesper dörren.

"Hej älskling" sa han.

"Hej, sorry om jag gör dig besviken men jag kommer hit för Leonoras skull." Sa jag och gjorde ett 'förlåt' ansiktsuttryck.

"Du är bäst, vet du det" sa han och drog in mig i en kram. Jag kramade honom ett tag sedan gick jag upp till Leonora. Jag knackade på dörren och öppnade den sedan. Jag fick syn på Leonora som satt i sin vanliga ställning i sängen och kollade ut.

"Men lilla vännen" sa jag och gick mot hennes säng. Hon vände ansiktet mot mig och log lite försiktigt.

"Jag tror att killar inte är min grej." Sa hon.

"Nej, vi kanske ska gifta oss och skaffa ett kattpensionat." Svarade jag.

"Men du har ju träffat en fin kille" sa hon och höll på att bryta ihop.

"Tjyss Tjyss", tröstade jag henne. "Vi kan dela" Hon skrattade och torkade bort en tår.

"Vet du vad jag tror vi ska göra" sa jag. Hon skakade på huvudet.

"Vi ska gå på fest, så kan vi bli fulla, dricka mycket, ha kul och glömma allt." Hon skrattade igen och nickade långsamt.

"Men om du ska få ett ragg måste du fixa dig. För som du luktar och ser ut kommer dom nog inte släppa in dig" Hon skrattade ännu mer den här gången. Och när hon skulle resa sig ur sängen forsade det ner näsdukar från täcket. Vilket fick mig att brista ut i skratt.

Leonoras perspektiv:

Efter några timmar stod vi äntligen klara i hallen. Att festa kanske inte var vad jag ville just nu men och andra sidan kanske det var bra att släppa loss och glömma allt. Jag hade på mig en kort glittrig kjol och ett vitt linne. Och Sarah hade på sig en svart byxdress.