The boy

21 Visst ser jag häftig ut del 2

Leonoras perspektiv

När jag var i Lucas famn kände jag mig trygg. Jag hatar när jag gör mig illa och blöder för jag tror alltid att jag ska dö eller hamna på sjukhuset. Han var den perfekta att ha i läskiga situationer. Jag antog att han var påväg till tjej toan eftersom att det var dit han gick förra gången.

När vi kom fram öppnade han dörren med ryggen eftersom att han bar mig. Och när vi kom in blev vi nog båda lite chokade, inne vid toan satt Jesper och Sarah. Jespers ansiktsuttryck ändrades när han fick syn på min blödande arm och kom direkt fram till mig.

"Fick du glas på dig?"

"Ja! Jesper jag kommer dö."Sa jag panikslaget.

"Nej det kommer du inte." sa Jesper och kollade på min arm. Antagligen för att se hur mycket glas jag fått i armen.

"Eller kanske" sa han skämtsamt.

"Jesper" ropade Sarah strängt.

"Jag skämta bara. Sätt dig här." Sa han och pekade bort mot Sarah.

Lucas satte ner mig på handfatet bredvid Sarah. Jag fick ångest direkt när jag såg henne, hon såg ju helt misshandlad ut och det är pågrund av mig. Jag kände tårarna brännas bakom ögonlocken och var beredde på att börja gråta när som helst.

"Förlåt Sarah" sa jag till henne och började gråta.

"Det är inte ditt fel, jag skulle inte sagt bitch till henne för det var ju därför hon smällde till mig."

"Nej det är inte ditt fel. Det är Lucas fel" sa jag och vände huvudet till honom. Han höjde ögonbrynen och kollade lite frågade på mig.

"Det är ditt fel att du måste vara så jävla snygg så att Chloè vill ha dig och blir arg så fort vi går bredvid varandra." Hans frågande ansiktsuttryck ändrades till ett flin.

"Vad ska man säga, det är inte mitt fel att jag fick dom bra generna" sa han lite nonchalant och rykte på axlarna. Hans svar fick oss alla att skratta.

"Hallå har ni glömt jag sitter och blöder här" sa jag och kollade åt sidan på min arm.

"Juste" sa Lucas och hämtade papper. När han kom fram till mig igen såg det ut som att han bara skulle torka helt random, men det kan han ju inte jag har ju glas kvar i armen.

"Jag har fortfarande glas i armen, pucko." Sa jag stressat.

"Nähe" sa han ironiskt. Jag visade upp armen för honom och han tog ett stadigt grepp om min arm och började fokuserat plocka ur glasskärvorna.

"Gör det ont?" frågade han utan att släppa blicken från min arm.

"Nej" sa jag men jag ljög. Det gör så ont att jag skulle vilja mörda någon, en stor jävla bäver kanske. Men jag måste visa mig stark. Den planen varade inte så länge när det sved till värre en innan.

"Aaaaaj för i helvete" sa jag fort.

"Du sa ju att det inte gjorde ont" sa han och kollade upp mot mig med oroliga ögon och rynkade ögonbryn.

"Jag ljög!!!" Skrek jag otrevlig men det var inte menat att låta otrevlig. Smärtan gör så ont så vad jag en säger så kommer jag skrika otrevlig.

"Det gör så ont så att jag skulle villa skrika alla svordomar som finns i hela jävla världen."

"Gör det då, det kanske hjälper mot smärtan." sa han. Ska jag? Men sedan kom jag på att jag kan svära på svenska han kommer ändå inte fatta eftersom att vi flyttat till USA.

"Jävla skit helvete." sa jag på svenska. Han kollade upp mot mig frågande och rynkade på ögonbrynen. Haha kul. Jesper var den enda som fatta så han kollade flinades på mig. Sedan fortsatte Lucas med armen. Jag betraktade honom noggrant i varenda rörelse han gjorde. En tystnad skapades man kunde bara höra Jesper och Sarah prata lite tyst för sig själva. Jag tänkte inte ens att dom var här, jag var så upptagen med att betrakta Lucas allvarliga ansikte när han utan att göra en grimas plockar ut glas ut min arm.

"Sluta stirra på mig dit creep!" sa han utan att kolla upp mot mig. Ja jag stirrade inte så diskret direkt.

"Jag kollar på dig så du inte blundar och råkar plocka fel." bra ursäkt Leonora. Väldigt fyndigt. Han skakade lätt på huvudet och spärrade upp ögonen överdrivet. Vilket fick mig att skratta. Jag kollade bort mot Jesper och Sarah som självklart stod och hånglade. Väldigt djup.

"Ew" sa jag och vände mig till Lucas igen. Han kollade upp mot dom och flinade sedan vände han sig mot mig.

"Svartsjuk?" jag flinade mot honom och sa.

"Aa"

"Du kan få hångla med mig om du vill!"  sa han och utan att tänka på det drog jag honom närmare och kysste honom.

Han var först lite chockade men sedan besvarade han kyssen. Det var en kort kyss inte värsta hånglet. Jag drog undan och kollade lite ångrande i hans ögon.

"Fortsätt nu" sa jag och kollade ner och lydigt gjorde han som jag sa. Varför gjorde jag sådär. Eller vad säger jag, jag har velat göra det där sedan första kyssen på festen. Han var så bra på att kyssas, det har han nog blivit efter alla tjejer han har hånglat med. Ew tänkte jag för mig själv, men vad ska jag göra jag kan verkligen inte motstå honom. Vad är det han gör med mig.

**********************

Så det var andra delen. Hoppas ni tyckte det var bra.
Kommentera gärna vad ni tycker eller idéer. <33

Och tycker ni det blir för mycket konversationer?  Ska jag ha mer vad Leonora tänker?