The boy

25. Det räcker!

Leonoras persektiv

Efter en liten stund så hittade jag äntligen en dörr som verkade leda ut till baksidan. När jag kom ut möttes jag av en stor blå lysande pool. Jag fick värsta kicken att hoppa  i, men nej det ska jag verkligen inte göra. Någon hostade till lite längre bort och jag vände mig fort om för att se vem det var.

Vid väggen stod Chris lutade och rökte. Ofräsch. Hatar när folk röker. Det är som att be om att få dö tidigare. Han dumpade ciggen och började gå mot mig med ett äckligt flin på läpparna.

"Hej sötnos" sa han sliskigt, hela han var sliskig och äcklig.

"Låt mig va." Sa jag och skulle gå förbi honom men han fick tag på  min arm  och vände mig om. Hans grepp var hårt och jag gjorde allt för att försöka komma ur det. Men han var för stark.

"Släpp mig" sa jag argt och bestämt men ha flinade bara mot mig. Han drog med mig bort till huset och tryckte upp mig mot väggen. Sedan plaserade han mina händerna över mitt huvud. Vilket gjorde skit ont eftersom huset var rasspigt

"HJÄLP" skrek jag den här gången. Men han ignorerade det och böjde sig fram mot mig.

"Det är så hög musik så ingen kommer höra." Han lutade sig närmare mig och tänkte kyssa mig men jag vred huvudet så han 'missade'. Istället började han kyssa mig längst halsen väldigt aggressivt medan han smekte min kropp. Mitt hjärta slog snabbare och jag var så rädd. Vad ska jag göra? Eller vad kan jag göra? Jag kan inte göra något. Han håller mig så hårt. Det spelar ingen roll om jag skriker, ingen kommer höra. Det här händer inte. Kommer jag bli våldtagen nu? Jag har aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv. Tänk hur många människor som vart med om det här. Jag trodde aldrig jag skulle bli en av dom utsatta. Några tårar rann ner för mina kinder och hela jag skakade. Han började kyssa och bita lite löst i min läpp och jag kunde känna han alkohol andedräkt. Mina tårar rann fortare ner för kinderna. Jag kände mig så försvarslös och dum. Jag orkade inte mer, jag kunde inte försvara mig själv. Vad gör jag ens på jorden. Hela mitt liv är fuckat. Och om jag nu kommer bli våldtagen kan inget bli värre. Mina vingliga ben blev bara tyngre och tyngre och det kändes som att jag skulle ramla ihop när som helst.

"Det räcker" sa en arg mörk killröst bakom oss.

"Släpp henne för i helvete Chris" fortsatte han. Chris drog sig långsamt ifrån mig och vände sig om. Bakom honom stod Lucas. Jag andades ut utmattat och lutade huvudet mot husväggen. Han räddade mig. Yttligare en tår rann ner för kinden, inte för att jag var rädd längre utan mer en glädje tår. Bara för några sekunder sedan funderade jag på att ge upp om livet men nu vände allt. Lucas. Det är han som håller mig kvar på jorden. Jag är kär. Jag har aldrig haft en sådan här känsla. Han är den finaste killen jag någonsin träffat. Jag andades tungt medan jag kollade mot killarna.

Lucas gick fram till Chris och bara någon meter ifrån smällde han till honom med knytnäve, vilket gjorde att Chris ramlade ner på marken. Sedan tog han tag i hans krage och sa.

"Man våldtar inte en halvt medvetslös tjej. Är du helt dum i huvudet eller."

"Kom igen mannen, jag skojade bara. Vill bara att du skulle få det svårare." Sa Chris. Lucas släppte hans krage och kollade mot mig sedan räckte han fram handen åt honon. Som att han skulle hjälpta honom upp på benen igen. Chris tog tag i hans hand men istället för att hjälpa honom upp slog Lucas honom ytligare en gång i ansiktet. Trodde för en sekund att han skulle hjälpa honom upp. Chris låg och vred sig på marken och höll för sitt blödande ansikte.