The boy

38. Du förtrollade mig

Leonoras perspektiv:

"Gravid" sa jag nervöst. Jag kan inte vara gravid!? Tusen tankar gick i mitt huvud, vad kommer hända? Vad ska jag göra? Ett livs levande barn?

"Vet du vem pappan är." frågade mamma lugnt. Hur kan hon vara så lugn? Jag är i chocktillstånd. Vem pappan är? Tankarna fladdrade i huvudet.

"Lucas, han är den ända jag har legat med." Mamma nickade lugnt.

"Varför är du så lugn, du ska skälla ut mig. Jag är bara 18 år gammal mamma, jag går i skolan jag kan inte ha ett barn nu. Jag är inte mogen, jag kan inte bli mamma nu." Sa jag i panik och en enstaka tår föll ner på min kind. Mamma kramade min hand hårdare och kollade plågsamt på mig.

"Jag var bara 22 år när jag fick Jesper, och jag kan säga dig, du är mognare nu än vad jag var då. Att göra abort är också ett alternativ eller låta någon adoptera barnet när det är fött. Jag vill inte heller låta negativ men du kan också få missfall. " Sa hon fortfarande lugnt.

"Men varför är du inte arg på mig" frågade jag sorgset.

"När jag fick reda på att jag var gravid hade jag exakt samma frågor som du har nu. Och dom som hjälpte mig och stöttade mig var mina föräldrar. Jag vill verkligen inte tänka på hur det skulle vara om mormor och morfar inte hade accepterat mitt beslut. Därför vill jag finnas här för dig exakt så som dom fanns där för mig." Jag fällde ytterligare en tår och mamma log och torkade bort den med sin hand.

"Lite klumpigt var det väl, men vi kan inte dra tillbaka i tiden" jag skrattade till och mamma log åt mig.

"Du har tid att fundera älskling gör inget förhastat beslut." Hon pussade mig på pannan och sa.

"Försök att sova lite nu, du behöver vila" sedan lämnade hon mig kvar själv på rummet.

Lucas perspektiv:

Jag kom fram till rum 114, här inne ligger Leonora. Hon vill antagligen inte se mig men jag måste prata med henne. Jag öppnade dörren och gick in. Leonora låg på sängen helt stilla. Hennes ögon var slutna, hon sover antagligen. Jag gick fram till sängen och satte mig i stolen bredvid. Hon såg så fridfull ut. Hur kan man vara så söt som hon är. Hon har blivit drogad och ligger osminkad i sjukhuskläder, men ändå ser hon ut som en ängel.

"Du kommer säker inte höra vad jag sagt uppenbarligen eftersom att du sover. Men jag måste ändå säga det här till dig." Jag tog en paus men fortsatte sedan.

"Jag fattar inte att det kunde sluta såhär på grund av att jag gjorde ett vad där jag bara ville förtränga att jag började få känslor för någon. Efter att min pappa lämnade min mamma sjönk hon till botten och efter det intalade jag mig själv att aldrig bli kär så jag inte skulle behöva känna så. Men sen kom du till vår skola och jag blev en helt annan person. Jag blev först lite skrämd över att jag var så nervös i din närvaro men jag försökte bara intala mig själv att jag inte höll på att falla för dig. Men du förtrollade mig helt och jag föll för dig så hårt. Jag tror det knappt själv men jag är så förälskad i dig." Med det sagt pussade jag hennes panna och vände mig om för att gå ut. Men jag avbröts av att någon tog tag i min handled. Jag vände mig om och kollade mot henne. Ett leende spreds på mina läppar.

"Jag älskar dig också" sa hon. Mitt leende blev ännu större och jag böjde mig fram och kysste henne på munnen. Jag trodde att hon sov, att hon inte visade att hon var vaken. Hon låg helt stilla för att höra vad jag hade att säga. Dörren öppnades och vi drog oss ifrån varandra. En manlig läkare kom in i rummet med ett papper i handen.

"Miss Nilsson" sa han.

"Ja"

"Är det här din kille?" Frågade han och kollade på mig.

"Ja" svarade hon igen och det fick mig att le. Vi är ihop, allt är som vanligt igen. 

"Vad bra att jag har er på plats, det är nämligen så att dina provresultat visar att du är gravid" allt stannade upp, bokstavligen allt stannade upp. Det ända jag hörde var mina egna tankar. Vänta vänta är hon gravid? Vem är pappan? Är det jag? Mina tankar fortsatte att snurra och jag såg att läkaren lämnade rummet.

"Lucas" sa Leonora för att väcka mig ur min trans. Jag vände mig till henne och vi fick ögonkontakt.

"Vem är pappan?" Frågade jag lugnt utan att möta hennes blick.

"Det är du din dummer. Jag har bara varit med dig. Så enkelt gick jag inte vidare." Sa hon. Ska jag bli pappa. Vänta vänta ska jag bli pappa. Tänkte jag för mig själv igen. Nu. Jag vet inte vad jag tycker men något i mig älskade det. Det är ett tecken på vi kommer vara tillsammans länge. Ett stort leende spreds på mina läppar och jag mötte hennes blick igen. Jag böjde mig fram hastigt och kysste henne en gång till. Hon log i kyssen och trasslade in sina händer i mitt hår. Det kan ju inte bli bättre.

************************

Wow wow vad är det som har hänt?? Lucas är väl den sötaste?

Vad tycker ni??? Vill verkligen veta. Är det konstigt att hon är gravid?? Kommentera gärna.

Hoppas ni gillar det!!!<33333