CHAPTER 30

1.6K 45 0
                                    

Delaney

Time seems to stop as I felt my heart beating rapidly. When I turn my gazes to the cause of that sound, I wished that the cement will just eat me right now. She haven't changed. Her aura still screams power.

Her face, it seems like everyone will just pee right on their pants right now. Ang mga kilay niyang nakatagpo. Ang mga tingin niyang nakakapaso. Tila gugustuhin mo na lang talagang tumakbo papalayo sa kaniya.

Kung noon ay nakakatakot ang mukha niya, ngayon ay mas triple pa. Inisa-isa niya kaming tingnan. Tila umuusok isa-isa ang mga kaklase ko dahil sa mga tingin na iyon.

When her gazes landed on mine, mas lalong sumama ang mga tingin niya that made me look down. Alam kong galit siya, at tatanggapin ko ang galit niyang iyon dahil alam kong kasalanan ko. Pero sana, huwag niyang sirain ang relasyon na mayroon kami ngayon ni Tine. I swear, I won't let her. Kung magkakasakitan lang naman ay gagawin ko, huwag na huwag niya lang kami sisirain ni Tine.

"Good morning." Her authorative cold voice again. It's creeping the hell out of me. "I know some of you know me already, and to those who's not; I am Natalia Anastasia Medina, and I will be your History of Architecture Professor." She stated with full of authority while her chin are up.

She's literally a sophisticated one. Really.

"I want you guys to introduce yourselves. HERE. IN. FRONT." I felt freezing because of the voice she is making. "Let's start with you." She said as she eyed on me.

Napaturo pa ako sa sarili, but she just stared at me blankly. Katakot!

I stand up and fixed myself then started to walk towards her. I stopped beside her and looked at my classmates. My eyes got bigger when someone shouted.

"You both look good! Iwan mo na si Miss Tine!" My blood boils because of what I heard. Akma na sana akong magsalita when this woman beside me spoke.

"Who said that?" Puno ng pagtataka at inis ang tono niyon. Nakita ko naman paano namutla yung blockmate ko when she heard Miss Natalia. Deserve!

Itinuro naman siya ng iilan at tumayo rin naman. He's about to spoke when our professor cut him off.

"Get out." Hindi siya sumisigaw pero diin ang pagkakasabi niya nun. Ang sama-sama na rin ng mukha niya. Parang kakainin ka ng buhay.

Then the guy started to walk towards the door.

When she diverted her gaze on me, I felt the hair on my arms stands at parang gusto na lang humiwalay ng kaluluwa ko sa aking katawan.

"Start." Diin na sabi niya at ginawa ko naman.

"H-hi, everyone..." T*ngina, why am I stuttering? Gagi, kinakabahan ako. Nakakatakot kasi siya ngayon, sobra. "I-I am Zielle Delaney B-Baustista, I am 20-years-old..." I stopped and looked at her, may nakita akong konting emosyon doon pero agad rin nawala when she realized I am staring at her. "M-miss, d-do I...I have to tell w-what my hobbies a-are?" Yung kaba ko umaabot na hanggang mars.

"Anything you would like to share to the class, Miss Bautista." The familiar feeling is present again when she says my last name. I felt a zoo inside my tummy. Th---no! I am feeling it towards Tine, too. So, this is normal. Dulot lang ito ng kabang nararamdaman ko.

Inisa-isa ko lahat ng hobbies ko, even my favorites ay sinabi ko na. Then after ay bumalik na ako sa aking upuan. Hanggang sa nagtuloy-tuloy na ang pagpapakilala namin sa aming sarili.

"So since we already know each other, get an index card. Write your full name and that will serve as your attendance today. After, you can leave." Walang emosyon niyang pahayag.

Feeling ko, kapag parati siyang ganito ay hindi na ako makakaraos pa. Hindi ako sanay sa ganitong environment. Bagkus sinanay ako ni Tine sa malumanay niyang presensiya't sa lahat-lahat na. Ang bigat sa loob ng ganito. Sobrang nakaka-bother. Parang anytime ay makakapusan na lang ako ng hininga nito.

𝑭𝒐𝒓𝒃𝒊𝒅𝒅𝒆𝒏 𝑳𝒐𝒗𝒆 (𝙷𝚒𝚕𝚕𝚝𝚘𝚗 𝚄𝚗𝚒𝚟𝚎𝚛𝚜𝚒𝚝𝚢 #𝟷) Where stories live. Discover now