Normalt kan vara det vackraste som finns...
Ingen vet det mer än Aline och hennes bror.
Aline Blake visste aldrig vad som skulle hända. Blott tretton år gammal hade hon ingen aning om livets mörka hemligheter. Men det skulle snart ändras på...
Bok 1...
Simon satt inte uppflugen på sängen som han brukade, utan vid sitt skrivbord. Rösterna från köket hördes tydligt, skriken hördes ända till grannarna. Men han hade lärt sig att ignorera dem. Mamma och pappa bråkade om något igen, och nu verkade pappa ha gett upp. De skrek på varandra, skyllde ifrån sig. Han hörde klumpiga steg i trappan och rätt som det var stod Aline i dörröppningen, rödgråten. Hon sprang fram till honom där han satt. Han såg hur den stora klumpen i hennes hals växte, och till slut stod hon inte ut längre, utan brast ut i gråt. Simon skyndade sig ner från stolen och omfamnade sin lillasyster i en stor, värmande kram. Han visste varför hon var ledsen. Han visste att hon avskydde när deras föräldrar bråkade. Men han visste även att det inte fanns något att göra åt det. Förutom en sak. Han tog med henne ner till hallen där han tog fram hennes jacka och hjälpte henne ta på sig den. Han tog inte på sig sin egen. Sedan ledde han henne ut från huset och upp på taket. De klättrade på en stege som Simon ställde mot husväggen. Han höll henne i handen hela tiden. De satte sig med ryggarna mot skorstenen, tittade ut på den nattsvarta himlen. Han fick egentligen inte ta med henne upp hit, men helt ärligt struntade Simon i det. Han försökte bara göra henne glad. Och det fungerade.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
