Normalt kan vara det vackraste som finns...
Ingen vet det mer än Aline och hennes bror.
Aline Blake visste aldrig vad som skulle hända. Blott tretton år gammal hade hon ingen aning om livets mörka hemligheter. Men det skulle snart ändras på...
Bok 1...
Mamma mötte mig i hallen när jag kom nerför trappan. Hon försökte prata med mig men jag ignorerade henne, orkade inte fortsätta där vi slutade.
Hon ropade efter mig när jag stängde in mig på toan. "Gå inte på ceremonin, Aline!" ropade hon. "Det är för ditt eget bästa!"
Jag himlade med ögonen där jag satt. Jag tänkte inte lyssna på henne, tänkte gå ändå. Hon kunde inte stoppa mig, kunde inte kräva att jag skulle lyssna. Jag var snart tretton nu och i Canai var man vuxen när man är det. Hon kunde inte bestämma över mig längre.
Så fort jag misstänkte att hon hade försvunnit in till sitt arbetsrum öppnade jag badrumsdörren på glänt, kikade ut genom den smala springan för att se så att jag hade rätt.
Det var tomt i den långa hallen, det lilla sken som fanns kom från de jämnt utplacerade facklorna som prydde väggarna. Det var mörkt nu. Klockan hade passerat tio. Faktum var att den hade passerat midnatt. Tjugotredje december. Om en dag skulle jag fylla år.
Mystic Academy hade lite annorlunda starttider om man jämförde med den vanliga skolan. Det var vid jul man började och vid sommar man slutade, så testet hölls den tjugofjärde december. Det var imorgon. Imorgon skulle jag försöka komma in på Mystic.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
