Normalt kan vara det vackraste som finns...
Ingen vet det mer än Aline och hennes bror.
Aline Blake visste aldrig vad som skulle hända. Blott tretton år gammal hade hon ingen aning om livets mörka hemligheter. Men det skulle snart ändras på...
Bok 1...
Liam stod vid min sida under hela välkomsttalet från Mr. Brock. Rektorn var lång och relativt smal, vilket gjorde att han påminde lite om en pinne. Han välkomnade alla blivande elever till skolan och pratade om alla lärare och vilket ämne de undervisade.
När det var gjort började ceremonin. Den ena efter den andra av ungdomarna gick in genom den stora dörren, och de flesta kom ut tomhänta. Det var svårare än någonsin att fånga intresset hos en Mystic. De var svårflörtade.
"Tristan McGovyer!" utropade Mr. Brock. En kille med axellångt mörkbrunt hår och brun hy gick genom gången och fram till den stora dörren. Han såg nervös ut, flackade med blicken. Jag mötte hans blick när han gick förbi, log mot honom. Det verkade vara lugnande, för nu sträckte han på sig, såg mer självsäker ut när han gick in genom dörren.
Han kom ut med en gepard gående vid sidan om honom. Han letade efter min blick när han gick tillbaka till sin plats, log mot mig. Jag log tillbaka.
Nästa person att ropas upp hette Jake Sanoman. Han var raka motsatsen till Tristan med kort, ljusblont hår och ljus hy. Kalla, blå ögon stirrade in i mina, det kändes som om min själ gick i tusen bitar av hans blick.
När jag slet blicken från hans såg jag hur han flinade. Han hade vunnit vår lilla tävling. Han knyckte med nacken och gick rakryggad in genom dörren.
Jag bokstavligt talat rös när han gick förbi. Det var ingen förvåning när han kom ut med en stor pytonorm som slingrade sig runt hans arm, så stöddig som han hade varit innan.
"Aline Blake!" utropade Mr. Brock. Jag svalde hårt och släppte taget om Liams hand, som jag hade fattat tag i när Jake kommit gående.
Det var min tur.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
