Normalt kan vara det vackraste som finns...
Ingen vet det mer än Aline och hennes bror.
Aline Blake visste aldrig vad som skulle hända. Blott tretton år gammal hade hon ingen aning om livets mörka hemligheter. Men det skulle snart ändras på...
Bok 1...
Simon steg ut genom den stora dörren. På armen hade han sin kattuggla - som han nu visste hette Stella. Han gick och satte sig på sin plats bredvid Aline. Deras föräldrar satt på var sida om sina barn. Aline såg på Stella med stora ögon. "Fågel", sa hon. Han skrattade till och nickade. "Ja, Aline. Det är en fågel." "Får jag... klappa?" undrade hon. Han nickade igen och sträckte ut armen så att hon kunde nå. Han såg på medan hon försiktigt kände på fjädrarna. Hon rörde de varsamt, som om de var ett värdefullt föremål som det skulle kosta mycket att reparera om man skulle råka skada det. Simon log. Han hade alltid uppfattat Aline som en djurvän och hennes gester visade att han haft rätt. Hon ville inte göra ugglan illa. Det tog flera timmar till innan ceremonin var över, och vid det tillfället hade Aline somnat. Klockan var nästan midnatt. Simon sa hejdå till sina föräldrar för stunden, pussade sin syster på pannan och följde sedan med de andra ungdomarna som från och med ikväll skulle tillhöra Rubinarna. Han var nervös, hade aldrig riktigt tänkt på nästa steg om han väl kunde sammanlänkas med en Mystic. Men nu stod han här, tillsammans med alla andra begåvade ungdomar som skulle göra testet. Nu behövde han bara klara det också.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
