Mystic Academy: Antagen

🝔🝔🝔🝔🝔

Jag och Liam hade bestämt att vi skulle ses i skolcafeterian inför vår lektion då han inte gillade tanken på att undervisa mig genom att tråka ut mig i en vanlig lektionssal.
När jag kom in i cafeterian såg jag honom vinka till mig från sitt fönsterbord. Jag satte mig mittemot honom, sneglade på hans vänsterarm.
Brännmärket från igår syntes tydligt, men det var inte lika infekterat längre.
Han följde min blick och hans panna rynkades när han såg vad jag tittade på.
"Jag vet inte hur jag fick det där", sa han. "När jag vaknade imorse var det bara där. Brorsan fixade till det innan jag gick till jobbet."
Liams brorsa, ja. Eliott Stone, den berömda läkaren.
Jag svalde djupt. "Jag vet hur du fick det", sa jag. "Det var jag."

Jag var osäker på om han ville veta, men jag berättade ändå om gårdagens incident. Ju längre in i historien jag kom, desto vitare blev Liams ansikte. Han såg ut att ha sett ett spöke. Det var ett under att han inte spytt än, så illa såg han ut att må över det han gjort.
"Jag är så ledsen, Aline", sa han. "Jag vet inte vad som flög i mig."
Jag avfärdade hans ursäkt. "Du var full", sa jag. "Jag förstår."
"Det är ingen bra ursäkt", stönade han.
Jag ryckte på axlarna och log. "Det räcker för mig."
Han log mot mig. "Tack, Aline", sa han och jag såg hur han genast mådde bättre.

Efter en stunds tystnad tog Liam till orda. "Vad vill du göra nu då?" frågade han och tog ett bett från sin kanelbulle han beställt innan jag kom. Han hade gett mig en kladdkaka.
"Det ska ju inte jag bestämma", sa jag och stoppade in en tugga i munnen. "Det är du som är läraren."
"Jag har bara varit det i en dag, Aline!" svarade han. "Jag fick reda på det här igår, och det var inte ens från en lärare. Det var från dig!"
Jag ryckte till av hans plötsliga utbrott.
Detta märkte han och sa då med lugnare röst: "Förlåt, men jag är bara så förvirrad."
Jag såg på honom, sa inte ett ord. Lät honom fortsätta.
"Jag har ingen erfarenhet av att undervisa", sa han. "Jag kan verkligen inte ha varit deras första val som din lärare. Jag kan inte ens hålla koll på mina vanliga uppgifter, hur ska jag kunna hålla koll på dina? Inget illa menat."
"Ingen fara", sa jag. "Jag förstår. Du är arg. Det skulle jag också ha varit om jag var i ditt ställe."
Han pustade ut och ett väldigt lågt "Tack" kom ut ur hans mun.

Vi satt kvar i skolcafeterian i säkert en halvtimme. Vi bara pratade. Om vad som helst. Om allt och ingenting.
Plötsligt nämnde Liam något som han egentligen inte fick. "Mr. Brock kommer kalla till möte på morgonen imorgon. I Salen. Han har fått viktig information han vill dela med sig av. Han berättade det för oss på morgonmötet."
Jag höjde ögonbrynen. "Och vad handlar det om?"
Det här verkade inte så hemligt. Jag fick bara reda på det i förväg.
Liam lutade sig framåt. "En spion", sa han. "Som informerar fienden."
"Fienden...?"
"Hector Baluf", svarade han tyst. "Canais nuvarande fiende."