Normalt kan vara det vackraste som finns...
Ingen vet det mer än Aline och hennes bror.
Aline Blake visste aldrig vad som skulle hända. Blott tretton år gammal hade hon ingen aning om livets mörka hemligheter. Men det skulle snart ändras på...
Bok 1...
Simon gick ut ut smedjan. Han hade fått sin beställning på mindre än en timme. Smeden hade verkligen varit entusiastisk över arbetet, och hade varsamt följt Simons beskrivning till punkt och pricka. Till och med den lilla blå topasen på handtaget fanns där. Smeden hade verkligen gjort ett fantastiskt jobb. Vinden blåste i Simons hår när han gick tillbaka samma väg han kommit. Vädret hade förvärrats på den korta tiden han spenderat i stugan. Höstlöven följde med vinden dit de blev ombedda att gå. Simon skyndade på sina steg, höll hela tiden ett stadigt grepp om dolken som han låtit framställa. Han började ångra att han lämnat halsduken hemma. Han hade faktiskt övervägt att ta den. Det var ju november. Men det hade han inte gjort, och det var hans eget fel att han nu behövde dra upp jackan så långt upp som möjligt. Han skyndade på stegen lite till, halvsprang ut på den stora vägen som satt ihop med stigen som försvann längre och längre bort bakom honom. Simon var förvånad över att det tog så kort tid som det gjorde att komma till den lilla stugan. Den var väldigt nära gränsen. Gränsen över till den vanliga världen. Simon smög fram till stället där gränsen var som svagast, den del som användes som in- och utgång. Det var inte så många som visste om den. Det var i princip bara han och hans familj. Självklart hade han berättat för Liam när de började komma närmare varandra. De hade lovat att inte ha några hemligheter, och det löftet tänkte Simon hålla. När han kom ut i den "vanliga" världen var det bara ett par hundra meter kvar innan han var hemma igen.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
