Normalt kan vara det vackraste som finns...
Ingen vet det mer än Aline och hennes bror.
Aline Blake visste aldrig vad som skulle hända. Blott tretton år gammal hade hon ingen aning om livets mörka hemligheter. Men det skulle snart ändras på...
Bok 1...
Då kunde jag börja, ja. Lättare sagt än gjort. Jag stod stilla ett tag, försökte komma på vad jag kunde göra för att bevisa att jag var värdig en plats.
Det var svårt. Jag såg hur deras tålamod började sina, de undrade säkert varför jag inte gjorde något. Men jag hade ingen plan.
Så fort jag var på väg att ge upp hände en sak. Jag fick en invigelse. Jag hörde en tanke inne i huvudet. Men det var inte min. Den tillhörde en av de lärare vars namn jag inte riktigt hade uppfattat än. Han tyckte det här tog för lång tid, ville gå vidare med nästa deltagare. Men det kunde jag inte tillåta. Bara hans tanke fick det att rasa inom mig. Jag kunde inte kontrollera det. Raseriet bara växte och växte, flödade genom kroppen. Jag kände det inte, men plötsligt hade en stor eldslåga bildats i min öppna hand. I desperation av att bli av med den råkade jag skjuta iväg den... mot Liam.
Som tur var duckade han snabbt. Det var inte meningen att det skulle hända. Men ändå hade det gjort det.
Jag såg hur lärarna stirrade på mig med arga miner. Jag förstod dem, jag hade ju hotat en lärare. Jag skyndade ut genom dörren med tårarna rinnande nerför kinderna.
De måste förstå att det inte var meningen, att allt bara var en olyckshändelse. De kunde inte bedöma mig när allt varit en olyckshändelse.
Jag hörde hur dörren öppnades och såg Liam komma mot mig. Jag klarade inte av det. Jag behövde fly. Så jag sprang.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
