Normalt kan vara det vackraste som finns...
Ingen vet det mer än Aline och hennes bror.
Aline Blake visste aldrig vad som skulle hända. Blott tretton år gammal hade hon ingen aning om livets mörka hemligheter. Men det skulle snart ändras på...
Bok 1...
Mötet var slut, men jag dröjde mig kvar. Tristan och Katie sa att de skulle vänta på mig där uppe, eftersom vi hade Duellen tillsammans. Men jag behövde prata med Liam och det innan lektionerna började.
Liam avslutade sitt samtal med Mr. Brock och vände sig till mig. "Jag sa ju att de skulle vara ett möte", sa han och log lite finurligt. "Och jag har inte sagt att du haft fel", skrattade jag. Han såg in i mina ögon. "Vill du någonting särskilt, eller?" frågade han. Det var med en ledsam min jag svarade honom. "Jag ville bara säga förlåt", sa jag. Han såg förvirrat på mig. "För vad?" Jag svarade inte, utan nickade bara mot hans arm. "Aha", sa han när poletten föll ner. "Ingen fara. Du försvarade dig bara. Jag förtjänade det faktiskt."
Såret var inte alls så farligt som det var igår. Faktum var att det knappt var synbart längre. Liams bror Eliotts förmåga att hela hade verkligen kommit till användning nu.
Liam drog lite i sina mörka lockar, de spretade åt alla håll och kanter, ovårdade efter vad jag gissade hade varit en tuff natt. Han verkade helt plötsligt obekväm i situationen, någonting jag inte förväntade mig av honom. Vad jag hade upplevt honom som under den korta tiden hade varit allt annat än obekväm. Han verkade inte vara av den introverta sorten.
Men idag var visst ett undantag.
För att bryta den stela tystnaden som nu uppstått mellan oss sa jag: "Hur som helst måste jag gå nu. Duellen börjar om tio." Han log mot mig. "Duellen...", sa han och verkade drömma sig tillbaka lite, tillbaka till tiden som varit. "Spännande. Jag kanske tittar förbi sedan." "Gör du det", sa jag och drog mig iväg mot trapporna som ledde ner till källarplanet.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
