Mystic Academy: Antagen

🝔🝔

Klockan slog sju slag. Det var dags för testet. Jag, Katie och Tristan stod och pratade spänt om vad vi kunde tänkas behöva göra för att komma in på skolan. Jag och Tristan var eniga om att det skulle vara något slags kunskapstest för att lärarna skulle få reda på hur strategiska vi var.

Men Katie trodde något helt annat. Hon trodde att allt handlade om att lära känna sin Mystic och klara av att samarbeta med varandra.

Det visade sig vara båda delarna. Vi skulle delvis vara strategiska och delvis försöka bonda med vår Mystic, skapa en relation.

Vi gick in en och en i ett rum där lärarna samt Mr. Brock satt vid ett långbord. Hela scenariot visades på de stora tv-skärmarna utanför, så att alla skulle få se vad deras motstånd var. Det var väldigt fascinerande att se allas förmågor. Många hade jättecoola sådana, de kunde styra elektricitet, vädret och de fyra elementen. Ärligt talat hade jag inte en aning om vad min förmåga kunde tänkas vara. Förhoppningsvis inget alltför tråkigt och oanvändbart.

Alastor hade gått in i vila, så jag stod helt själv, utan något djuriskt sällskap.
Katie var inne först av oss tre. Hon såg ut att klara sig väldigt bra med sin förmåga att få saker att sväva. Hon hade utvecklat den så mycket att hon till och med kunde få sig själv och andra att göra detsamma. Hon demonstrerade detta genom att använda professor Carlton som försökskanin. Han försökte uppträda sur, men innerst inne så skrattade han hysteriskt när hon fick honom att hänga upp och ned i luften.

Efter att ha fått honom att snurra några varv ställde hon ner honom på fast mark igen. Sedan snurrade hon några varv själv för att tacka för uppträdandet.

När hon kom ut till oss strålade hon. Hon tyckte själv att det gått så bra som det kunnat och hon var ändå ganska säker på att hon skulle gå vidare.

Efter Katie tog det ett tag innan det var Tristans tur. Jag hade redan tagit för vana att jag skulle komma ganska långt ner på listan eftersom jag var född ganska sent i december.

Tristan kunde prata med och styra över de döda, vilket var häftigt. Det var en sådan förmåga som jag gärna skulle velat ha. Han klarade sig också väldigt, väldigt bra och jag skulle bli förvånad om han inte klarade sig.

Mellan mig och Tristan var det Jake. Jag blev absolut inte förvånad att han kunde förvandla sig till en stor svart massa. Han fyllde himlen med ett mörker så svart att jag skulle trott att det var solförmörkelse om jag nu inte visste vem som orsakade det. Han slingrade sig omkring som en orm, därav hans Mystic.

Efter Jakes show var det min tur. Jag var nervös, jag hade ingen som helst aning om vad min förmåga kunde tänkas vara. Om jag ens hade någon... Det visste jag ju faktiskt inte.

Jag gick in i rummet med en klump i halsen som bara växte och växte för varje steg jag gick. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända, vad jag skulle göra. Det var knappt så att jag kunde andas, så nervös var jag.

Jag ställde mig i mitten, på den runda pricken som fick agera guide. Jag svalde djupt, flackade med blicken mellan lärarna. Jag märkte att Liam satt med vid bordet, vilket var lite förvånande.
"Hej, Aline", välkomnade Mr. Brock. "Du kan börja."