Ji-min
Om jag ska vara ärlig så blev jag inte jätteglad av att sitta bredvid Veronica. Plus att vi har David framför oss. Och vi har nästan samma platser på alla lektioner. Och vi brukar ha platserna i typ 1 månad.
Nu när vi har satt oss på våra platser också så är det så stel tystnad att jag vill sjunka genom marken. Jag vet att ingen av oss är särskilt social, och jag vet också att jag är skitdålig på att starta konversationer. Jag vill prata med henne om Sam, men det är ett är ett väldigt känsligt ämne, och verkligen här på skolan där alla kan höra. Vad pratar man ens om? Jag har ingen aning.
" Diskutera med den ni sitter bredvid om vad ni vet om det här ", säger Marie och jag svär åt mig själv eftersom jag inte lyssnat någonting.
" Vet du vad vi pratar om? " frågar jag och blir varm om kinderna och min strupe dras åt så min röst bryts. " Jag har inte lyssnat. "
Jag försöker även också skratta, men det låter fan falskare än någonting jag hört någonsin.
" Ingen aning ", mumlar hon med huvudet i bordet. " Jag vet inte ens om vi har historia eller geografi eller nåt annat. Fråga aldrig mig om sånt för jag vet aldrig. "
" Haha okej... " säger jag lite stelt och biter mig i läppen.
" Jag borde ha stannat hemma idag eller nåt ", hör jag henne säga och hon reser sig upp från sin "sovande" position. " Jag klarar inte av att vara här. "
" Åh. "
" Sam ringde mig i natt. "
" Oj. "
När hon inte säger något fortsätter jag.
" Vad sa han? Om du vill berätta såklart. "
" Jag kan säga sen. "
Jag kan säga sen. Den meningen gör mig gladare än någonting annat, för så vet jag att hon kommer prata med mig senare. Ingen har någonsin sagt att dom ska prata med mig senare.
DU LÄSER
Halvt levande, halvt död (inte redigerad)
Horror*En hel arme av något som liknar människor, men ändå inte. Det är något fel med alla. Vissa har svarta ögon med blodig fradga som rinner ur dess mun,och andra har inget ansikte: näsan, munnen, ögonen, allt är bortrivet så blodet bara rinner. Något d...
