Halvt levande, halvt död (inte redigerad)

Kapitel 10

Ji-min 

Jag kollar över på tjejen med den avbitna armen. Hon kallsvettas och är likblek. Det gör mig nervös. Jag vet hur det är i zombiefilmer, jag har sett väldigt många. När man blir biten blir man en zombie själv efter ett tag. Nu kan jag inte sova längre, inte efter att jag började tänka på det. Veronica verkar inte heller kunna det. Hon går runt mig med oroliga steg, biter på sin tumnagel konstant. Det gör mig ju inte riktigt lugnare, tvärt emot. Och när tjejen börjar hosta blod och hennes två kompisar samlas runt henne för att hjälpa till börjar paniken stiga ännu mer. En avbiten arm gör väl inte att man hostar blod? Folk vaknar till vid ljudet av tjejens konstanta hostningar. Veronica stannar till och sätter sig bredvid mig.

" Vad är det för fel på henne? " frågar hon och biter på sin nagel igen. " Kommer hon typ bli en sån där själv? "

" Kanske ", säger jag, nästan helt säker på att det är rätt.

" Men då dör ju vi ", säger hon med skakig röst.

" Förmodligen ", svarar jag, försöker att hålla lugnet. " Vi kanske kan gå igenom lärarrummet? "

" Ja, kanske. "

Alla kollar otåligt på tjejen, som att hon är en tickande bomb. Nu har hon börjat stirra tomt framför sig, pratar inte, rör sig inte, hon bara sitter där och kollar in i väggen. Hon svarar inte när folk pratar med henne och blodet från hostan rinner nerför hennes haka. Den enda som inte är vaken är Stefan. Han sover fridfullt bakom sitt skrivbord, och ingen vill gå dit och väcka honom. Tjejen har börjat fått ryck nu. Armen som fortfarande är hel skakar som att det är jordskakning och hennes ben flyger upp lite då och då. Men hon har fortfarande samma känslolösa ansiktsuttryck. Förbandet på armstumpen är inte till någon hjälp längre, hon har blödit igenom den för länge sen.

Det som verkligen fångar min uppmärksamhet är lukten. Den är som frätande, jag kan inte ens sätta namn på hur äckligt det luktar. Alla andra känner det också, alla förutom tjejen själv. Hon har börjat gått in och ut ur att vara vid medvetande, ibland rullar henne ögon bara bak i huvudet på henne och i andra stunden stirrar hon framför sig igen. Jag känner hur paniken i mig stiger. Det är som ett snöre är knutet runt min hals, jag kan inte andas. Jag försöker lugna mig själv och andas, men det går knappt. Luften som kommer in kommer ut lika snabbt igen, och jag känner hur jag blir tårögd. Jag sätter mig ner i skräddarställning och försöker desperat få in luft i lungorna. Veronica ser de och sätter sig bredvid mig. Jag märker hur hon försöker prata med mig, men jag hör ingenting, det enda jag hör är ljudet av mina egna hjärtslag. Hon lägger sin hand på min rygg som stöd, men det gör mig inte lugnare. Jag kollar bort mot tjejen igen. Hon ligger på golvet avsvimmad nu, hennes vänner skakar henne och försöker få kontakt. Folk samlas runt dom, men jag kan inte göra någonting. Ingenting förutom att sitta där på marken med min jävla panikattack. Jag fortsätter mina knappa andningar, försöker lugna ner mig själv men det går inte. Vi kommer alla dö, allihopa. Vad i helvete har jag gjort för att förtjäna det här? Nu vet jag iallafall att det inte finns några gudar, för de skulle inte göra något sånt här mot någon.

Efter vad dom känns som år kan jag andas normalt igen. Veronica sitter fortfarande med handen på min rygg och ler lite svagt mot mig när jag kollar på henne. Jag kollar bort mot folkmassan igen. Jag ställer mig långsamt upp och tar mig dit. Tjejen har börjat skaka nu, hela kroppen och blodig fradga rinner ut munnen.Någon har lagt henne på sidan i hopp om att det ska hjälpa. Stefan har även vaknat och kommer till oss nyvaken.

" Vad är det som händer nu då? säger han irriterat och sätter sig på golvet bredvid henne.

" Jag vet inte, hon bara skakar och slutar inte ", säger en av vännerna panikslaget och tårarna rinner nerför hennes kinder. " Jag vet inte vad jag ska göra, kommer hon dö? "

" Jag vet inte, jag är ingen läkare ", svarar han och kollar närmare på den skakande gestalten. " Har någon försökt ringa 112? "

" Vi har ingen mottagning ", säger David och låter lika rädd som alla andra.

" Vi har ingen förstahjälpen här i klassrummet. Isåfall måste vi försöka ta oss till skolsköterskan. "

" Men hon är ju fan jätte långt härifrån! ", skriker någon, jag uppfattar inte vems röst det är.

" Okej, okej, ta det lugnt nu ", säger Stefan och försöker öppna tjejens mun. " Bella, hör du mig? "

Hon knäpper med fingrarna framför tjejens, Bellas, ansikte och skakar om hennes kropp.

" Jag vet inte vad vi ska göra ", säger han och försöker ställa sig upp, men någonting fäller honom. Alla hoppar ett steg bak.

Bella tog tag i hans en och hoppar nu på honom. Hennes tänder kollapsar med Stefans hals. I vanliga fall hade det låtit riktigt fel, men nu biter hon tag så han skriker ett skrik så smärtfyllt han kan. Hon tar ett bit och spottar bort den. Sedan vänder hon sig om mot oss. Stefan ligger död på golvet. Hennes två vänner försöker gå fram och prata med henne, men hon attackerar dom direkt. Jag börjar springa utan att tänka, rakt mot dörren som leder in i lärarrummet. När jag slår upp den så är det kolsvart där inne. Jag känner Veronicas hand i min och vi tar ett steg in. Nästan direkt känner jag den där förfärliga stanken och hör ett knakande ljud, som om någon knäcker fingrarna fast värre. Sedan ser jag den. En till sån där sak, zombie, vad man nu ska kalla den. Den springer mot oss och vi evakuerar ut i andra klassrummet igen, smäller dörren i ansiktet på den. Bella springer runt och äter på folk, och alla försöker hitta ett sätt att ta sig därifrån. Stefan har börjat skaka där på hans plats på golvet, och jag fattar att han också måste vara infekterad. Det blir kortslutning i mitt huvud. Jag bara står där och stirrar på kaoset. Veronica skriker på mig och drar mig ur vägen när Bella hoppar mot mig. Jag ramlar ner på golvet med en duns och känner hur min svanskota svider till. Bella är emot mig igen, men den här gången kastar Veronica en stol på henne. Jag ställer mig upp så snabbt jag kan och Veronica drar mig mot fönstret. Hon öppnar det och kollar ut.

" Hur fan ska vi ta oss ut? " skriker hon och gråter samtidigt.

Nu har flera samlats runt oss vid fönstret. Bella återhämtar sig från slaget med stolen och Stefans ben börjar knäcka så han ligger på sina armar med ryggen mot golvet. Jag känner för att spy. Så jag gör något utan att tänka.

Jag slänger mig ut genom fönstret.