Halvt levande, halvt död (inte redigerad)

Kapitel 15

Kapitlet innehåller våldtäkt 

Ji-min

"Den här gången är du död ching-chong. Men först ska vi ha lite kul. "

Dom orden ekar i mitt huvud medans Davids kompisar binder loss mig och trycker ner mina armar och ben i marken. Jag sparkar och rör mig allt jag kan, försöker ta mig loss, men vart jag än kollar så ler folk sadistiskt åt mig. Tårar bränner i ögonen och jag ser hur David närmar sig med ett belåtet ansiktsuttryck. Han lägger sig över mig och drar försiktigt ner munkaveln och lägger handen över min mun när jag är påväg att skrika.

" Du håller käften, annars är du fucking död, fattar du? "

Jag kan inte göra någonting förutom att svälja skriket och låta tårarna rinna nerför mina kinder. Hans tunga känns sträv mot min hud och jag försöker desperat flytta mitt huvud.

" Ligg still ", viskar han och biter tag i min örsnibb.

Han kysser mig långsamt nerför halsen och upp igen, närmare och närmare munnen. Mina tårar rinner fritt och jag försöker att tänka att det inte händer. Det är en dröm, det är en dröm. Men jag vet ju att det inte är det. Han kysser mig nu, intensivt, försöker få mig att kyssa honom tillbaka men jag vägrar. Istället biter jag honom i tungan så hårt att jag smakar blodet i munnen. När han lutar sig tillbaka och blodet från hans mun droppar ner på mig försöker jag ta mig loss igen. Jag sparkar och sprattlar och försöker lyfta kroppen men ingenting funkar.

" Hjälp mig! " gråter jag ut högt och ser ingenting längre för tårar skymmer mitt synfält. " Hjälp... "

Jag avbryts av ett plötsligt slag som får hela världen att snurra. Ett till. Och ett till. Jag känner hur mitt redan mörbultade ansikte blir förstört ännu en gång. Mina öron piper och jag känner hur David lyfter mig i håret.

" Sa jag inte åt dig att hålla käften. Du är mycket bättre tyst. Lova att vara tyst, annars skär jag ut tungan på dig. "

Allt runt mig känns som en feberdröm nu, mitt huvud bultar och allt är suddigt. Utan kontroll över mig själv nickar jag. Han börjar bli otålig nu. Jag känner det på honom. Han kysser mig mer aggressivt och drar av min tröja. Försiktigt, kanske det mest försiktiga han gjort hittills, knäpper han upp min BH och jag ligger där blottad framför alla hans kompisar. Det skulle vara bättre om han hade dödat mig direkt. Vart är Veronica när jag verkligen behöver henne? Hur hamnade jag ens här? Jag tänker tillbaka på alla gånger jag trott att han skulle våldtagit mig, men nu händer det verkligen. Han tar på mig, kysser mig ner för min kropp, på mina bröst, neråt neråt neråt. Vid min byxkant stannar han. Det är som att han blir tveksam om han verkligen ska göra det.

" Snälla sluta ", tänker jag. " Snälla. "

Men han slutar inte. Han börjar med sin hand. Det är inte skönt. Inte skönt alls. Det gör bara ont. Jag hör hur de runt oss skrattar, skrattar åt det som händer, skrattar åt mig. Jag blundar och vägrar kolla något mer. Jag vill vakna från den här mardrömmen. Jag känner hur han drar av mig byxorna, långsamt drar av mig resten av det jag har på mig. Jag ligger helt naken. Nu gråter jag verkligen på riktigt. Det är inget litet gnäll längre, det är höga snyftningar som ekar i det mörka rummet. Han kysser mig runt, tills han tillslut kommer till det han verkar ha väntat på hela tiden. Men han gör det inte. Istället hör jag hur han öppnar sina egna byxor och måste slå upp ögonen. Han börjar själv klä av sig. Nej. Nej nej nej. Jag stretar emot allt jag har, försöker slå, försöker sparka, försöker med allt. Jag vägrar. Jag vägrar.

" Nej ", viskar jag. " Nej sluta. "

" Jo ", svarar han och ler. " Vi skulle ha kul eller hur? "

Jag blundar igen, vill inte tro att det händer på riktigt. Jag känner han i mig. Det gör ont. Jätteont. För ont. Jag kan inte ens gråta längre. Jag känner mig tom. Ingenting spelar någon roll. Jag ligger där och låter det bara hända. En ensam tår rinner ner på golvet. Men jag är tyst. Jag kommer inte göra någonting längre, för då tar det snabbare tills jag han dödar mig. Just nu är det det enda jag vill. Att dö.