Halvt levande, halvt död (inte redigerad)

Kapitel 41

Ji-min

Veronicas och hennes lillebrors återförening är det gulligaste jag har sett på länge. Sedan vi kom hit har de inte släppt varandra en enda gång, Gustav klänger sig fast vid Veronicas arm. Lukten som ligger i luften gör mig fortfarande illamående.

" Vart är mamma och pappa? ", hör jag Veronica fråga tyst från andra sidan rummet.

Gustavs leende sjunker direkt, hans ansiktsuttryck blir känslolöst.

" De... jag vet inte. "

Veronica drar sina fingrar genom hans smutsiga, bruna hår och pussar honom på pannan.

" Vi kommer hitta dom ", säger hon och lägger armarna runt hans tunna kropp. " Jag lovar. "

" Det kan du inte lova. "

Jag vill bara hjälpa dom båda. Men jag vet inte hur.

Det lilla huset vi hamnade i är väldigt gammalt och jag tror att det har varit övergivet en väldigt lång tid. Färgen på väggarna har börjat flagna och det är så mycket damm att man nästan aldrig slutar nysa. Det finns ingen mat att äta, i kylskåpet är det endast produkter som har möglat. Ett täcke mamma hittade var också mögligt. Gustav berättade att han har stannat här ett tag, och han har levt på de delar av bröd som inte är oätligt och torkad mat som nu är slut. Han vågar inte ta sig härifrån eftersom han har varit ensam. Mina föräldrar undviker mig. De har lagt sig så långt bort från mig och Veronica som möjligt, och sover redan. Veronica och Gustav sover också bredvid mig. Jag kan inte sova. Lukten är för hemsk. Jag ställer mig upp försiktigt och börjar söka efter källan till det som stör mig. Det luktar verkligen som en infekterad. Ruttet kött.

Medan jag tar mig närmare och närmare så tänker jag på det mamma sa förut. Om att det finns ett ställe där folk samlar folk för att minska smitta. De har någon test grej där man ser om man är infekterad eller inte för att det ska vara säkert, och sedan så har de bestämt att de ska fixa skolor och jobb, så att det blir så mycket som vanligt som möjligt. De har ett labb där de letar efter botemedel. De har ett fängelse. Det är däremot inte inne i själva området, berättade hon. Hon sa att det var labbet hon och pappa hade kommit ifrån för att leta efter mig. När jag frågade vart det var sa hon att det var på andra sidan landet, nere i södra delen av Sverige, och att vi ska ta en helikopter från ett ställe i utkanten av stan. Jag frågade om Veronica fick följa med. Innan hon hann svara kom det in en infekterad från ett krossat fönster, och nu är vi allihopa här. + Gustav.

Framför mig är det helt plötsligt en kort dörr som går lika högt som min mage. Lukten är så stark nu att spya stiger i min hals. Jag lägger handen över min näsa och hukar mig ner för att nå dörrhandtaget. Det måste vara någon sorts städskrubb eller något. Precis innan jag öppnar dörren tvekar jag. Vill jag verkligen veta vad som finns där inne? Tänk om jag hittar något jag verkligen, verkligen inte vill hitta. Tänk om det triggar mig, och sedan blir jag infekterad för alltid och typ biter alla här så de också blir infekterade. Nej, varför skulle det hända? Jag trycker upp dörren och ut faller det ut något med en duns. En massa flugor surrar runt och svämmar över, täcker nästan hela rummets tak då de passade på att fly. Direkt när jag ser vad det var som ramlade ut kan jag inte hålla mig längre. Jag slänger mitt huvud åt sidan och känner hur allt jag ätit de senaste dagarna lämnar mig och hamnar på golvet. Jag kollar tillbaka och måste kolla bort direkt. Ett lik. Tårar sticker i mina ögon och jag håller mig från att göra ljud. Jag vill inte väcka någon. Men det är för sent.

" Ji-min? "

Veronica. Jag vänder mig om och ser hur hon står och kollar på mig. Hon har inte märkt liket än.