Halvt levande, halvt död (inte redigerad)

Kapitel 18

Veronica

Det har gått några dagar sedan Ji-min blev våldtagen nu. Eller jag antar att hon blev våldtagen. Hon säger ingenting om det. Maten har börjat ta slut och vi har inget fräscht vatten. Min och Lolas plan kommer inte funka eftersom Patrik själv har börjat prata om att ta oss härifrån. Chansen är väldigt liten, och Ji-min är fortfarande skadad. Jag är rädd att något kommer hända henne. Hon säger själv att hon kommer klara det, men jag är osäker. Jag kommer inte klara av att se henne skadad igen.

Tiden går alldeles för snabbt, för helt plötsligt har vi börjat rusta upp oss för att kunna döda de infekterade vi träffar på vägen.

" Vi måste ha någon sorts strategi ", säger Patrik med hög röst. När ingen säger något fortsätter han. " Har någon något förslag? "

" Om vi tar oss till ett hus med någon som jagar så kanske det finns ett gevär ", föreslår Sam, och jag kan inte låta bli att rulla ögonen.

" Sam, jag tror inte att det är så många i det här området som har gevär ", svarar Patrik ursäktande.

" Vi har det hemma. "

" Och hur hade du tänkt dig att vi ska ta oss till dig? ", får jag ut. " Du bor fan en ganska lång bit härifrån. "

" Oh... " säger Kurt i bakgrunden och skrattar.

Färg stiger på Sams kinder och han bara stirrar på mig. Det gör mig så in i helvete obekväm. Jag måste kolla bort för att ingen ska märka hur mina kinder bara blir varmare. Ji-mins vid min sida gör det inte bättre. Jag vet inte varför, men tanken på henne gör hela mig varm. Patrik hostar för att få våran uppmärksamhet.

" Så, hur ska vi göra? " frågar han och kollar runt på var och en av oss i ordning. " Jag vill att så många av er ska överleva som möjligt. "

" Jag tycker vi tar oss ner till husen vid sjön ", säger någon, men jag kan inte uppfatta vems röst det är. " Det finns en liten affär där och då kan i hämta Sams gevär också. "

" Okej, det blir nog bra ", men han låter inte så säker. Läraren, som ska vara den med mest självsäkerhet och mod av oss, verkar inte så modig just nu. Han kollar nervöst runt omkring sig och tvekar när han ska öppna dörren.

" Alla, ta era vapen och var beredda. "

Sedan öppnar han dörren och släpper in mörkret.