Amnesia

Kapitel 25 ~ Kärlek gör en desperat ~

Kapitel 25 ~ Kärlek gör en desperat ~

Ace? Jag har alltså suttit här hela tiden och pratat med personen som nästan mördade Finn och satte dit honom för ett brott han inte begått, hur kunde jag inte ha listat ut det tidigare?

"Hej, Finn. Trevligt att träffas igen." Finn ser upp från mig tillbaka till Leo... jag menar Ace!

''Önskar jag kunde säga detsamma.'' Morrar Finn tillbaks och tar ett stadigt grepp runt min handled. ''Du håller dig borta.'' Utan att slösa mer tid drar Finn mig därifrån.

Alltså jag fattar att Ace inte är en bra kille och han överföll ju mig men varför har han så bråttom. Jag sneglar bakom mig men Ace står bara kvar och försöker inte ens jaga ikapp oss, yay! Dock när Finn också ser att han bara står kvar så muttrar dovt en svordom och ökar takten ytterligare, varför? Det är väll bra, eller är det något jag missar?

Min arm börjar bli öm av hans hårda grepp och jag kan inte hålla samma snabba takt som honom.

''Kan du sakta ner lite grann?'' Vädjar jag och försöker hålla honom tillbaka en aning men Finn ignorerar mig bara och fortsätter. Han förstår dock att jag får ont och släpper min arm för att istället koppla ett tag i min hand. Jag hör sirener långt borta i fjärran, men de kommer inte närmare utan snarare längre bort.

''Man ska aldrig stanna för länga på samma ställe med den där idioten.'' Fräser Finn och ser sig vaksamt omkring. ''Du har möjligtvis inte sett några andra stora och starka killar i närheten?'' Jag skakar först på huvudet men jag kommer sedan ihåg dem där killarna Ace pratade med innan han kom fram till mig.

''Ja, men dem försvann för ett tag sedan.'' Flämtar jag andfått samtidigt som vi springer runt en krök, tingsrätten är nu synlig. ''I säkerhet.'' Pustar jag ut och vi saktar äntligen ner.

''Jag vet inte, det är konstigt-'' Plötsligt hörs ett metalliskt klingade och Finn släpper min hand. Innan jag hinner vända mig om har någon dragit upp mig i luften och placerat sin hand över min mun. Allt går så snabbt. Finn ligger avsvimmad på marken och över honom står en av killarna från förut med ett järnrör i handen och flinar.

''Finn!'' Skriker jag in i handflatan på killen som håller fast mig. Jag kämpar för att komma loss men det är lönlöst då han är mycket större och starkare än mig. ''Släpp mig! Finn!'' Tårar väller upp i mina ögon och jag kan inte slita blicken från Finn, därför ser jag heller inte Ace komma lugnt joggande efter oss.

''Grymt.'' Flinar han belåtet och sätter sig på huk framför Finn. Han inspekterar Finn snabbt innan han börjar gräva i sin ficka och tar upp en piller burk och skruvar av locket.

''Sluta! Vad är det för piller?'' Skriker jag samtidigt som Ace öppnar Finns slappa mun och släpper ner ett piller.

''Oroa dig inte, raring.'' Han sträcker på sig och kommer fram till mig den här gången med burken. ''Så här gapig och panikslagen var du inte innan.'' Flinar han och killen som håller fast mig låser istället mina båda armar bakom min rygg och tvingar ner mig på marken.

''Du hade inte min vän nerslagen på marken innan.'' Fräser jag och sparkar vilt omkring mig i hopp om att träffa någon. Jag får till en bra spark på han som håller fast mig men han reagerar knappt och vrider mina armar så mycket att jag tror de ska gå av.

''Jag vet, kärlek gör en desperat.'' Han plockar fram ett piller och smeker min kind lätt innan han försöker få mig att öppna min mun. Jag tar tillfället i akt och biter så hårt jag kan i hand lillfinger. ''Fan, jävla fitta!'' Svär han och blod sipprar från hans  ringfinger, jag ler belåtet.

På något sätt får dem in pillret i min mun och på vägen till deras svarta skåpbil så dränker dem mig nästan med vatten tills pillret åker ner i halsen. Ace med hjälp av en annan kille bär Finn medan den största killen vars namn jag uppfattade som Ludde bär mig. Jag förstår inte hur dem lyckas, det ser otroligt misstänksamt ut men på något sätt har alla i parken försvunnit iallafall i den här delen.

''Jag måste säga.'' Sluddrar jag till Ace när han knyter ihop mina händer i vanen. Jag börjar redan känna mig groggy och hur mörkt det är i skåpbilen gör det inte direkt lättare att hålla sig vaken. ''Jag måste säga att jag är imponerad att ni lyckades kidnappa oss utan att bli sedda.'' Fortsätter jag gäspande.

''Vi startade en liten brand i en annan park i staden och fick allas uppmärksamhet på det istället. Hörde ni inte sirenerna?'' Jag nickar sömnigt och vänder min suddiga blick mot den medvetslösa Finn. Trots att allt är suddigt och det är mörkt så är han fortfarande vacker även om ett stort blåmärke börjar bildas på hans panna över ärret. Åh, Finn.

''Varför tog ni mig också?'' Mumlar jag och lutar mig mot skåpbilens vägg. Om jag pratar så kanske jag lyckas hålla mig vaken, även om det just nu känns som om mina ögonlock väger ett ton.

''Håll käften, bara ge upp och somna in.'' Fräser Ace irriterat och sätter sig i passagerarsätet bredvid Ludde som kör.

''Vart är resten av gänget?'' Fortsätter jag ändå. Innan var det typ sex killar som stod och pratade med Ace men här i bilen så finns det bara tre killar plus Ace, det är tre stycken som saknas. Det är säkert dem som startade den där lilla branden som distraktion men jag envisas med alla fråga ändå.

''Ge henne ett till piller, Harry.'' Muttrar Ace till en kille som sitter där bak med oss. Han sliter mig hårt i armen och tvingar upp min mun än en gång, den här gången orkar jag inte kämpa emot eftersom det första pillret redan gjort mig helt lealös. Det glider ner i halsen och det finns nu inte längre någon chans att jag kan undvika att somna in.

''Hoppas bara inte att hon får en överdos.'' Hör jag Ludde skratta och dem andra stämmer in. Vänta va? Hur kan dem skämta om något sådant. Om jag inte vore så förbannat trött hade jag nog försökt spy upp pillret men jag känner inte längre mina armar.

''Om hon dör så kommer nog Finn vägra...'' Det är det sista jag hör innan allt förvandlas till mummel och sedan tystnar och jag till slut somnar och förhoppningsvis inte för sista gången.

^^ Hej! Så berättelsen förändrades ganska drastiskt helt plötsligt. Skriv gärna vad ni tycker hittills om det i kommentarerna. 
//Pia ❤ ^^