Amnesia

Kapitel 31 ~ Flagnad, röd färg med svart tegeltak ~

Kapitel 31 ~ Flagnad, röd färg med svart tegeltak ~

Jag måste ut, ut ur det här huset och komma så långt bort som möjligt. När som helst så inser kanske Alex att hon har glömt att låsa och kommer tillbaka.

Huset är stort men jag fortsätter bara vilset åt det håll som jag hörde henne slänga igen dörren. Det är mörkt så jag skänks knappt något ljus från fönsterna att guida mig.

Det är hopplöst. Varför springer jag omkring som en idiot när jag lika gärna kan öppna ett fönster och klättra ut? Jag måste lära mig att bli lite kvickare i sådana här situationer, förhoppningsvis kommer jag aldrig mer vara i en sådan här situation.

Jag hoppar upp på en soffa och får utan några problem upp fönstret. När jag känner den svala, klara, nattluften fylls jag av ett stillsamt lugn. Jag är fri, äntligen.

Nej det är du inte, dummer, du befinner dig fortfarande i deras hus. Förlåt att förstöra stunden men hon kommer kanske tillbaka vilken minut som helst!

Utan att slösa mer tid hoppar jag ut ur fönstret och förstår först när jag är i luften hur högt fönstret egentligen sitter. Jag har ingen tid att försöka ta tag i fönsterkarmen igen, allt går snabbt och min fot gör plötsligt fruktansvärt ont. När man knappt rört sig på två veckor och plötsligt bestämmer sig för att hoppa ner för ett högt fönster, då är chansen ganska stor rist att man stukar något.

"Skit också!" Det finns ingen tid för att sitta är och böla så jag reser mig upp och börjar halta ut på grusplanen. Det är nästan becksvart ute så klockan kan va från klockan 11 till 3. Om inte Ace plötsligt bestämmer sig för att avsluta nattens upptåg tidigt så behöver jag iallafall inte oroa mig för dem, Alex däremot...

Huset ligger uppe på en kulle i en skog och i längre bort ser man staden lysa, högst en mil bort skulle jag tro. Frågan är om man ska gå ner till vägen eller igenom skogen. På vägen finns det en större chans att jag stöter på dem men om jag går igenom skogen kan jag gå vilse, mitt lokalsinne är inte det bästa.

Jag vänder mig om mot huset, jag måste memorera det så gott det så att jag har något att berätta för polisen. En flagnad röd färg med svart tegeltak, uppe på en kulle i skogen ungefär en mil från staden.

"Har en flagnad röd färg med svart tegeltak, ligger uppe på en kulle i skogen ungefär en mil från staden." Upprepar jag för mig själv. Jag önskar verkligen att jag hade en lapp att skriva ner det på.

Vägen eller skogen? Jag väljer vägen, fast jag kommer hålla mig tillräckligt långt inne i skogen för att inte synas i första taget av förbipasserande bilar men tillräckligt nära för att jag själv ska kunna se vägen. Hur lång tid kan det ta egentligen? En timma?  Två om jag ska gå i skogs terrängen.

Jag granskar huset en sista gång innan jag sätter fart nerför grusvägen som jag tror leder ner till den riktiga vägen, det gör den som tur är. Det finns till och med gatlampor vilket underlättar en hel del eftersom jag ska gå vid sidan av vägen, jag kommer inte lika lätt tappa bort den.

''Aj. Aj. Aj. Aj!'' Gnyr jag plågat samtidigt som jag klumpigt hoppar igenom snåren och  dem tättväxta granarna. Det rivs och jag kan inte gå runt snåren utan att gå för långt bort från vägen och jag kan heller inte gå på vägen för det är för riskabelt. Varför finns det ingen stig att gå på?  

Det kan säkert inte ens gått en halv timme men det känns som en evighet sen jag lämnade huset, under tilden har jag har bara sett några fåtal bilar men ingen som ser särskilt misstänksam ut. Varje gång det åker förbi åt husets håll så fryser jag först till och ökar sedan takten. Jag är beredd på att när som helst höra rop och kanske till och med jakthundar, inte för att jag tror att Ace har tillgång till sådana.

''Ett stort hus som ligger uppe på en kulle med flagnad röd färg och svart tegeltak, ligger ungefär en mil från staden.'' Mumlar jag för mig själv samtidigt som jag snubblar på ännu en rot. 

Mina fötter gör fruktansvärt ont eftersom mina skor är väldigt tunna och inte gjorda för att vandra i skogar med. Mitt hår trasslar in sig i grenar för jag förlorade min enda hårsnodd, ganska imponerande då jag knappt lämnat det där lilla rummet förutom när Alex tillåter mig att gå till toaletten då och då.

Jag undrar vad hon gör just nu, har hon hittat sin syster? Död eller levande. Som det lät på hennes reaktion gissar jag att hon är död eller iallafall i ett kritiskt läge. Trots att jag mår dåligt för Alex och hennes pappa så vill jag tacka hennes syster med allt jag har för om det inte vore för henne så skulle jag sitta kvar i det där hemska, lilla rummet i väntan på döden. Hennes liv räddade på så sätt mitt liv och förhoppningsvis också Finns.

Jag kommer hämta hjälp, Finn. Jag kommer komma tillbaka med hjälp så snabbt jag kan och du ska aldrig behöva arbeta för Ace någonsin igen. Snart kommer allt vara bakom oss, jag önskar bara att jag kunde till hundra procent lova dig det.

^^ Hej! Ganska kort kapitel men jag lovar att nästa kommer vara längre och mer spännande för jag ska för första gången skriva ur Finns perspektiv. 

// Pia ^^