ELEV » dante lindhe

1

Mitt namn är Mirabelle, men alla kallar mig Belle. Mirabelle Jaqueline Izabellé Côté. Min mamma var fransk, därav mitt efternamn. Jag går sista året, och jag suger på matematik.

Belle Côté, that's me.

BELLE
Jag stönade irriterat och muttrade ett par svordomar när jag ytterligare en gång, efter det sjunde försöket av samma uppgift, fick helt fel svar. Hur någon ens kunde vara såhär dålig på matta, det var ett mysterium, men helt seriöst så kunde säkert en femteklassare bättre matematik än mig. "Går det bra?" viskade Zoe och jag blängde surt på henne. "Vad fan tror du?" var mitt svar och ett skratt lämnade hennes strupe. "Men Belle då" flinade hon, tittade på mitt häfte, klottrade ner ett par siffror och på bara några sekunder var uppgiften löst.

Timmen gick långsamt framåt och jag hade gett upp efter två försök på en annan uppgift, och hade då inte egentligen åstadkommit någonting. Vår gamla häxan Surtant, aka Agneta, till mattelärare kände dock för att hålla kvar oss, eftersom hon hade något "viktigt meddelande".

"Som ni vet börjar jag bli ganska gammal, och ska gå i pension alldeles strax. Ni kommer få en ny matematiklärare, någon pojk vid namn Dante... Dante Lindhe, har jag för mig", för en gångs skull sa hennes pipiga röst någonting intressant. En av klassens största, well, slampor, även vid namn Emily, började direkt fråga frågor. "Hur gammal är han? Hur ser han ut?" och så vidare, dock var det ju nog något vi alla troligen undrade, så can't blame her though.

Zoe började direkt viska till mig om saken men jag bara suckade. Ännu en lärare som skulle visa mig hur jävla dum i huvudet jag var, för att jag inte kunde räkna fucking matte.

Dyskalkyli, det var något jag hade lidit med i flera år som alltid hade försvårat min skolgång, eller närmare sagt, nästan förstört den. Så många gånger som jag har känt mig så otroligt misslyckad och så många tårar jag fällt för att jag inte var "normal". Jag bara kunde inte räkna, det var för svårt. Allt inom matematiken var för svårt. Och, i den här skolan jag går i, har de inte haft något överseende för det, inte brytt sig ett dugg om någon sorts specialundervisning eller någonting.

Så, mina förhoppningar för att denna lärare skulle vara alls bättre än våra förra, var inte så värst höga.