ELEV » dante lindhe

6

BELLE

Timmen gick som vanligt långsamt framåt och jag fick, som vanligt, inte många uppgifter gjorda. "Hur går det?", vår nya lärares röst skrämde mig en aning och jag hoppade till lite. Han lät ett litet skratt höras och jag rodnade, men tittade sedan ner i mitt häfte igen. "Inte så värst bra" suckade jag lågt och han böjde sig ner lite för att kolla vad jag räknat. "Uhm... den här, 72an, är lite fel" mumlade han tyst och jag nickade lite, men väl medveten om att lektionen skulle ta slut vilken sekund som helst. Han gick fram tillbaka till sin kateder och  jag såg lite förvirrat framför mig, tänkte han inte hjälpa mig, eller skratta åt hur usel jag var?

"Okej, lektionen är slut, ni kan gå" sade han med en hög röst och direkt samlade alla ihop sina saker. "Belle, stannar du kvar en stund?" fortsatte han sedan och jag suckade ohörbart men satt kvar på min plats. Såklart. Klassen tömdes snabbt på elever och jag såg hur Dante började gå tillbaka mot min plats. "Så, jag tänkte att jag skulle vilja förklara det här för dig skilt eftersom det kommer hjälpa dig väldigt mycket till ert nästa prov då det nästan bara kretsar kring det, och kommer du ihåg den matematikformel jag lär dig nu så klarar du garanterat av provet" förklarade han och ett stort leende uppenbarade sig på mina läppar. "Okej, tack, det är väldigt snällt av dig" mumlade jag tyst då jag inte egentligen visste hur jag skulle svara.

Han förklarade på ett väldigt simpelt sätt uppgiften, och lärde mig någon minnesregel som jag skulle försöka komma ihåg utantill. "I värsta fall så ger jag dig inte underkänt om jag skulle råka se att du kanske skulle skrivit ner den formeln på handen", han blinkade med vänstra ögat och jag log svagt innan jag sade hejdå för att avlägsna mig från klassen.

Zoe väntade på mig utanför, och såg förvirrat på mig när jag kom ut, troligtvis för att jag inte såg så sur ut som jag brukade. "Vadå, fick du kuk eller?" frågade hon och jag tittade chockat på henne innan jag brast ut i ett litet skratt. "Nej, men han lärde mig någon minnesregel kring det här vi går igenom och nu känns allt mycket enklare", för stunden iallafall. Zoe log ett enormt leende, hon blev alltid så glad när jag lyckades med något eller när jag var glad. Så godhjärtad bästa vän hade jag.