ELEV » dante lindhe

14

DANTE

Det lilla misslyckandet, att vi helt och hållet hade glömt bort tiden, var sist och slutligen inte så hemskt. Vi kom överens att Belle skulle bli här, och det skulle hållas mellan oss två, för säkerhetsskull då man aldrig vet vad folk formar ett rykte till. Mitt i allt skulle jag mista jobbet, eller liknande.

Jag gav henne en av mina stora t-shirts att sova i. Hon gick till gästtoaletten för att byta om, men bad före det så snällt och nästan ynkligt om att få ta en dusch, det skulle varit omöjligt att neka. "Absolut" var mitt svar och hennes lilla leende som skymtades på hennes läppar fick mig att bara vilja krama om henne och aldrig släppa. Under tiden hon var i duschen så bäddade jag i gästrummet åt henne, och precis när jag var färdig hörde jag en svag harkling bakom mig. "Vad snällt, jag kunde nog ha gjort det själv, men tack" mumlade hon lite försiktigt och jag fick inte ens ett ord ur mig.

Mirabelle stod framför mig, med ett helt sminkfritt ansikte, med håret nedsläppt längs med axlarna, med min stora t-shirt som slutade något över höfterna, med hennes lilla leende på läpparna och hennes skygga blick, och hon var så otroligt fin. Det var första gången jag såg henne med håret löst och jävlar, vad snygg hon var. Jag bet mig löst i läppen och granskade henne, från ansiktet, längs med benen ner mot fötterna och upp tillbaka. Jag borde verkligen inte få tänka så här om henne, hon är min elev, men jag ville verkligen bryta mot alla regler och göra så mycket förbjudet med henne.

"Dante... är allt okej?" frågade hon och gick ett par steg närmare för att sedan sätta sig på sängkanten. Jag skakade snabbt bort tankarna och mötte hennes blick med ett leende. "Absolut. Vill du sova nu eller vill du att jag stannar här så kan vi ännu prata en stund?", frågan lät ju jävligt dum men jag ville bara snabbt få en diskussion igång. "Jag har faktiskt ingen skillnad, du kan nog stanna här en stund" svarade hon och jag nickade lite. Min blick mötte återigen hennes, och jag växlade mellan att se på hennes läppar och ögon. Fan, vad de såg lockande ut.

Jag lutade mig framåt några centimeter, och kunde till och med känna hennes andetag mot min hud.

Fuck, jag kan inte göra det här.

Jag backade bort igen och harklade mig lite. "Förlåt" mumlade jag och hon placerade sin hand på min arm och fick mig att titta på henne. Hon log, ett väldigt lugnande leende, och jag kunde inte annat än besvara det. "Det är okej" förklarade hon. Lite försiktigt och skamset nickade jag, men höll fortfarande ögonkontakten med henne vilken höll mig lugn. Hennes fucking ögon alltså, jag vet inte varför eller hur och när det ens började, men den här tjejen gör mig fan helt jävla galen och det är inte okej, alls.