ELEV » dante lindhe

5

BELLE

När jag svängde upp blicken möttes jag av ett par skarpa käkben, ett leende där den vita tandraden syntes perfekt och ett fåtal tatueringar som syntes på händerna och på halsen. "Mitt namn är Dante, Dante Lindhe, och jag är då er nya mattelärare", hans röst avbröt mina tankar och jag bet mig lite försiktigt i läppen. Helvete, vad snygg han var.

"Jag tänkte att vi kan börja med ett namnupprop, troligtvis kommer jag ha lite svårt att lära mig era namn direkt men med tiden blir det väl bättre", ett litet leende skymtade på hans läppar efter meningen, och jag tittade omkring mig i klassen. Jävlar, vad tjejerna dreglade efter honom. Han måste fan själv märkt det. "Okej, så, Belinda Alexandersson?" var det första namnet han ropade upp, eftersom hennes efternamn kom först på namnlistan. Två till ropades upp, tills det var min tur.

"Mirabelle Côté?", sättet han sade mitt namn på var det sexigaste sättet jag någonsin hört mitt namn sägas. "Här", jag lyfte lite på handen och han nickade med ett litet leende. "Franskt efternamn? Har du franska rötter?" frågade han och jag nickade försiktigt. "Min mamma är fransk", han log lite tillbaka innan han fortsatte. Zoe svängde blicken mot mig och försökte visa något konstigt med sina ögon. "Vafan håller du på med?" viskade jag och hon skrattade lite. "Han är jävligt snygg" mimade hon och jag himlade med ögonen. "Slampa" mimade jag tillbaka och återigen skrattade hon. "Okej, så ni hade väl en läxa, några speciella uppgifter ni tyckte var svåra och skulle vilja gå igenom?" frågade han och jag kände direkt blickar bränna i nacken. Det var vid den här frågan jag alltid blev utpekad av vår förra lärare; "Ja men Belle, du har säkert någon fråga" med en hånfull röst. Som om det var med flit jag var dålig på matte.

"Skulle du kunna gå igenom 67 C?", Liam, en av mina bästa vänner, drog uppmärksamheten till honom istället och jag såg hur Zoes blick vilade på mig. "Om han här..." började hon, nickade menande åt vår nya lärares håll, "pekar ut dig på samma sätt som den där akkan gjorde så slår jag huvudet av honom" muttrade hon irriterat. Akka var ett ord Zoe använde väldigt ofta, det kom väl från hennes finska rötter. Jag log svagt och tittade ner i mitt häfte.

Det var inte så att jag var mobbad, eller utfryst, eller något i den stilen. Alla tyckte bara det var så himla roligt att jag var dålig på matte. "Det är inte nödvändigt", han avbröt mina tankar och jag svängde blicken uppåt, för att mötas av att han talade med oss, eller närmare sagt Zoe väl. Hon rodnade lite och då var det min tur att skratta.

"67 C var det, då går vi igenom den", han drog handen igenom sitt blonda hår och knäppte den översta knappen på den svarta kragskjortan han bar. Jävlar.