ELEV » dante lindhe

16

DANTE

Det hade gått någon vecka sedan Belle hade varit hos mig, nästa morgon när jag vaknade så låg jag ensam i gästrummets säng, och sedan dess hade jag inte sett en skymt av henne, inte i skolan heller.

Jag hade inte haft mod att kontakta henne, det är trots allt min elev och jag borde absolut inte bry mig så här mycket men jag var verkligen orolig.

En ny mattelektion och återigen satt hennes kompis, Zoe, ensam. Hon talade med någon som satt vid bordet framför, men sneglade trots det hela tiden mot den tomma platsen där Belle brukade sitta, som att hon skulle försöka inbilla sig att Belle skulle uppenbara sig där, mitt i allt.

Lektionen led mot sitt slut, och jag bad Zoe stanna efter lektionen. "Vad är det?" frågade hon, lite oroligt när hon kom fram till katedern. "Är jag i knipa?" fortsatte hon och jag skakade på huvudet. "Jag undrade bara om Mirabelle. Hon har inte varit i skolan på väldigt länge, vet du vad som pågår?" Frågade jag och försökte formulera frågan på ett såpass professionellt sätt det bara gick, för att inte ge fel, som egentligen var rätt, bild av varför jag undrade. Zoe suckade lite tyst, "Hon blir sån ibland, hon gör såhär ibland. Det enda man kan göra åt saken är att försöka finnas där för henne när hon är redo för det", hennes förklaring gjorde inte mig något klokare. 

"Hon isolerar sig alltid om hon inte mår bra, det händer då och då, man måste bara göra sitt bästa för att själv visa sig stark, trots att det tär på en så jävla mycket att se sin bästa vän så där" suckade hon lite och jag nickade, ville inte fråga så mycket mer. "Har du alls haft kontakt med henne?" Lät jag ändå mig själv fråga och hon ryckte lite på axlarna. "Hon meddelar mig en gång om dagen typ att hon lever eftersom hon har lovat mig att göra det, men mer än det, nej", hennes svar chockerade mig en aning. Allt det här var något som Zoe tydligen var van vid.

Efter en liten diskussion avlägsnade Zoe sig från klassen och jag lutade mig mot en av pulpeterna. Jag hade varit så otroligt okoncentrerad idag, och var verkligen inte redo för att hålla en lektion till. Min mobil togs upp och hastigt skrev jag in namnet på den enda elevens nummer jag hade sparat i min telefon, Mirabelle Côté.

Till: Mirabelle Côté
Skickat: 13:21
Hej. Förlåt om du tycker detta är opassande eller liknande, men jag har bara blivit lite orolig. Du har inte varit i skolan på sistone och har inte heller dykt upp på de två stödlektionerna vi skulle haft denna vecka. Hur står det till? Hur mår du? Om det är något kan du komma och tala med mig eller någon annan lärare, jag/vi bryr oss alla. Ta hand om dig själv. Dante

Jag försökte få meddelandet att låta så pass lärare-elev-mässigt som möjligt men hoppades innerst inne att hon ändå kunde läsa mellan raderna och förstå att jag verkligen genuint brydde mig.

När mobilen ljöd mitt under min nästa lektion, tog jag direkt en paus i lärande och lät eleverna räkna själv för att läsa meddelandet, och svara så fort som möjligt.

Från: Mirabelle Côté
Mottaget: 14:02
hej Dante, det är inte opassande alls enligt mig. tvärtom var ditt meddelande det första som fått mig att le på de senaste dagarna. förlåt för att jag har skippat våra stödlektioner utan att ha meddelat, har knappt orkat ta mig upp från sängen. Belle

Hennes meddelande lämnade mig med ett leende på läpparna som höll i sig ända tills jag råkade höra någon i klassen som viskade att "han nog har lyckats få ligg eller något när han är sådär glad", och efter en varnande blick på killen i fråga så tystnade han direkt. Jag läste meddelandet om igen, jag var den första som har fått henne att le på de senaste dagarna. Det kändes konstigt... bra? Bättre än det kanske borde kännas. Och utan att jag själv visste ordet av så hade jag knapprat in ytterligare ett meddelande åt denna tjej, som även var min elev. Och visst var detta kanske opassande men den tanken slog knappt mig ens.

Till: Mirabelle Côté
Skickat: 14:06
Om du vill kan vi ha en stödlektion hemma hos dig, vi har ju ändå haft en lektion hemma hos mig så då jämnar det väl ut sig, och du får hjälpen du kan behöva utan att behöva ta dig ut ur huset, helt upp till dig hur du vill ha det.

Från: Mirabelle Côté
Mottaget: 14:07
Om du verkligen orkar det så skulle jag föredra det, ja. När passar det dig?

Till: Mirabelle Côté
Skickat: 14:15
När som helst, idag? 17-18tiden?

Från: Mirabelle Côté
Mottaget 14:16
17-tiden passar jättebra, tack verkligen. Jag kan göra någon liten middag till oss eftersom det ändå råkar vara middagstid då, om det inte känns allt för konstigt. Up to you ;)

Till: Mirabelle Côté
Skickat: 14:36
Middag låter perfekt. Jag hämtar lite vin :)

Från: Mirabelle Côté
Mottaget: 14:40
perfekt! vi ses sedan :)

Detta kändes inte ens så konstigt som det kanske borde kännas, att jag är påväg hem till min elev. Middag, vin och matte. Får se hur det ska gå...

><><><><><><><

MÅSTE BARA PÅPEKA ATT JAG UPPSKATTAR JÄTTEMYCKET ERA KOMMENTARER OCH ATT NI "REAGERAR" PÅ DET JAG SKRIVER!!! ger mig mer motivation bc i love reading your comments puuusss o kram mina älsklingar

hoppas ni alla mår bra och har en bra dag idag, och om ni inte mår bra så hoppas jag att det löser sig. jag finns alltid här om det är någon som behöver tala med nån, been through a lot o hjälper gärna någon annan. glöm aldrig bort hur fina ni e <333

(om ni vill open up eller tala om vad som helst så skicka ett WP meddelande så kan ni få min snap t.ex<33)