ELEV » dante lindhe

31

DANTE

Jag stannade hos Belle den natten. Aldrig i livet att jag skulle låtit henne sova ensam när hon mådde som hon mådde. Och den som hade sårat henne och krossat henne såhär, jag hoppas han, eller hon, brinner i helvetet.

Min blick låg på den vackra figuren som låg inkurad vid min sida, med huvudet på min bröstkorg. Små puffiga andetag togs, bevisade att hon sov. Jag granskade Belles ansiktsdrag, strök undan en hårslinga som höll på att falla framför ansiktet. Hennes läppar var formade i ett litet, litet leende, knappt synligt. Huden på hennes kinder var lite lätt rödtonad, och ögonen aningen svullna efter tårarna hon hade fällt kvällen före.

"Godmorgon", hennes röst skrämde mig en aning och hon skrattade lite smått åt hur jag ryckte till. "Godmorgon, beautiful" svarade jag och hon rodnade lite, kramade om mig ordentligt. "Förlåt för igår" mumlade hon sedan och jag mötte hennes blick. "Mirabelle, be inte om ursäkt. Det är okej att inte må bra. Jag finns här för dig ända tills du ber mig att lämna" förklarade jag och såg hur ett stort leende framkallades på hennes läppar. "Du är världens finaste. Och jag har inga planer på att be dig lämna", hennes röst lät glad, och hon placerade en puss på min kind.

"Urgh, kan vi inte stanna i sängen hela dagen idag?" Suckade hon sedan, efter att ha satt sig upp. "Visserligen kan vi ju det, du kanske har dragit på dig en feber eller något" föreslog jag och Belle skrattade. "Nääe du, ikväll ska jag ut och dra mig stupfull, så feber har jag fan inte" skrattade hon och jag såg lite smått oroligt på henne. "Du... du är väl försiktigt?" Frågade jag, lite försiktigt och hon mötte min blick och log. "Ja, jag är försiktig, babe", sedan styrde hon stegen mot badrummet och jag hörde duschen gå igång.

Babe. Hon kallade mig babe, och det betydde mer än man skulle kunna tro.

Jag bytte om till mina vardagskläder, precis i tid till att Belle kom ut från duschen. Hon hade en handduk runt kroppen och en på huvudet som en turban. "Jag borde säkert dra nu, så folk inte börjar misstänka något" förklarade jag och hon nickade. "Men du är jävligt snygg, och det kommer bli svårt att hålla mig borta från dig under dagen" viskade jag tyst och hon rodnade, lät sina läppar möta mina. Jag knuffade hennes kropp en bit bakåt, så hennes rygg mötte väggen, och fördjupade kyssen. Denna tjej gjorde mig galen.

Och jag lämnade inte rummet förrän fyrtio minuter senare, med väldigt rufsigt hår och gylfen öppen.

~~~

kort kapitel, förlåt.