ELEV » dante lindhe

7

BELLE

Ytterligare en morgon vaknade jag av mitt jävla alarm och jag gömde irriterat huvudet under kudden i försök att utesluta ljudet. Jag var verkligen allt annat än en morgonperson, det kan Zoe iallafall skriva under. Själva skolan i sig ogillade jag inte direkt, jag tyckte om att lära mig saker, men att stiga upp halv sju på morgonen var inte lika omtyckt från min sida.

Jag släpade mig upp från sängen och mot badrummet, för att ta en dusch i hopp om att det skulle pigga upp mig en aning. Min oversize pyjamaströja, som i och för sig faktiskt var Wills, drog jag över huvudet och släppte ner den på golvet innan jag sträckte handen in i duschen för att skruva på vattnet. Det iskalla vattnet från duschen kylde snabbt ner min arm och jag huttrade till, väntade någon minut innan jag kände på vattnet igen och konstaterade att det var tillräckligt varmt för att jag skulle kunna duscha i det.

Efter duschen borstade jag snabbt igenom mitt hår, och försökte hitta kläder åt mig. Det slutade i ett ilskeutbrott, och en hoodie samt svarta jeans som satt på min kropp efter det. Ungefär som precis varenda en annan dag, men varför inte liksom?

När jag hörde en bil tuta utanför, och direkt konstaterat att det troligtvis var Zoe, tog jag min väska och gick ut från min lägenhet och ner för trapporna, ut till Zoes bil. "Hallå där bästis" hälsade hon och jag nickade lite som hälsning. "Lika pigg som vanligt?", fortsatte hon samtidigt som hon började köra iväg från parkeringen. "Absolut" svarade jag tyst och hon hummade lite som svar innan jag höjde volymen på radion.

Vi hade haft vår nya lärare i en vecka nu, matten gick inte direkt bättre nu men timmarna var inte lika hemska längre. "Mirabelle, kan du stanna efter lektionen?", hans mörka röst avbröt mina tankar och jag mumlade ett ja, samtidigt som resten av eleverna avlägsnade sig från klassen. Zoe blinkade åt mig med vänstra ögat och jag skakade leendes på huvudet åt henne, jävla idiot.

"Jag har märkt att du verkar ha svårigheter i matte" började han och jag lät en suck släppas mellan mina läppar. "Om du tänker börja skälla ut mig för att jag är dålig på matte så kan du lika bra vara tyst", med en bestämd ton lät jag min lite elaka kommentar eka i rummet. "Det är bra att du kan säga ifrån, Mirabelle...", jag avbröt honom, "Belle".

"Det är bra att du kan säga ifrån, Belle, men nej, jag tänker inte skälla ut dig. Matematiksvårigheter är ingenting du själv kan påverka, och jag vet att det inte beror på att du inte försöker, du satsar men bara inte förstår", hans ord chockerade mig en aning, det var första läraren någonsin som visade ens någon slagit empati för mig. "Så?"

"Så, jag skulle kunna hålla privatlektioner för dig, det kanske skulle vara enklare att lära sig så"