ELEV » dante lindhe

24

BELLE

En suck släpptes mellan mina läppar när jag återigen strök fingret över Dantes kontakt i min telefon. Alkoholen bubblade, igen, i min kropp men trots det lyckades jag motstå viljan att ringa honom, skicka ett sms eller vad som helst. Jag ville bara glömma honom, inte se honom som något annat än min lärare.

Och någon timme senare stod jag utanför hemmafesten jag och Zoe hade tagit oss till, en onsdagkväll med en cigg mellan läpparna och ett piller ecstasy framför mig. Vad som än skulle få mig att glömma, yes please.

"Belleeeeeee?", någon timme senare igen hörde jag en dov röst och öppnade försiktigt ögonen där jag låg, inklämd i soffan. Mina händer darrade, troligtvis av drogen som besökt min kropp. "Zo-ooooo..." började jag och skrattade lite åt mig själv. "Zoe" avslutade jag sedan bestämt och hon ryckte upp mig ur soffan. "Kom babe, du ska hem, din sexy teacher kom och hämtade dig" förklarade hon som om det skulle vara vilken vardaglig sak som helst. "Va?! Nej, det gjorde han inte" utbrast jag med en sluddrande röst och hon skrattade. "Titta honom inte i ögonen bara, det lyser på flera mils avstånd att du har tagit något annat än bara alkohol".

Hon drog upp mig på benen och jag gick med vingliga ben mot hallen, för att söka fram min jacka, och svor lite för mig själv när jag inte hittade den. "Belle, den är här" fnissade Zoe och gav den åt mig. Framför mig tyckte jag att det stod två av henne, och jag skrattade lite och skakade på huvudet. "Ja-ag behöver mina cigg" sluddrade jag fram och Zoe satte jackan över mina axlar samt gav ciggen från min ficka. "Jag älskar dej Zoe" mumlade jag och hon log stort, pussade mig vid mungipan innan hon sprang iväg igen, och jag sprang ut genom ytterdörren. Ciggen tände jag på och stegen styrdes vingligt mot bilen jag gissade att var Dantes.

"Hej, hur är det?" Frågade han och jag tittade ner i marken och upprepade tyst var Zoe hade sagt om att inte se honom i ögonen. "Hey, Mirabelle" sade han bestämt och tog tag i min handled för att dra mig lite närmare. Han försökte möta min blick men jag svängde snabbt bort huvudet. "Jag fick inte titta på dig" mumlade jag, som en påminnelse till mig själv och han suckade lite, innan han bad mig att sätta mig i bilen, vilket jag gjorde.

"Belle, se på mig" uppmanade han mig och jag tittade på honom. Han nästan ryckte till en aning, och granskade mina ögon noggrant. "Vad har du tagit annat än alkohol?" Frågade Dante, aningen förtvivlat och jag skakade på huvudet lite. "Inget. Vad gör du här? Varför kom du?", i ett försök att byta samtalsämne.

"Jag kom för att någon skickade ett sms med din mobil, om att du verkligen borde börja slippa hemåt" var hans korta svar och jag tittade lite skamset ner i bänken. "Förlåt" suckade jag tyst, lutade huvudet mot fönstersidan och somnade kort därefter.

Morgonen efter vaknade jag i Dantes gästrum, iklädd en stor t-shirt. Men jag låg ensam i sängen denna gång, Dante var inte bredvid mig. Fast det borde han ju inte heller vara...

Jag har sovit i min lärares hus ett par gånger för många.

••••••

Typ jättemissnöjd med kapitlet, feeling like shit snälla ge mig lite kärlek ja behöver de

Ha btw haft o kommer möjligtvis ha lite seg uppdatering bc ligger me världens högsta feber o lung- & ögoninflammation atm så livet e lite jobbit (once again send me love i still need it)

Puss tack för mig, glöm aldrig hur fina ni är och att ni är älskade, varenda en utav er.