Chapter 50: Her Condition

582 31 87
                                    

THIRD PERSON'S POV

Maagang nagising si Jungkook upang puntahan ang dalaga. Nagrequest siya ng day-off kahapon para talagang walang humadlang sa pagpapunta niya rito.



Ngayon ay nakaluto na siya pagkatapos maligo at mag-ayos ng sarili. Pinagluto niya ang kanyang kamiyembro ng umagahan para naman makabawi sa hindi niya pag-uwi nitong nakaraan. Sa ngayon ay umuwi na muna siya sa Hannam-dong. sa nakalipas kaseng dalawang linggo ay natutulog ang lahat ng main characters sa travel van na provided ng direktor kung saan may sarili itong banyo, telebisyon at tulugan.



Sa pag-uwi niya kagabi ay may nakaabang na cake sa lamesa at regalo para sa kanya. Tulog na ang lahat ng kamiyembro niya kaya naman hindi na siya nabati ng mga ito. Binati naman siya through call pero mas iba pa rin talaga kapag personal. Una niyang binuksan ang box ng cake na may nakasulat na....


'HBD JK/KOOKIE!
from
'BTS & SHANEY'


Nabitawan niya ang takip at natulala sa nabasa.
'Is thia for real? Did she delivered this or what?! Argghhhh I don't know!'


Sunod niyang binuksan ang regalo na may katabing letter. Hindi niya alam kung kanino galing ito sa kamiyembro niya pero una niya ng binasa ang sulat kamay na letter.


'Dear Kookie, happy birthday! I undertands how busy you are so I decided to go here in Korea as my gift! This is your first birthday with me, Kookie. You're so lucky to have me...'


Napatigil ito sa pagbabasa saka napangisi. 'Your right. I am really lucky to have you.' Anang niya sa isip.


'Actually, I always wait for your call but you didn't even did.'


Napabuntong hininga ito.


'I missed the times that we're together, I know we're busy on our own but it doesn't matter as long as we're together. I missed you so, so much my Kookie. I'll wait for you to come back to me, I'll wait for that time.'


Napangiti ito ng mapakla.


Also, thank you for protecting me to other people. I know I don't deserve it but you did. This past few months I totally feel depressed when I always heard the WenKook ship. I know its not true but I always get hurt when I heard it. Don't worry I'm fine now thanks to Sandy, she gave me hope to see you. It makes me happy when I think of seeing you now. I'm more than excited Kookie!


Nagsimulang mamuo ang luha sa kanyang mga mata.


I want you to focus on your job and not on me but I also want you to call me often so that I don't have to worry about you. Again, Happy Birthday my one and only Kookie, I love you to the fullest and I will still love you till the end. Heart, heart!'



I've Fallen to a Bangtan?! COMPLETEDWhere stories live. Discover now