Kapitel 3

2.2K 102 12
                                    

(Om du gillade det här kapitlet, får du gärna ge den en röstning.)

Einar brukar alltid ha lätt för sig att somna på kvällen vilket underlättar mycket för mig eftersom att jag ska vidare till mitt halvtidsjobb. Anledningen till att jag jobbar några timmar varje kväll är att sparar ihop pengar. Nu när mamma är sjukskriven och kommer vara ända tills hon blir frisk igen får hon sjukersättning från försäkringskassan vilket är mindre pengar än vad hon hade fått om hon hade jobbat. De pengarna täcker våra kostnader vi brukar ha under en månad alldeles precis, men ifall några plötsliga kostnader kommer är det alltid bra att ha reserv pengar.

Runt sju på kvällen när Einar regelbundet brukar somna fortsätter mitt hektiska liv, kvällen är den enda tiden jag är "ledig" därför utnyttjar den till arbete.

Jag knäppte de små knapparna till min svarta skjorta medan jag betraktade mig själv i min avlånga helkropps spegel. Mitt bruna hår är naturligt vågigt och jag satte upp det i en låg hästsvans och lät lite av mitt babyhår var löst framme vid hårfästet.

Under en normal skoldag brukar jag inte bära en överdrift med smink. Oftast blir det bara lite mascara. Men nu när jag ska vara borta på kvällen så vet jag att jag kommer bli trött och därför är det bra om jag sminkar mig med lite concealer under ögonen.

Jag tog mina nycklar och bilnyckeln från skålen i hallbyrån och la in dem i mina fickor i jackan. Innan jag lämnade lägenheten kollade jag en sista gång in Einars rum för att försäkra mig om att han sov, vilket han gjorde. Om det skulle vara så att han skulle vakna vilket har hänt några gånger, brukar han smyga in till mamma och sova där.

Jag tog hissen ner till bottenvåningen för att sedan gå vidare till bilen som stod parkerad på gatan utanför. Jobbet ligger inte så långt ifrån lägenheten, det brukar vanligtvis ta 10 minuter med bil.

När jag rullade in på rätt gata hittade jag som tur va en parkeringsplats alldeles i närheten av baren där jag jobbade på. Några människor stod utanför och rökte medan de var inne i en djup diskussion.

Jag trängde mig igenom den närmaste fulla baren för att ta mig bak till personalrummet och lämna mina saker.

Majoriteten av människorna är män men några få kvinnor syntes till lite här och där. Åldern är olika men oftast en vardag så här sent är det fler vuxna än unga. Dock på helgerna om jag jobbar brukar baren vara full med ungdomar och det har hänt att jag känner igen ansikten från skolan.

I en utav de små sofforna inne i personalrummet satt Adrian och knappade irriterat på sin telefonen. Han kollade upp när han fick syn på mig och reste sig genast upp för att ge mig en kram.

"Hej!" Sa han glatt innan vi omfamnade varandra i en kram.

"Är allt bra med dig?" Frågade jag när vi drog ifrån. Han ryckte på axlarna och blängde på sin telefon. Jag rynkade ögonbrynen. Det är säkert strul med hans flickvän igen.

"Stella vill inte flytta in med mig. Hon tycker att vi är för unga och borde vänta något år till för att inte göra något förhastat." Oj att flytta in är ett stort steg, speciellt när de är så unga.

Jag nickade förståeligt på huvudet och gav honom ett kort råd, det var ingen idé att dra igång ett djupt samtal nu när jag skulle börja jobba. 

Adrian är en ytlig vän som jag haft ända sen jag började jobba här för ett år sen. Han är 22 år och gick ut gymnasiet för några år sen. Han är den typiska självgoda killen som har lätt att ta över konversationen och prata om sig själv. Så som vissa personer kan vara.

Jag tror jag vet varenda detalj i hans liv men han vet tvärtom inte vad som pågår i mitt. Så kan vissa personer vara, älta om sina egna bekymmer utan att fråga hur den andra personen i konversationen mår. Som hans flickvän till exempel jag undra hur många gånger jag har lyssnat på deras problem, jag förstå inte hur han kan öppna upp sig så mycket, själv har jag jättesvårt med det. Det är bara ett fåtal människor som vet om min situation.

"Ge henne lite tid så är jag övertygad om att hon överväger frågan" han log och klappade ihop händer.

"Nej, här ska vi inte stå och grubbla, vi har ett jobb att sköta." Jag nickade instämmande och var glad att han inte satte igång en djup diskussion.

Jag hängde av mig väskan och jackan på en krock och satte sedan på mig ett av de svarta förklädena och knöt det runt min midja.

Jag har aldrig riktigt varit en alkohol fantast så hur det kunde sluta med att jag stod bakom bardisken vet jag inte. Det enda tänkbara ursäkten jag har är att det är ett kvällsjobb som passar in på min övriga tid där jag kan jobba. Självklart tycker ja det är roligt också, för mig är att vara bartender en konst. Att man helt fritt kan blanda och fixa med olika spriter och kunna få fram så fantastiskt fina drinkar. Det är rätt så häftigt.

"En mojito" beställde en igenkänd mannen som slagit sig ner på en barstol över disken. Jag tog fram ett glas och började sedan blanda hans drink. Jag känner igen honom från ett antal andra besök här förra veckan. Hans humör har varit väldigt upp och idag hoppas jag det är mer upp än ner.

Leendet på hennes läpparWhere stories live. Discover now