Leendet på hennes läppar

Kapitel 51

(Tryck gärna på följ knappen, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag.)

(Det kommer bli glesare uppdatering nu framöver ett tag, varför kan du läsa på i min profil vid samtalsråd.)

Söndagen därpå hjälpte Sam oss att få upp en julgran. En äkta dessutom. Tidigare år har vi haft plastgran som varit betydligt mycket enklare att få upp, men med en stark pojkvän detta år fick Einar till och med själv välja gran. Han var så fascinerad av den gröna buskiga granen vi tryckt in i lägenheten och kunde inte låta bli att dra bort de stickiga barren, fastän jag förbjudit honom.

Han, som varje år, ville sätta upp den glittriga guld stjärnan på toppen av granen och som hjälp tog han Sam. Han fick lov att lyfta upp honom högt i luften för att han skulle nå, inte ens jag nådde utan att ta hjälp av en stol. Granen han valde var väldigt hög och julkulorna som skulle upp vid toppen fick Sam lov att sätta upp. Detta var en fördel med att ha en lång pojkvän. En som kunde hjälpa en i ens egna brister.

Efter allt kämpande med granen tappade Einar intresset och satte sig vid tv istället medan vi två fortsatte pynta lägenheten. Jag var så tacksam över att Sam hjälpte mig i år, om inte han varit här hade jag fått göra allt själv.

Tidigt i veckan skrev vi även matteprovet som jag försökt plugga till. Det var svårt, så svårt att jag hade ont i huvudet när jag lämnade salen. Men som alltid gjorde jag mitt bästa och det är det som är viktigast.

Jag hoppade in i bilen och drog på värmen med det samma. Det var snökaos ute och snön yrde och lät som bara den.

Jag har inte hunnit sett Sam bortsett från i skolan och fick en galen idé att överraska honom på jobbet. Efter skolan smsade han mig och skrev att han skulle jobba på bilverkstan till 19.00 och skulle höra av sig när han slutat.

Det enda jag vet är att han jobbar på en bilverkstad här i närheten så det var dit jag körde.

Den varma bilen gjorde det svårt för mig att gå ut till det yriga vädret. Väglaget hade varit tufft att köra i och klockan hade dragit iväg när jag väl var framme.

Väl inne i den dammiga och stökiga verkstan möttes jag av en äldre man vid öppningen. Hans mörkblåa dräkt var smutsig av olja och annat.

"Kan jag hjälpa dig?"

"Ja, jag är Sams flickvän." han rynkade ögonbrynen och kollade fundersamt på mig en lång stund innan han vände sig om och ropade.

"Sam, det är en ung tjej här som påstår sig vara din flickvän." jag fnös till lite grann.

En man i medelålder kom fram och torkade händerna på en smutsig vit handduk. Det där var inte Sam.

Han skrattade till och log mot mig. "Är du säker på att vi är ihop? Jag vet inte vad min fru skulle tycka om det." jag blev rosig om kinderna, säkert inte mer än vad kylan hade orsakat.

"Nej, det måste blivit fel. Sam Bergström? Ingen som heter det?" han skakade på huvudet.

"Tyvärr" jag gav dem en varsin nick.

"Tack ändå och förlåt" jag lämnade bilverkstan en aning förvirrad. Jobbade inte Sam här? Nästa bilmack är mer än 5 mil härifrån? Han sa att han jobbade på en bilverkstad i närheten och det kan knappast vara 5 mil han menar.