Leendet på hennes läppar

Kapitel 78

(Följ gärna mig, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag och blir dessutom överlyckligt. Kram.)

(Vill uppmärksamma er om att jag inte vet till 100 % hur ett tvistemål i vårdnads fall går till. Dessutom vet jag heller inte ifall det är möjligt att en 18 åring får ta över vårdnaden över ett barn. Men i denna bok går det till såhär. ;) Jag har genom sökningar bildat mig en egen uppfattning till handlingen.)

Jag kände på mig att brevet från utredaren skulle komma med posten torsdag morgon. Min magkänsla hade rätt. Bland all post som hade trillat ner genom facket i dörren låg det vita brevet jag väntat på.

"Hope ska vi inte gå nu?" Frågade Einar som stod färdig att åka till dagis.

Jag greppa tag om brevet och rev hafsigt upp det med ena fingret. "Jodå, alldeles strax." Han muttrade något men jag var för upptagen med att läsa vad som stod.

Hej!
Utredare för fallet om vårdnaden av Einar Lundin kommer utföras av Anna- Karin. Första hembesöket kommer ske lördag den 7 mars klockan 12.00. Ifall datumet inte passar kontakta detta nummer...

Dagarna därpå gick ut på att fixa och städa i hela lägenheten. Att se till att allt var rent och fint tills utredaren skulle komma på lördag. Jag storhandlade ifall att hon skulle kolla i kylen. En välfylld kyl var ett gott tecken tänkte jag. Men varför skulle hon kolla där? Jag var nervös helt enkelt, då städade jag alltid.

När lördagen inträffade hade jag hjärtat uppe i halsgropen. Jag var så nervös och hade smått panik. Hur skulle detta gå tänkte jag. Detta var min chans att visa att jag är den rätta för att ta hand om Einar.

Jag hade sett till att sätta på Einar de finaste kläderna och jag hade även duschat honom på morgonen. Jag gjorde allt, precis allt för att hon skulle få ett fått intryck på mig.

Utredaren var punktlig. Precis när jag såg klockan slå om till hel plingade det på dörren och en ivrig Einar sprang från vardagsrummet för att komma först till hallen. Jag hade informerat honom på det lättaste sättet om vem det var som skulle komma hem till oss. Därför berättade jag för honom att det var väldigt viktigt att vi visade vår bästa sidan inför henne.

Hon var inte alls den bilden jag haft framför mig. En kvinna i sina äldre dar klev in i lägenheten med en svart portfölj i ena handen. Hon hade svarta kostymbyxor och en vit blus syntes till under hennes kappa. Det grå blonda håret var tajt uppsatt i en låg knut med ett svart spänne. Det här var en elegant dam tänkte jag för mig själv.

"Anna-Karin." Hon sträckte fram sin hand som jag artigt tog emot med ett leende på läpparna.

"Hope."

Hon drog ner blicken på Einar som stod och gömde sig bakom mina ben. "Och du måste vara Einar." Han nickade blygt och klev modigt fram för att hälsa han med.

Hon log mot honom och hängde av sig sin kappa på krocken.

"Vi kan väll sätta oss i köket till en början?" Jag nickade och ledde vägen in till vårt städade kök. Hon såg en aning förvånad ut när hon fick syn på hur glansigt det var överallt. Kanske hade hon inte tänkt sig det när hon skulle komma hem till en 19 åring. Vem vet?